I väntan på bättre väder och inspirantion till nya fotoprojekt, är det tur att man har Photoshop så man kan leka lite med bilder.

 

I detta fallet består bilden av tre separata. Ögat är mitt eget och taget med självutlösare, handen med nitarmbandet är också det min egna och hämtad från mina yngre år och det krossade glaset är från en fil som medföljde en tidning jag prenumererar på. Till dessa har jag lagt på lite skuggor, olika blandningsalternativ, ökat kontrasten med hjälp av kurvor och gett glaset en mer blåaktig ton. Glaset i sig har jag manipulerat och gjort hålet i mitten betydligt större än orginalet.

 

Hur är det jingeln går?

 

Öl ger dig vingar....eller något i den stilen?

 

Dagarna två har jag tvingats hemma från jobbet efter en badmintonskada. Jodå, att motionera är både kul och nyttigt. Kanske dock att tävlingsdjävulen hör en fluten tid till...

 

Vad gör man då dagar när man tvingas vara inomhus? Jo, man experimenterar lite med kameran.

 

I detta fallet blev det ett försök att fånga en körsbärstomats fall i vatten. Nu kanske inte en repig och ganska smutsig förvaringslåda i plast är det ultimata underlaget när man vill få bilderna skarpa. Som sagt var detta ett experiment och av misstag lär man bäst. En ren och hel glasskål är kanske något jag först ska införskaffa om detta experiment ska få en fortsättning.

 

Blossas årsgångsglögg 2013 inspireras av Dalarna och har fått namnet Dalecarlia. På etiketten namnges inte ingredienserna och detta är medvetet. Kunderna ska själva få avgöra vad det smakar, men testsmakare har uppgett smak av persika, smultron, lingon och boysenbär.

 

Här kan du själv skicka in dina upplevelser och få dem upplästa av Björn Ranelid.

 

Vad gör man en tråkig novemberdag när regnet vräker ned, vinden tilltar, temperaturmätaren knappt orkar ta sig över 0:an och lusten att ge sig ut på en fotorunda ligger kvar i sängen?

 

Jo, man sätter sig ned framför datorn, öppnar Photoshop och letar fram lite gamla bilder.

 

I detta fallet är bakgrunden från vår resa till Prag i somras. Bilen stod parkerad på vår innergård. Elden och röken är från ett filarkiv som följde med en tidning och tjejen är...ja, vem hon är vet jag inte, men bilden fanns på Internet.

 

Dags att gå till handling med penslar, olika blandningslägen, masker och ett antal effekter.

 

Kanske bilden blev lite väl dramatisk, men tjejen klarade sig...

 

Huh...utanför fönstret viner höststormen och regnet smattrar mot fönsterrutan.

 

I väntan på Nyköpinghus traditionella julmarknad och med regn och blåst som pinar fönsterrutorna, så är lite lek med Photoshop ett ganska kul tidsfördriv.

 

Nu befinner vi oss i den helg där helgonen firas och vi pryder anhörigas gravar med ljus och lyktor. En kyrkogård efter mörkrets inbrott är oerhört vacker när ljusens sken lyser upp gravstenar och minneslundar.

 

För andra är denna helg en helg där man klär ut sig, ordna fester med skräckteman och vissa tycker att den importerade Halloween är det roligaste som sker under året...andra anser det inte.

 

Strunt samma hur helgen firas, bara folk mår bra. Själv ägnar jag helgen framför datorn och tillägnar alla andra denna bild.

 

 En liten droppe vatten i whiskyn ska det vara, så detta kanske gått till överdrift?

 

 

Stora torget i Nyköping anno 2050?

 

Vet vi egentligen vad växthuseffekterna har för överraskningar som väntar oss? Vet vi vad människans galenskaper planerar för vår framtid? Vet vi om utomjordingar ser vår planet som ett hot?

 

Nä, skämt å sido. Det här är inget politiskt inlägg, bara en följd av några roliga timmar framför Photoshop.

 

En bild säger mer än tusen ord, det gyllene guldet, en brännhet dryck, nektar för gudar, denna dryck byggde denna kropp....

 

Säg vad ni vill. Förbannat gott är det.

 

Söndagen den 13:e var egentligen vikt för en långpromenad runt områdena norr om Nyköping. Vädret var sanslöst fint och varför inte förena nytta med nöje?

 

Med kameran och ett extra objektiv nedpackade i kameraväskan, bar det av genom Ekensberg mot den tilltänkta vägen runt gamla E4:an och Sjösavägen. Ett motorljud i fjärran fick mig på andra tankar och den tilltänkta vägen får vänta till en annan söndag.

 

Nu styrdes istället kosan mot Nyköpings motorbana, Svansta, varifrån motorljuden kom. Träningsdag för unga och äldre motorcross-förmågor och placerad på en bänk i utkanten av banan njöt jag inte bara av den soliga vädret, utan också av kunskaperna hos dessa förare.

 

Det ser så kul ut, men jag får nog hålla mig till att fotografera begivenheterna.

 

 

Frugan, jag, min syster och hennes man firar vårt dubbelbröllop varje år genom att göra en resa till olika platser i och utanför Sverige.

 

 

I år styrdes kosan mot Åbo och denna tripp förevigades med min lilla digitalkamera.

 

 

Silja Galaxy som vi reste med byggdes 2006 och är med sina 2 800 passagerare en av de större fartygen i Silja/Tallinks flotta.

 

19:30 avgick båten från Frihamnen i Stockholm och redan 19:30 öppnade buffén där vi var några av de första gästerna. Ett uppdukat smörgåsbord med både kallt, varmt, vegetariskt, specialmat och ett dignande bord med efterrätter sköljdes ned med både öl och vin som ingick i priset. Faktiskt en av de bästa bufféer jag tagit del av på dessa resor.

 

Kvällen förlöpte sedan som brukligt är med besök på fartygets barer, nattklubbar och spelhallar.

 

 

Starlight Palace var den centrala samlingspunkten, där gammal och ung kunde njuta av olika uppträdanden med varierat innehåll och av varierande intresse...

 

 

...men alla verkade ha kul och de bråk man ibland kan få erfara lyste med sin frånvaro. Kvällens höjdpunkt uppträdde strax efter midnatt, då scenen intogs av Nöjesmaskinen och Anne-Lie Rydé. Nu är jag inte något fan av Rydé, men när hon och bandet drog igång med lite tuffare och hårdare musik i slutet av showen och folk, gammal som ung, rockade loss på dansgolvet, insåg även jag att damen har mycket kvar att ge.

 

 

Det blev inte många timmars sömn och strax efter 07.00 satt vi vid frukostbordet och blickade ut över ett nyvaket Åbo. Nej, man hinner inte gå i land under denna 24-timmarskryssning, så Åbo får man beskåda från däck eller genom fartygets fönster. Majoriteten av de nöjessugna passagerarna sov förmodligen bort det korta besöket i hamnen helt och hållet och förmodligen sov många bort det senare stoppet i Mariehamn också.

 

Medan fartyget sakta gled genom den finska skärgården vaknade båten sakta men säkert. Barerna började fyllas, tax-freebutikerna slog upp sina portar och vi inhandlade en flaska skumpa som vi tog med ner i hytten och delade som brukligt är på vår bröllopsdag. Innan vi lade till i Mariehamn hann vi också inta en god middag på ett av fartygens tre á la carte-restauranger.

 

 

Vi närmade oss Stockholm igen och lite seg kände man sig trots allt. Är det åldern som börjar ta ut sin rätt eller är det sjön som suger...jag vet inte?

 

Hur som helst närmade sig resan sitt slut och den vackra svenska skärgården passerades och snart skymtades Frihamnen åter och två trötta, men nöjda, bröllopsfirande par, ställde sig i kö för att kliva av mot vidare resa till Nyköping. Lite tyngre bagage hade vi med oss hem...förstår inte varför :)

 

 

Denna resa i all ära, men vårt gemensamma 10-årsfirande närmar sig och då har vi planerat för något helt annat än Finlandsresor och övernattningar på svensk mark.

Sveriges första stad har den kallats, vikingastaden Birka på ön Björkö.

 

Photoshop är ett komplext och inte alltid så enkelt program att lära sig, men helt underbart när man kommit underfund med hur funktionerna fungerar och vad man kan använda dem till.

 

Riktiga experter kan framställa helt underbara bilder och förvandla tråkiga fotografier till makalösa konstverk. Till dessa experters nivåer kommer jag aldrig, men visst är det magiskt roligt att sitta framför datorn med de kunskaper man ändå tagit till sig och förvandla vänner till något de inte är...både till glädje och förtret.

 

Nu vill jag inte publicera omgjorda bilder på nära och kära, så det får bli på mig själv. Jodå, även jag kan göras om..till mångas glädje, men knappast förtret.

 

 

Jo, frugan får trots allt vara med på ett litet hörn.

 

Det är inte bara gott, det ger lite inspiration till lek också.

 

Är du ute efter sevärdheter på din resa, är inte Skiathos en plats du ska resa till. Här råder lugnet och här handlar det om sol, bad och avkoppling.
Några tips vill jag ändå ge.

 

Längs med kusten finns åtskilliga stränder, den ena finare än den andra. Att ta sig dit gör man bäst med bil, moped, eller som vi, med buss. Den finaste och mest rekommenderade är Koukounaries.

 

Stranden som är en dryg kilometer lång räknas till en av Europas finaste och längs med stranden sträcker sig pinjeträd som också gett stranden sitt namn, "pinjenötsstranden".

 

 

En annan av våra utflykter gick till den lilla ön Tsougria. Här finns inga hotell, bara fyra stränder utspridda på varje sida. En liten restaurang är det utbud som finns och det räcker långt för turister som bara vill sola, bada och njuta. Ön hade ännu vitare sand än huvudön Skiathos och vattnet var om möjligt ännu klarare. En parentes är att Beatles försökte köpa ön på 60-talet, men lyckades aldrig förhandla fram ett tillräckligt bra pris.

 

 

Den sista turen jag tänker tipsa om är "Mama Mia-turen" som byggde på filmen Mama Mia som till stora delar spelades in i Skiathos stad, men framför allt ute på ön Skopelos. Skopelos är en större ö än Skiathos, men inte lika bebyggd och besökt av turister. Kastanistranden där vårt första stopp gjordes och där strandscenerna i filmen spelades in. Från stranden tog vi taxi i ett svindlande landskap där man ena stunden höll hårt i bilsätet för att inte ramla över medpassagerarna i de tvära kruvorna, för att i nästa stund blicka ut över tvärbranta slänter och en bedårande utsikt över havet.

 

Målet med taxiresan var den berömda kyrkan högt uppe på sin branta klippa. Här stod Meryl Streep och sjöng "The Winner Takes It All" och efter att har tagit alla branta och smala trappsteg upp till kyrkan, så måste man beundra hennes för att ens få fram en ton...men i filmens värld är allt möjligt. Även härifrån var utsikten magnifik.

 

Dagen avslutades med lunch och bad på den stenbelagda stranden, inna båten tog oss hem till Skiathos igen. Dagen började med lite moln på himmelen (enda dagen solen inte sken från morgon till kväll), men avslutades med klarblå himmel.

 

 

  

 

 

Sammanfattningsvis kan man inte säga annat än att Skiathos är en ö man gärna återvänder till. Dock finns det kvar så mycket att utforska och se och önskemålen är alldeles för många...men vi får se. Vi gav ett halvt löfte till hotellägaren Maria om att återvända.

Den efterlängtade resan gick till den lilla grekiska ön Skiathos.

 

 

Skiathos, den lilla ön i ögruppen Sporaderna i Egiska havet, är inte stor. Från flygplanet såg det ut som man kunde cykla runt hela ön på 20 minuter, men riktigt så var det inte. Med sina 47 km² var terrängen så kuperad och ibland otillgänglig att bil eller moped var de egentliga alternativen om man vill ta sig runt och vissa områden av ön nådde man inte utan båt. De cirka 6 000 invånarna som mestadels bor på den sydöstra delen av ön får under högsäsong sällskap av cirka 80 000 turister som då besöker de 60 stränder som finns och de förvånansvärt många barer och restauranger som ligger som på pärlband i huvudorten.

Vi bodde på ett litet hotell, som med sina 16 rum låg på behagligt avstånd från både centrum och badstrand. Palmyra hette det och ägdes av en ung och oerhört trevlig familj som ständigt mötte oss med ett leende och dukade upp med gratis tilltugg och fruktskålar till dryckerna vi beställde vid poolen.

Själva staden Skiathos klättrar uppför kullar, så också hotellet som trots att det låg i en svacka, hade en imponerande brant backe till entrén och drygt 60 imponerande branta trappsteg innan man kom upp till rummen. Från vår balkong hade vi en mäktig utsikt över havet och på baksidan av hotellet reste sig de höga bergen med sin grönska.

  

Från balkongen hade man också utsikt över de båtar som passerade på sin väg till och från hamnen. Allt från små segel- och motorbåtar, till stora passagerarfartyg och ibland farkoster man inte ser så ofta och hade vi tur så hade flygplanen från den närliggande flygplatsen sin kurs åt vårt håll.



Mäktigast var nog ändå fyrmastaren som lade till bara 100 meter utanför "vår" strand och lika mäktig som den var på dagtid, var den på natten.



Jag och mitt resesällskap tillhör de som väljer stranden framför poolen. Stranden var några hundra meter lång, men väldigt smal. Mellan solstolarna och vattnet var det cirka 2 meter på den smalaste delen och när större vågor slog in mot stranden såg man nästan hur sanden sjönk undan lite till. Barer och restauranger kantade stranden, så det gick ingen nöd på hungriga och törstiga turister. Dock tillbringade vi en del tid vid poolen, mest för att svalka av oss efter den branta promenaden från stranden till hotellet, men också för att gynna den trevliga familjen som med glada leenden blandade ihop drinkar och gav oss tilltugg. Inte bara till vår glädje ska sägas, utan också till getingarnas. Vet inte om 2013 är ett getingår på Skiathos, eller om de är så vanligt förekommande? Många var de i alla fall och de försökte ständigt få sig en bit av det vi intog.



Staden Skiathos klättrar som sagt uppför kullar och är väl ingen drömplats för handikappade och personer med dålig kondis. För oss andra är det en upplevelse att gå genom smala, ibland mycket smala, gränder och titta in i folks vardagsrum och plötsligt stå framför en restaurang mitt inne i gyttret. Gatorna i de trånga gränderna är inte de vi är vana vid från Sverige, utan här var det gropar i vägbanan och nivåskillnaden mellan höger och vänster var ibland någon decimeter och på sina ställen stack stenar upp. Jag nämnde förut att bil och moped var lämpliga färdmedel om man vill ta sig runt på ön. Så också i gränderna, där både mopeder, vespor, motorcyklar vrålade förbi och ibland fick man tränga upp sig mot väggen när en bil kom skuttande på gatan.

Charmigt, mycket charmigt, men jag tror att myndighets-Sverige tagit sig för pannan om de rest hit i sitt arbete.



Uppifrån de högst belägna gränderna hade man också en fin utsikt över havet och de små grönklädda öar som låg på pärlband i det klarblå vattnet.

 

Nere vid hamnen, både den gamla och nya, var kommersen i ständig rörelse. Båtar som tog ut turister på andra öar och på rundturer runt själva ön Skiathos, låg sida vid sida med lite större båtar som åkte fram och tillbaka till fastlandet. Restauranger och barer kantade hela hamnen och i passagen mellan gamla och nya hamnen, kunde man svänga upp på den smala huvudgatan Papadiamantis som också den kantades av restauranger, barer och butiker. "Gågatan" är inte den gågata vi är vana vid från Sverige, för här dundrade mopeder och vespor förbi utan att sakta in och ibland kom en mindre lastbil som knappt fick plats på den smala gatan.
Måste säga att de var väldigt skönt att ibland bara sätta sig ned, titta på folkvimlet och ta en kall Mythos.

En liten bit utanför stadskärnan fanns en sevärdhet som drog många besökare. Jag och frugan valde att traska dit en dag. Vi följde skyltarna och gick cirka 3 kilometer i 30-gradig värme, men väl framme förstod vi att det gick en betydligt närmare väg längs med vattnet. Vad var det då för sevärdhet som lockade så mycket folk?

Precis, flygplatsen. Skiathos har en väldigt liten flygplats, en väldigt liten terminal och en av Europas absolut kortaste landningsbanor. Det var den sistnämnda som drog folk, för här kunde man sitta på stranden och se planen lyfta och landa bara några meter ovanför huvudena. Dagen vi var där blåste vindarna så att planen lyfte åt det hållet där vi stod med våra kameror.

Skam vore om inte fina dagar också hade fina kvällar. När solen gick ned och ersattes av månen tändes staden upp och uteställena fylldes av människor. En prisbelönt bar kan Skiathos ståta med, Rock'n'Roll Bar som anses vara en av Europas trevligaste. Vår favorit tillbringade vi den sista kvällen på. Windmill heter den och är en gammal kvarn man gjort om till restaurang och den ligger på den högsta punkten i centrala stan och har en vidunderlig utsikt åt alla håll, förutom den suveränt goda mat som bjuds. Här är en förbokning nödvändig, vilket en av reseledarna hjälpte oss med.

Sedan var det lite kul att fotografera djuren på hotellet, men jag hann aldrig få med de små gecko-ödlorna som pilade runt på väggarna. En trevlig familj från Tranås vi blev bekanta med, hade lite mer tur. De upptäckte en av de små gynnarna bakom porslinet och försökte ta ut den i svansen, men följd att den pilade iväg utan.

Sammanfattningsvis vill jag rekommendera Skiathos. Man behöver inte dra iväg till Thailand när pärlor som Skiathos finns på betydligt närmare håll. Vattnet är kristallklart och håller en temperatur på 23-25 grader och värmen står inte Thailand långt efter.

Staden Skiathos är både mysig och charmig med sina små gränder, små mysiga restauranger och många stränder. Söker du ännu finare stränder och lite lugnare tempo tar du en båt ut till grannöarna där antalet personer begränsas och vattnet är ännu klarare än på huvudön.
Ett tips bara. Res gärna under perioden september-oktober. Inte bara därför att temperaturen är mer behaglig, utan därför att du också slipper den stora anhopningen av turister som enligt reseledarna gör gågatorna nästan oframkomliga och fyller barer med mer partysugna ungdomsgäng. Du bör också ha god kondition om du ska ta dig fram i staden och till dess begivenheter.

Vill också tipsa om hotellet, Palmyra. Som sagt, lagom långt från strand och de centrala delarna, samt ägd av en mycket trevlig familj i 40-årsåldern.

Se fler bilder från Skiathos på min resesida

Fakta om Skiathos
Fakta om hotell Palmyra

Fortsättning följer...

Hösten är kommen, den är lång och oftast mycket dyster, men...

 

...visst medför den både vackra färger och mysiga hemmakvällar.