I väntan på bättre tider...
...och att den förb...de förkylningen släpper får ni ta del av ytterligare en makrobild från vårt kök, denna gången lite arrangerad.
En närbild av köket
Tredje rundan med en förkylning sedan julhelgen. Vill inte skylla detta på mina fotorundor i väder som är gjort för elaka baciller att jäklas, men för att vara på den säkra sidan och inte behöva drabbas av en fjärde runda med snuva och hosta, så tog jag ett varv i köket med makroobjektivet påskruvat.
Jodå, visst fann man saker av intresse, men också sånt man helst vill gömma för gäster.
Den nyligen diskade köttkniven...
Pastapåsen som inte stoppats tillbaks i skafferiet...
En droppe diskmedel som funnit sin plats på diskbänken...
Allrengöraren som precis avlägsnat droppen ovan och annat som inte borde finnas där...
En liten glasskål som precis fyllts med vatten och diskmedel...
En liten ensam vattendroppe på disktrasan...
Lite väta kvar på diskbänken...
En syn jag och frugan helst vill dölja, men vi har inget att skylla på...
Lite kvarglömda chiliflarn...
Rivjärnet som just ska till att riva lite parmesan...
Apropå den skitiga spisplattan, vill jag bara påminna om att jag kanske står utanför din dörr med makroobjektivet en vacker dag......så börja städa redan nu.
Lek med smått
Tänk vad kul man kan ha med ett rosafärgat papper, en kastanj, en leksaksbil, en ficklampa och några minuter över.
Blommor utan bin
Lite makrofoton när OS-stafetterna och vädret håller en inne.
På denna sista bild använde jag en honungsdroppe som sakta fick rinna ned för bladet. Tycker jag lyckades fånga droppen fint när den lämnar sitt blad.
Gert Fredriksson
Få människor har gjort så mycket reklam för Nyköping som kanotisten Gert Fredriksson, en av Sveriges bästa idrottsmän genom tiderna.
Gert Fredriksson föddes i Nyköping 1919 och förblev staden trogen i alla år.
Kanoten blev en del av hans liv i tidiga år och han var sportens dominant långt innan han slog igenom internationellt. Amatörreglerna var rigorösa under de år som Fredriksson var aktiv och han tjänade aldrig några pengar på sin sport. Vid sidan av tävlandet jobbade han på brandkåren i Nyköping och här visar sig skillnaden mellan dåtidens världsidrottare och dagens. När Fredriksson tvingades ta ledigt från jobbet för att deltaga i internationella tävlingar, fick han ta pengar ur egen ficka och betala för de arbetskamrater som tog hans plats.
Nyköpings kanotklubb, som Gert tävlade för, är faktiskt världens mest framgångsrika kanotklubb genom tiderna, med åtskilliga OS- och VM-medaljörer i sina led. Gert var och förblir den störste av dem alla. I dagsläget överträffas bl.a. hans antal guldmedaljer i olympiska kanottävlingar, enbart av Östtyskan Birgit Fischer, men på herrsidan är han än så länge ohotad.
18 år gammal satte sig Fredriksson i en kanot för första gången. Fem år senare tog han sitt första SM-guld och resten är svensk idrottshistoria. Under sin aktiva karriär plockade han hem...
-
Sex OS-guld
-
Ett OS-silver
-
Sju VM-guld
-
Två VM-silver
-
Ett VM-brons
-
71 SM-guld
Trots denna överlägsenhet och dessa meriter, dröjde det ända till 1949 innan han fick SvD:s bragdguld. Året i sig var inte Gerts mest framgångsrika och många menar att det var skuldkänslor som gjorde att han äntligen fick sin välförtjänta utmärkelse. De ansvariga hade då upptäckt att Fredrikssons segerrad var på 200 tävlingar och att han inte förlorat ett lopp på sju år. Juryn motiverade den sena medaljen med att Sverige var oerhört framgångsrika i London-OS året innan och att väldigt många guldmedaljer erövrades i olika idrotter.
Sin sista internationella medalj erövrade Fredriksson som 40-åring i Rom-OS 1960. Dock fortsatte han att träna och tävla upp i hög ålder och som 68-åring tog han sitt livs sista guld och detta i en veterantävling.
Efter sin aktiva karriär han också Fredriksson med att vara lagledare och tränare för det svenska kanotlandslaget. Bl.a. deltog han som ledare vid OS i Tokyo (-64) och Mexico City (-68).
2006 avled Gert Fredriksson efter en tids sjukdom, 86 år gammal. Minnet av honom kommer alltid att vara etsat i den svenska idrottshistorien och vid Nyköpings hamn restes 2001 en staty för att hedra Gert på hans 80-årsdag (se ovan).
Källor: Wikipedia och Sune Sylvén, SvD
2013 firade Nyköpings kanotklubb 80 år med bl.a. en utställning i NK-villan.
Uttråkad
Om jag är uttråkad, längtar till sommaren och saknar nya motiv att fotografera? Nej, varför tror ni det?
Ljusmätning
I väntan på bättre fotoväder finns det chans att experimentera lite och inte minst att upptäcka alla möjligheter en systemkamera har.
Jag ägnade några minuter åt att prova kamerans tre mätningsmetoder, för att se skillnaden med de olika metoderna.
De tre första bilderna är underexponerade med -1 steg för att göra bakgrund och underlag svart. Andra fasta inställningar är här f/5, ISO 100 och 26 mm. Det som skiljer sig beroende på metod är slutartiden som i turordning landade på 1/3s, 1/6s och 1/5s
MATRISMÄTNING
CENTRUMVÄGD MÄTNING
SPOTMÄTNING
Som ni ser ger en centrumvägd- och spotmätning nästan identiska resultat, medan matrismätningen skapade en betydligt ljusare ljuslykta.
I det andra försöket användes ingen exponeringskompensation och inställningarna var desamma som ovan, dvs f/5, ISO 100 och 26 mm. Här hamnade slutartiden på 1/5s, 1/5s respektive 1/3s.
MATRISMÄTNING
CENTRUMVÄGD MÄTNING
SPOTMÄTNING
I fallet med "de falska ölglasen" ser ni att glaset som mättes med spotmätning blev ljusare tillskillnad från ljuslyktan ovan, där matrismätningen skapade den ljusaste bilden. Tycker ni att detta med fotografering är lätt och att det bara är att gå ut och knäppa av några bilder i all hast? Glöm det!
För er som möjligen inte vet vad de olika mätmetoderna innebär, så kommer en kort, enkel och amatörmässig förklaring här:
MATRIS: Mäter ljuset i hela bilden.
CENTRUMVÄGD: Fokuserar mätningen på ett mindre område i mitten av bilden.
SPOT: Mäter en specifik punkt i bilden.
Skoträdet
Strax intill ån vid Storhusqvarn står ett träd, av vilken art har jag ingen aning om, men ett träd vilket som helst...på avstånd. Tittar man lite närmare ser man något i trädet som kanske inte är en så vanlig syn här i Sverige.
Nu på vintern när löven fallit och snön tinat bort syns de bäst....skorna.
Är detta en ungdomstrend som spridit sig i vårt land, eller är det någon lokal företeelse som roar stadens ungdom och i sådana fall, varför?
En makrovärld
På upptäcktsfärd i hemmets lugna vrå en dag när det blaskar och man egentligen inte har lust med något annat än att sitta inne.
En blomma, en souvenir från Egypten, en ljuslykta och en uppdrucken öl fick utgöra motiven denna gång.
Behjärtansvärt
Många vet egentligen inte hur bra de har det och många tar för givet att vardagen och livet fortskrider utan problem.
I min nära bekantskapskrets finns en söt liten tjej som under sina 20 första månader i livet upplevt mer än något barn ska behöva uppleva under en hel livstid. Dagarna efter hennes dop blev hon dålig och föräldrarna fick beskedet att hjärtat inte riktigt hängde med.
Det blev många ovissa månader, merparten på sjukhus i Göteborg, med undersökningar, mediciner, sondmatning och annat man inte önskar något barn.
Idag ser tillvaron betydligt ljusare ut. Om det är läkarkonsten eller högre makter vet jag inte, men samma lilla flicka som för ett år sedan mådde riktigt dåligt, är idag en sprittande glad liten tjej som inte för så länge sedan lärde sig gå och som idag börjat lära sig sina första ord.
Detta är tillägnat henne och vill du göra en tjänst för barn som inte haft lika mycket tur som du och jag, har du möjligheten att göra det här. Hjärt & Lungfonden/Tildas Hjärta.
Föräldrarnas egen blogg och flickans utveckling kan du följa via länken till vänster.
Spöken
Tror ni på spöken? Nej, det gjorde inte jag heller förrän jag i somras kom hem efter en helg i Stockholm och fick se att jag fångat detta på bild i Gamla Stan.
Fear
Frugan verkar tveka. Varför?
Det var droppen
I väntan på bättre fotoväder får man ägna lite tid inomhus och försöka hitta på saker att fota och kanske också experminetera lite.
Sagt och gjort. Nu ville jag fota en färgad vattendroppe som släpps i vatten, så fram med utrustningen.
Ett likörglas med vatten och lite diskmedel, en skål med vatten som färgades grönt med hjälp av karamellfärg, en revaxörblåsa, makroobjektivet, en extern blixt och stativ.
Bilden ni ser nedan blev den enda där man åtminstone kan skymta en tillstymmelse till nedslag, men tyvärr blev nedslaget inte på den plats där jag hade placerat fokuspunkten.
Det känns som detta var droppen. Det bästa man kan säga om detta lite korta experiment jag gjorde innan det var dags att gå til jobbet, är att det ändå bildades lite vackra mönster i likörglaset.
Bilderna är tagna med olika slutarhastigheter, olika fokuspunkter, olika exponeringskompensationer, med och utan blixt.
Årgångsvin
När vi rensade i vindsförrådet fann vi denna flaska vin ståendes i ett hörn. Drickbart eller något man kan sälja och tjäna pengar på?
In i dimman
Detta blogginlägg handlar egentligen om ingenting, bara ytterligare ett bevis på denna eländiga vinter.
Ur löntagarnas synpunkt var denna vinter en suverän vinter. Genom att ta ut fem dagar komp, så blev ledigheten hela 15 dagar för min del. Här fanns det gott om tid att sova ut, motionera och föreviga Nyköping i vacker vinterskrud.
Hmmm...
Första morgonen under denna långa ledighet, vaknade en Stefan med halsont och huvudvärk som någon dag senare följdes av en förkylning. En förkylning som hållt i sig ända tills nu när detta skrivs, nästan tre veckor senare. Så av att sova ut och motionera blev det knappt intet under ledigheten och de vackra vinterbilderna från vår vackra stad blev...
...in i dimman, för en tråkigare och mer gråtrist vinter än 2013/2014 års, är det väl länge sedan man upplevde i denna del av Sverige.
Ägaren till denna hjälm visar förmodligen vad han/hon anser om denna isfria vinter i Nyköping.
ISO kontra brus
Brus är ofta en fotografs mardröm. Långa slutartider, framför allt i bilder som skapats i dåligt ljus, skapar detta brus som framför allt syns i förstoringar, men som också ibland kan ses med blotta ögat och förstöra en bild som annars kunde bli bra.
I våras köpte jag en ny kamera, en Nikon D7100. Ett antal nya finesser ingick i denna. Bl.a. saknar kameran det kantutjämningsfilter (lågpassfilter) som sitter framför bildsensorn i de flesta kameror. Fördelen med detta är att kameran tar skarpare bilder och ger en bättre detaljåtergivning. Autofokusen är förbättrad, likaså färgmättnaden.
Hur är det då med bruset, fotografens mardröm? I Nikon D7100 kan man ställa in ISO-värdet till 6 400 utan direkt synligt brus och utöver detta kan man utöka ISO-inställningen med s.k. HÖG med steg från 0,3 till 2. 2 som är det högsta värde man kan ställa in motsvarar ISO 25 600 och vad händer med bruset vid en sådan hög inställning.
Detta lilla ovetenskapliga test visar vad.
De tre bilderna är tagna i ett rum utan ljuskälla, förutom solljuset som strilar in mellan persiennerna. Samtliga tre bilder är tagna med f/5,6 och brännvid 26 mm.
Bild 1 togs med ISO 100 och saknar egentligen all antydan till brus, men med en oskärpa som förstör hela bilden. Slutartiden i detta fallet hamnade på 1,3 s
Bild 2 togs med ISO 6 400. Här är skärpan betydligt bättre med hjälp av den kortare slutartiden 1/80 s och bruset är knappt synligt ens vid förstoring.
Bild 3 togs då med den högsta ISO-inställning som Nikon D7100 klarar, 25 600. Här hamnade slutartiden på 1/200 s och borde gjort bilden skarpare än i föregående exempel, men här är bruset så påtagligt att man inte ens behöver förstora. Bilden är förstörd och hade detta varit en bild man tog på sin utlandsresa, vore man nog ganska besviken när man kom hem och såg bilden i datorn.
Givetvis är ett stativ att föredra i de flesta lägen, men vem orkar släpa med sig ett sådant på stan eller till festen man är bjuden på?
1-årsjubileum
För ett drygt år sedan började arbetskamraten Jimmy (se hans blogg Kontraster via länklistan till vänster) påverka mig att starta en fotoblogg. Det var något jag länge funderat över, men hade bara då till dags startat upp en bildsida och en hemsida, vilka ni bägge kan se via länklistan till vänster.
Jag brukar inte ge nyårslöften, men gav mig ett eget nyårsafton 2012/2013. Dagen efter skrev jag mitt första blogginlägg på denna blogg, så löftet infriades snabbt och smärtfritt.
Därför firar jag i dag mitt 1-årsjubileum som bloggare.
2013/2014
Vi får väl se vilka överraskningar som väntar nästa år.
Tema misslyckande
Två bilder tagna på julafton. Bägge togs där blixten glömdes att sätta på, men följden att slutartiden blev flera sekunder. Innan den digitala tiden hade bilderna kallats för helt misslyckade, vilket de egentligen är, men en viss konstnärlig känsla infinner sig ändå.
Bild 1 föreställer ljuslyktor hängandes i ett träd vid Vagnhärads station.
Bild 2 föreställer min fru som håller hennes dotterdotter i famn...och det ser väl allla?
Jultraditioner
Det finns två storhelger på året jag ser fram emot mer än andra. Midsommar och jul, bägge av olika anledningar.
Julen är givetvis inte den spännade högtid man som barn såg fram mot. Då klädde man granen hos både föräldrar, mor- och farföräldrar, man satt i timmar och tittade på paketen som lades under granen ett par dagar innan de skulle öppnas och hittade man ett paket till sig själv som var något större än syskonens, så retades man till de nästan exploderade av ilska. På julaftonen vaknade man extra tidigt, gick fram till paketen och tittade storögt på dessa, innan man sedan bänkade sig framför tv:n för att se Scooby-Doo och de andra tecknade serierna i SVT:s barnprogram. Kalle Ankas traditionella jul följde man med spänning, trots att samma filmer visades år efter år och julmaten med släkten intogs i fler portioner än man orkade med och man åt med glädje, inte bara för att det var gott, utan för att man visste att efter maten väntade julklappsutdelningen.
Nej, dessa jular är borta. Idag köper vi inga presenter, annat än till barn och barnbarn, julmiddagen är rejält nedbantad och Kalle Ankas julprogram väcker inte längre något intresse. Dock är det något med julen som än idag framkallar känslor man inte känner under årets övriga 51 helger.
1:a advent intas vinterns första glögg, samtidigt som julljusstakar och julstjärnor plockas fram.
En ny, eller relativt ny, jultradition som jag och frugan har, är att tillreda och äta ett eget litet julbord. Vi har nu gjort så i ett antal år och denna tradition är så god som någon. Här lagas egen Janssons frestelse, egen omelett, rullas egna köttbullar...
...som intas till köpta varor i form av julskinka, prinskorv, rödbetssallad, sill och ägg. M.a.o. ett kraftigt nedbantat julbord, men ändå innehållandes det som vi anser att ett julbord ska innehålla. Givetvis sköljs maten ned med kall öl och lika kall snaps, i detta fallet snapsar från backen som blev kvar sedan midsommar.
På uppesittarkvällen dukas nästa tradition fram. Romerska bågar och en god whisky, i detta fall den svenska Mackmyra. Denna lilla och egna tradition har jag haft sedan jag flyttade hemifrån och hör idag julen till. Skillnaden nu mot då är att whisky ersatt öl i glaset.
Som sagt, det är något med julen som övriga årets helger saknar. Något som dock saknas denna jul för att göra det hela fulländigt är snön. Att se barmark och höra regnet som smattrar mot rutan är förstå inget som hör en riktig jul till. Är det någon dag på året man vill att solen ska skina från en klarblå himmel och nysnön ska ligga decimetertjock, så är det på julafton. Förra årets fantastiska julväder har i år förvandlats til något som snarast kan liknas vid en gråtrist höstdag.
Nåja, naturens nycker är ändå inget man kan rå över. Att tända ljusen, julljusstakarna och umgås med familj och vänner under trevliga former överväger ändå en del.
När detta skrivs är juldagen på väg att övergå till annandagen. Julaftonen tillbringades hemma hos frugans dotters pojkväns familj. Årets juldag tillbringades i vår lägenhet där mina föräldrar, mina syskon och deras respektive var inbjudna på middag och den middagen var garanterat fri från allt vad julmat heter. För även om julmat är en tradtion och en väldigt god sådan, så blir det för mycket av det goda. Man vill till slut knappt höra ordet Janssons, omelett och köttbullar. Idag bjöds det på olika sorters paj och rött vin som en motpol till det man ätit flera gånger den senaste veckan.
Nu är det natti-natti. Disken är fixad, man är mätt, man är nöjd och snart är endast tomten vaken....för inte försvinner väl han/hon bara för att julen går mot sitt slut?
Förresten har jag namnsdag, dagen till ära, så tack på förhand.
