Den efterlängtade resan gick till den lilla grekiska ön Skiathos.

 

 

Skiathos, den lilla ön i ögruppen Sporaderna i Egiska havet, är inte stor. Från flygplanet såg det ut som man kunde cykla runt hela ön på 20 minuter, men riktigt så var det inte. Med sina 47 km² var terrängen så kuperad och ibland otillgänglig att bil eller moped var de egentliga alternativen om man vill ta sig runt och vissa områden av ön nådde man inte utan båt. De cirka 6 000 invånarna som mestadels bor på den sydöstra delen av ön får under högsäsong sällskap av cirka 80 000 turister som då besöker de 60 stränder som finns och de förvånansvärt många barer och restauranger som ligger som på pärlband i huvudorten.

Vi bodde på ett litet hotell, som med sina 16 rum låg på behagligt avstånd från både centrum och badstrand. Palmyra hette det och ägdes av en ung och oerhört trevlig familj som ständigt mötte oss med ett leende och dukade upp med gratis tilltugg och fruktskålar till dryckerna vi beställde vid poolen.

Själva staden Skiathos klättrar uppför kullar, så också hotellet som trots att det låg i en svacka, hade en imponerande brant backe till entrén och drygt 60 imponerande branta trappsteg innan man kom upp till rummen. Från vår balkong hade vi en mäktig utsikt över havet och på baksidan av hotellet reste sig de höga bergen med sin grönska.

  

Från balkongen hade man också utsikt över de båtar som passerade på sin väg till och från hamnen. Allt från små segel- och motorbåtar, till stora passagerarfartyg och ibland farkoster man inte ser så ofta och hade vi tur så hade flygplanen från den närliggande flygplatsen sin kurs åt vårt håll.



Mäktigast var nog ändå fyrmastaren som lade till bara 100 meter utanför "vår" strand och lika mäktig som den var på dagtid, var den på natten.



Jag och mitt resesällskap tillhör de som väljer stranden framför poolen. Stranden var några hundra meter lång, men väldigt smal. Mellan solstolarna och vattnet var det cirka 2 meter på den smalaste delen och när större vågor slog in mot stranden såg man nästan hur sanden sjönk undan lite till. Barer och restauranger kantade stranden, så det gick ingen nöd på hungriga och törstiga turister. Dock tillbringade vi en del tid vid poolen, mest för att svalka av oss efter den branta promenaden från stranden till hotellet, men också för att gynna den trevliga familjen som med glada leenden blandade ihop drinkar och gav oss tilltugg. Inte bara till vår glädje ska sägas, utan också till getingarnas. Vet inte om 2013 är ett getingår på Skiathos, eller om de är så vanligt förekommande? Många var de i alla fall och de försökte ständigt få sig en bit av det vi intog.



Staden Skiathos klättrar som sagt uppför kullar och är väl ingen drömplats för handikappade och personer med dålig kondis. För oss andra är det en upplevelse att gå genom smala, ibland mycket smala, gränder och titta in i folks vardagsrum och plötsligt stå framför en restaurang mitt inne i gyttret. Gatorna i de trånga gränderna är inte de vi är vana vid från Sverige, utan här var det gropar i vägbanan och nivåskillnaden mellan höger och vänster var ibland någon decimeter och på sina ställen stack stenar upp. Jag nämnde förut att bil och moped var lämpliga färdmedel om man vill ta sig runt på ön. Så också i gränderna, där både mopeder, vespor, motorcyklar vrålade förbi och ibland fick man tränga upp sig mot väggen när en bil kom skuttande på gatan.

Charmigt, mycket charmigt, men jag tror att myndighets-Sverige tagit sig för pannan om de rest hit i sitt arbete.



Uppifrån de högst belägna gränderna hade man också en fin utsikt över havet och de små grönklädda öar som låg på pärlband i det klarblå vattnet.

 

Nere vid hamnen, både den gamla och nya, var kommersen i ständig rörelse. Båtar som tog ut turister på andra öar och på rundturer runt själva ön Skiathos, låg sida vid sida med lite större båtar som åkte fram och tillbaka till fastlandet. Restauranger och barer kantade hela hamnen och i passagen mellan gamla och nya hamnen, kunde man svänga upp på den smala huvudgatan Papadiamantis som också den kantades av restauranger, barer och butiker. "Gågatan" är inte den gågata vi är vana vid från Sverige, för här dundrade mopeder och vespor förbi utan att sakta in och ibland kom en mindre lastbil som knappt fick plats på den smala gatan.
Måste säga att de var väldigt skönt att ibland bara sätta sig ned, titta på folkvimlet och ta en kall Mythos.

En liten bit utanför stadskärnan fanns en sevärdhet som drog många besökare. Jag och frugan valde att traska dit en dag. Vi följde skyltarna och gick cirka 3 kilometer i 30-gradig värme, men väl framme förstod vi att det gick en betydligt närmare väg längs med vattnet. Vad var det då för sevärdhet som lockade så mycket folk?

Precis, flygplatsen. Skiathos har en väldigt liten flygplats, en väldigt liten terminal och en av Europas absolut kortaste landningsbanor. Det var den sistnämnda som drog folk, för här kunde man sitta på stranden och se planen lyfta och landa bara några meter ovanför huvudena. Dagen vi var där blåste vindarna så att planen lyfte åt det hållet där vi stod med våra kameror.

Skam vore om inte fina dagar också hade fina kvällar. När solen gick ned och ersattes av månen tändes staden upp och uteställena fylldes av människor. En prisbelönt bar kan Skiathos ståta med, Rock'n'Roll Bar som anses vara en av Europas trevligaste. Vår favorit tillbringade vi den sista kvällen på. Windmill heter den och är en gammal kvarn man gjort om till restaurang och den ligger på den högsta punkten i centrala stan och har en vidunderlig utsikt åt alla håll, förutom den suveränt goda mat som bjuds. Här är en förbokning nödvändig, vilket en av reseledarna hjälpte oss med.

Sedan var det lite kul att fotografera djuren på hotellet, men jag hann aldrig få med de små gecko-ödlorna som pilade runt på väggarna. En trevlig familj från Tranås vi blev bekanta med, hade lite mer tur. De upptäckte en av de små gynnarna bakom porslinet och försökte ta ut den i svansen, men följd att den pilade iväg utan.

Sammanfattningsvis vill jag rekommendera Skiathos. Man behöver inte dra iväg till Thailand när pärlor som Skiathos finns på betydligt närmare håll. Vattnet är kristallklart och håller en temperatur på 23-25 grader och värmen står inte Thailand långt efter.

Staden Skiathos är både mysig och charmig med sina små gränder, små mysiga restauranger och många stränder. Söker du ännu finare stränder och lite lugnare tempo tar du en båt ut till grannöarna där antalet personer begränsas och vattnet är ännu klarare än på huvudön.
Ett tips bara. Res gärna under perioden september-oktober. Inte bara därför att temperaturen är mer behaglig, utan därför att du också slipper den stora anhopningen av turister som enligt reseledarna gör gågatorna nästan oframkomliga och fyller barer med mer partysugna ungdomsgäng. Du bör också ha god kondition om du ska ta dig fram i staden och till dess begivenheter.

Vill också tipsa om hotellet, Palmyra. Som sagt, lagom långt från strand och de centrala delarna, samt ägd av en mycket trevlig familj i 40-årsåldern.

Se fler bilder från Skiathos på min resesida

Fakta om Skiathos
Fakta om hotell Palmyra

Fortsättning följer...