Fada Kvarn
Fada Kvarn är ytterligare ett besöksmål utanför Nyköping som vilar på en spännande historia.
Fadadammen försåg Fada Kvarn redan på 1600-talet, när både kvarnen och smedjan tog sin energi härifrån. Här finns, eller rättare sagt fanns, Södermanlands högsta vattenfall. Kvarnen är idag ganska välbevarad, men ur drift sedan länge. Innandömmet kommer man inte åt, annat än vid visningar som hembygdsföreningen anordnar. Den lilla smedjan är dock öppen för allmänheten.
Det finns en intressant berättelse om Fada Kvarn, som jag återkommer i slutet på inlägget.
Den intressanta berättelse jag tidigare nämnde är hämtade från Lundas hembygdsföreningen och handlar om "Zetterbloms kanal". Jag återger texten såsom den är skriven.
För att säkra vattenförsörjningen till Fada kvarn vid Tuna ville mjölnaren i Fada ändra Enarens avvattnig, som i tidigt 1800-tal var mot Nävekvarn och bruket där. Av den anledningen grävde mjölnaren Anders Andersson Zetterblom i Fada en ”kanal” genom åsen norr om Enaren för att om möjligt tappa sjöns vatten mot St. Myskdalen, och ut i bäcken över Fadaslätten vid gården Bäcktorp. För att sedan få vattnet in i Fadabäcken uppströms gården Övre Fabäcken. Den bäck som sedan mynnar i Fadadammen. Vattentillgången till Fada och kvarnen skulle därmed vara säkrad.
Det fanns även andra intressenter om Enarens vatten som var starkare, nämligen Nävekvarns bruk.
Bruket stämde mjölnare Zetterblom i Fada, så projektet stoppades. Vattendomstolen ansåg att rätt utlopp från Enaren är mot Nävån och Nävekvarn, vilket Nävekvarns bruk hävdade. Nävekvarns bruk avgick här med segern, och mjölnare Zetterblom fick böta, därmed fick han också lämna sin kvarn till bruket. Nävekvarns bruk blev nu ägare av Fada kvarn.
Mjölnaren flyttade från Fada kvarn 1823 till Gälkhyttan, han dog 1829. Enligt dödboken: ”Vid arbete vid dammen och föll i”.
Det fanns även andra intressenter om Enarens vatten som var starkare, nämligen Nävekvarns bruk.
Bruket stämde mjölnare Zetterblom i Fada, så projektet stoppades. Vattendomstolen ansåg att rätt utlopp från Enaren är mot Nävån och Nävekvarn, vilket Nävekvarns bruk hävdade. Nävekvarns bruk avgick här med segern, och mjölnare Zetterblom fick böta, därmed fick han också lämna sin kvarn till bruket. Nävekvarns bruk blev nu ägare av Fada kvarn.
Mjölnaren flyttade från Fada kvarn 1823 till Gälkhyttan, han dog 1829. Enligt dödboken: ”Vid arbete vid dammen och föll i”.
Kommentarer
Lasse Jansson
Den där mjölnaren hade nog inte 100% rent mjöl i påsen... Rätt fräckt att leda om vattnet tidigt i kedjan för att tillskansa sig det som kraftkälla för eget bruk. Vattendomar är knepiga, fråga kommunen som verkar ha en del bekymmer med det just nu.
Det är väldigt fint vid Fada Kvarn om man undantar det där förskräckliga röret. Du har skildrat det bra med bilderna. Det är fint vid Gälkhyttan också så jag förstår att herr Mjölnare tog sitt pick och pack för att bosätta sig där. Dammbyggen ska man dock lämna till bävrarna, de är som gjorda för det och tål att drutta i vattnet också för den delen. ;-
Svar:
Stefan
Trackback
