Nyår 2014
Nyårsafton 2014 kännetecknades av mildväder, en grå och trist himmel och ett inte så stämningsfullt väder.
Stämningsfullt var det dock på den nya tradition vi deltar i för andra året, Nyårspromenaden i de centrala delarna av Nyköping. Med start på Stora Torget följde vi de marshaller som kantade sträckan som gick längs med ån. Första anhalten var Nicolaikyrkan där vi och många med oss njöt av stillheten och den oerhört vackra interiören. Jag är ingen kyrklig person, inte ens troende, men medger att kyrkor är vackra och spännande byggnader.
Från Nicolaikyrkan bar det ned mot konstnärskvarteret Bryggeriet, där många konstnärer visade upp sina verk. Här var det så mycket folk att jag avstod att gå in i ateljéerna och valde istället att föreviga lite av det som fanns utanför.
Ned mot slottet stannade vi till vid ån och tittade en stund på de kanotister som iförda sina lampförsedda hjälmar paddlade fram och tillbaks i det isfria vattnet. Det såg så kallt ut, men kanotisterna verkade glada och vinkade glatt till de åskådare som gav dem glada tillrop.
Nu var det dags för en paus. Medhavd glögg pch pepparkakor. Kan man ha en trevligare och mer passande picnic en kväll som denna? Mycket vackrare utsikt kan man väl knappast ha i vår lilla stad.
Lite varmare i kroppen begav vi oss till andra sidan ån och upp mot slottet. Här möttes vi av en historisk person som satt på en pall och läste poesi i kylan. Vet ej vem personen föreställde, men ni som gått med på sommarens musikaliska rundturer, känner personen bakom masken. En välkänd profil i stan.
På borggården hördes musik av äldre årtal. Vi klev in på den stenbelagda gården och såg där eldslukare utföra sin show till tonerna av en mycket passande och mäktig musik. Ett mäktigt skådespel kort sagt.
Jag tjatar om stativ, men i lägen som denna önskar man att man hade sitt med sig. De tre bilderna nedan blev egentligen rejält misslyckade, men ändå lite intressanta. Lång slutartid fångade rörelsen i eldslukarens stav, men gjorde honom suddig. Nåja, lite effektfullt kanske det ändå blev?
En lång och trevlig promenad var så över och nu samlades vi hemma hos makarna Karlsson för en trevlig fortsättning på kvällen.
En 3-rätters middag intogs med välbehag och till den medhavd dryck.
En kavringsmörgås med lax, löjrom och annat gott, inledde måltiden. Till huvudrätt bjöds det fläskfilé efter ett recept ur Dogge Doggelitos grillbok och efterrätten ser ni på bild ovan. Allt sköljdes ned med öl, vin och banne mig om det inte slank ned en whisky till desserten. Jag tror det... :)
Mellan huvudrätt och efterrätt plockades spelet Trivial Persuit fram. Ett trevligt spel, men tidsödande och här stod bloggägaren och hans syster som ohotade segrare. Fan vet hur det gick till, men vann gjorde vi och det tämligen överlägset.
Tolvslaget närmade sig, det mousserande vinet öppnades och innehållet hälldes i glasen. Nedräkningen började och från fönstret i vår lägenhet såg vi ut över takåsarna och raketerna som lyste upp himmelen. Någon gång har jag gett mig sjutton på att ta mig upp på något av bergen i stan, för att med stativ och riktig utrustning föreviga fyrverkeriet på mer allvar.
När så 2014 övergick i 2015 höjdes glasen och det mousserande vinet rann ned i törstiga strupar och Ett Gott Nytt år ekade ut över innergården.
Normalt är jag numera en morgonmänniska, men när man går och lägger sig vid en tidpunkt då jag normalt går upp, kanske suget efter en tidigt frukost inte finns. De få timmarna av sömn känns faktiskt av i skrivandets stund, så det är tur att jag bara jobbade en dag för att nu gå in i en ny helg. Tänk de åren när man orkade fira både midsommar och andra högtider utan att sova på några dygn. Börjar man bli gammal,eller...?
Antalet flaskor på bordet tyder på att vi hade det festligt och det är huvudsaken. Nyårspromenaden är en trevlig tradition som i år samlade hundratals vandrare. Hoppas den lever vidare och samlar ännu fler Nyköpingsbor kommande år.
Julen som var
Då var julen slut. Lite kyligt, ingen snö, men mycket god mat. Lite som vi vant oss vid m.a.o. Lite bilder från en jul då endast jag och någon bakfull tomte var vaken.
Kvällspromenad
Kvällspromenad kanske är fel ord att använda i tider då solen går ned vid 15-tiden. Bilderna nedan är tagna mellan 15:00 och 17:00 en eftermiddag i Nyköping anno 2014.
Den långa och så småningom kalla promenaden tog sin början vid Nyköpingshus. Var annars? För eller senare hamnar man där under sin fotorunda.
Där på en gren satten koltrast och blickade ut över en då isfri Nyköpingså. Han, eller om det är en hon, försökte smälta in i det begynnande mörkret, men mina vaksamma ögon upptäckte honom/henne. När blixten spred sitt sken drog gan/hon iväg, så jag fick bara en chans.
Dagen till ära var kameran monterad på stativet. Fördelen är att bilderna blir skarpare, man slipper bruset och man kan använda längre slutartider. Nackdelen är att man inte kan fota lila spontant, det är lite bökigare och så här på vintern är det kallt om fingrarna att hålla i stativet. Man kan inte få allt och jag är i detta fallet glad att stativet var med.
Den långa promenaden fortsatte till hamnen där det tyvärr är ganska öde så här års. Visst kunde man önska att åtminstone någon restaurang eller fik kunde hålla öppet, men jag förstår orsaken till att detta inte fungerar.
Nåväl, vackert är det och förmodligene kan man fånga vackrare bilder under sena vinterdagar än under ljusa sommarkvällar.
Från vallarna har man bra utsikt åt alla håll. Den upplysta silobyggnaden på framsidan, de relativt nybyggda bostäderna på baksidan och hamnvägen som passerar mellan Slottsdammen och det nya bostadsområdet Spelhagen.
Själva slottet och dess kringliggande byggnader är en spännande miljö. Så här års är turisterna få, likaså evenemangen, men tända ljus i och utanför byggnaderna vittnar om att verksamhet ändå pågår. Historiska miljöer är spännande, oavsett årstid och väderlek.
Den långa och välbehövliga promenaden fortsatte sedan genom stan och upp mot det gamla Tingshuset. Därifrån gick jag stigar och bakgator, för att passera Storgatan med en av stans vackraste byggnader, Bankhuset, för att sedan avsluta promenaden utanför Pelles Lusthus, där många just satt sig ned för att avnjuta en julbuffé.
Kinderna var rosiga och fingrarna var stela när jag kom hem, men jag kände mig nöjd, både med den välbehövliga motionen och med bilderna. Det är inte dumt att förena nytta med nöje. Man mår bra, så att säga.
Innan frukost
Jag erkänner att jag numera är mer av en morgon- än kvällsmänniska. Det känns som att jag får ut mer av dagen om man kliver ur sängen under arla morgontimmar, än när man på kvällen sitter med tunga ögon och försöker dölja alla gäspningar.
En annan fördel är att det finns mer tid för de hobbys jag håller varmast om hjärtat, fotografering och Photoshop. Ingen tidspress eller annat som för stunden stör. Även en hobbyfotograf vet att tidiga morgontimmar också är de bästa när man vill fånga ljuset från sin bästa sida. Tidiga morgnar brukar också vara tämligen vindstilla för de som vill ta bilder på vatten och de speglingar som gör sig bäst när ytan ligger lugn. Skuggorna som kryper utmed husväggarna eller längs med öppna ytor, kan också skapa härliga motiv. Det är också under dessa timmar det är lättast att fånga djur på bild, allt från vilt till insekter. Morgondimma, dagg och fuktiga gräsmattor gör sig också bra under dessa timmar och givetvis är en fin soluppgång ett måste i en hobbyfotografs album.
Så här års behöver man inte heller kliva upp så förtvivlat tidigt för att fånga staden insvept i sin julbelysning. I morse hann jag med en runda runt Stora torget innan frukosten. Det är en utmaning att fotografera utan stativ när solen fortfarande gömmer sig bakom horisonten. Med dagens kameror kan man dock skruva upp ISO-talet väldigt högt, utan att bruset förstör bilden helt. På bilderna nedan ligger ISO-värdet mellan 1 600 och 4 000, beroende på hur mycket ljus från belysningen runt omkring som hjälper till. Visst finns bruset där, men det syns bara när man förstorar bilden rejält.
Fast visst, nästa gång jag tar dylika bilder under dygnets mörka timmar, så lär stativet plockas med.
Det enda sällskapet under denna lite småkyliga morgon var den här filuren i sitt skyltfönster.
Vattenpölar
Under vår söndagspromenad fick vi ibland ta långa steg över vattenpölar eller möjligen omvägar för att inte blöta ned skorna.
Det gjorde dock inte att kameran fick hänga sysslolös över axeln. Frugan fick snällt stanna upp med jämna mellanrum, när bloggägaren skulle fotografera både kända och okända motiv som speglade sig i vätan.
"Förstår du varför jag tar dessa bilder", var frågan jag ställde. "Javisst", var svaret jag fick, men jag såg på frugan att hon egentligen inte förstod det intressanta i att fotografera vattenpölar och fuktig mark under vår promenad.
Nåja, har man fotograferat Nyköpingshus och Nyköpingsån från alla håll och kanter, är nya infallsvinklar och motiv välkomna. Jag förstår dock att detta bara är något som vi hobbyfotografer begriper.
In i dimman
Så kom den då, dimman jag väntat på så länge.
I tidigare inlägg har ni kunnat läsa om kvällen när SMHI spådde dimma i vår del av landet, men när den till jobbet medhavda kameran istället fick fånga Nyköpingshus under en klar kvällshimmel. Ni har också sett ett inlägg där jag med hjälp av Photoshop skapade en dimma som omger slottet.
Jag fick nu åter chansen att fånga en verklig dimma och denna gången spådde SVT:s meteorolog rätt. När jag klev ut genom dörren på min arbetsplats, låg Nyköping insvept i en dimma som visserligen inte kunde mäta sig med den som var ett par veckor tidigare, men som ändå gav en magisk bild av området kring slottet och hamnen.
Det ska genast sägas att det inte är fullt så enkelt att fånga dimma i sin rätta skepnad och defintivt inte efter mörkrets intåg. Att kunna fokusera sig till skarpa bilder kräver både tid och kunskap och denna kvällen kände jag min begränsning. Bilderna som nedan visas förmedlar inte den vy jag såg framför mig på ett riktigt bra sätt, men...
...jag fick min dimma och lite av den magiska känslan som kvällsdimma kan erbjuda, finns där trots allt.
Det silkeslena vattnet
Det gäller att passa på när tillfällen erbjuds att fånga forsande vatten i en mer silkeslen framtoning.
Det här förmiddagen låg molnen täta över Storhusqvarn och tillsammans med ett ND4-filter fastskruvat på objektivet, gick det att få till en tillräckligt lång slutartid för att mjuka upp vattnet, detta utan att himmelen och de ljusa partierna frätte ut.
Bilars sken
Ni som följer mig på Instagram, kunde igår läsa ett inlägg där jag stod intill motorvägen och frös. Min fråga var om ni undrade varför jag stod där?
Det var långt att gå och det var kallt, men har jag gett sig tusan på något så genomför jag det och svaret på er undran blev denna bild på E4:an strax innan avfarten till Påljungshage.
1:a advent
1:a advent och julskyltning i Nyköping.
En tur till centrum blev det, en lite småkylig sådan. Egentligen inget nytt att förtälja, utan här möttes de många besökarna av traditionella begivenheter som fiskdammar, tombolastånd, lotterier, korv & glögg och försäljning av saker som hör julen till. Naturligtvis fanns här också nasare som sålde samma krims-krams de säljer varhelst de kommer åt, oavsett säsong.
Julkrubban utanför Nicolaikyrkan slog också upp portarna för säsongen och runt den nylagda gågatan kunde man ta sig med häst och vagn. En traditionell julskyltning med andra ord, men...
...var fanns snön?
Hitta inspiration
En besökare till bloggen, själv bloggare och arbetskamrat, skrev på sin sida att han måste hitta inspirationen igen.
Visst är det så att inspirationen varierar och inte vaknar man varje dag med nya idéer i huvudet. Så är det med fotograferandet och så är det i livet. Det går upp och det går ned.
Egentligen är det enkelt. Ta en daglig promenad, främst för motionens skull, men ta med kameranl. Vem vet, bakom nästa hörn kanske bilden med stort B uppenbarar sig. Som jag också brukar resonera. Ofta är historien bakom en bild mer värd än det perfekt fotot.
Många av de mest berömda fotograferna har fångat några av sina bästa bilder av en ren slump...har jag läst.
Trapphuset
Är det verkligen intressant att skildra sitt eget trapphus i bild? Varje dag går man upp och ned för dessa trappor vid flera tillfällen och ibland används också hissen. Den oinvigde kanske inte ser bilderna framför sig, men genom en hobbyfotografs ögon ser man faktiskt detaljer man förmodligen inte sett om inte kameran hängt på axeln.
Titta i ditt eget trapphus och du lär se detaljer som dina grannar aldrig sett på samma sätt.
Kom dimma
Om inte dimman kommer till dig när du vill, får du tillverka den själv.
Om ni läste mitt tidigare blogginlägg med kvällsbilderna, vet ni min besvikelse över att den dimma som lade sig över Nyköping var som borta när jag fick med mig kamera och stativ till jobbet.
Nåja, finns inte dimman där så får man tillverka något som kan efterlikna den verklighet jag gick miste om. Bilden nedan är en av de jag tog vid slottet, men dimman och samt ljusskenet från lamporna är tillverkade i Photoshop.
Fusk kallar vissa det, konst kallas det av andra, men att vara kreativ framför datorn är en bra ersättning till de färgkritor, vattenfärger och målarpenslar jag kreerade med under tiden innan en dator fanns i var mans hem.
Från Arnö sett
En promenad till och runt Arnö tillhör inte vardagen, men det händer att vi tar den rundan om vädret så tillåter. Dagen till ära bröt solen genom de täta molnen med jämna mellanrum. Så var det när vi lämnade bostaden och så var det när vi anlände hem till bostaden. Tiden däremellan, dvs när vi befann oss på vägen till och från Arnö, såg vi dock inte till den numera så sällsynta solen.
Den lilla snålblåst som drog genom Nyköping hade vi i ansiktet på vägen till, men i ryggen på väg från. En tröst trots allt. Lite bilder blev det i alla fall.
Som denna där man skymtar de små båtskjulen i småbåtshamnen och Nyköpings numera så berömda landmärke, den f.d. silon.
Det nya äldreboendet intill Arnöleden ligger ganska ensamt, men med tanke på utvecklingen på Arnö dröjer det väl inte förrän nya bostäder omgärdar de gamla. Än så länge kan jag tänka mig att utsikten från de övre våningarna är ganska så trevlig. Kanske inte mot söder där den rykande skorstenen från värmeverket stör utsikten.
Från bron som skiljer centrala Nyköping från Arnö, har man en ganska trivsam utsikt över Kilaån som rinner ut i Östersjön. Jag inbillar mig att man kan få ganska trevliga bilder på soluppgångar över hamnområdet härifrån. Har själv inte provat, men jag har passerat ett antal gånger under arla morgontimmar, dock utan kamera.
Flanören
Efter ett antal år med ryggproblem, sådär en 15-20, hade äntligen tjatet från omgivningen fått mig att mogna. För första gången begav jag mig till en kiropraktor, vilket skulle visa sig vara välbehövligt.
Konstaterandet att ena benet har ett 11 kilo högre tryck än det andra och en allmän stelhet, fick mig att förstå orsaken till mina ryggproblem...åtminstone några av dem. Lite mätningar av balans, lite böjövningar med elektroder fasttejpade på ryggen, lite bändande på massagebänken och ett knak i ryggslutet, så var behandlingen över.
Jag vet inte om mitt förflutna som fotbollsspelare ligger bakom grundproblemen, men vi som spelade fotboll på den tiden när stretching i bästa fall var ett ord på ett papper vet att just fotbollsspelare anno dåtid är något av det stelaste som finns. Möjligen kan mitt yrkesval, där stundom tunga och sneda lyft är den del av arbetsdagen, spela in. Vet inte, och nu tillhör jag de som inte gillar att oja mig eller prata skador och sjukdomar, men i detta fallet leder det in på dagens blogginlägg.
Jag blev nämligen ordinerad två dagars vila, mellan de två första besöken på Kiropraktorkliniken, men ordinationen att ta en daglig promenad på minst 20 minuter. Nu gör jag förvisso det frivilligt, men inte dumt att ordineras motion och frisk luft under sin sjukskriving.
Tog av denna anledning med mig kameran, för att om möjligt krama ur de sista färgerna av den gråtrista hösten.
Började att gå ned mot ån. Konstigt att man alltid hamnar där när man är ute på promenad. Möttes där av, kanske inte de mest färggranna buskar som finns att beskåd, men väl så levande.
På en bänk nedanför NK-villan låg ett ensamt löv och inväntade den sista vilan. Det lätta duggregnet skapade lite liv i bilden när vattendropparna för en kort stund omgav det ändå ganska färggranna lövet.
En bit bort, vid den lilla paviljongen intill ån, slogs änderna bokstavligt om de brödbitar någon vänlig själ hade kastat på marken.
På andra sidan ån ligger Pelles Lusthus (nu är jag på väg hem igen) och framför det syntes dessa färgklickar i slänten nedanför byggnaden...
...och intill Restaurang Qvarnen brukar det berättas historier som skulle få många att baxna, rodna eller bara skaka på huvudet. Har själv aldrig suttit där, även om frugan ibland tror att det jag berättar har författats på denna bänk.
När jag ställer mig upp och är beredd att ta de sista hundra meterna till hemmet, ser jag något jag aldrig tidigare sett...trots att jag passerat här vid åtskilliga tillfällen.
Efter lite googlande kom jag fram till att Per Klang, alias "Flanören", skrev över 700 kåserier i lokaltidningen under 1900-talet, alla om Nyköpings historia, om stadens byggnader och kända personer. Tyvärr var namnet okänt för mig och kåserierna har jag inget minne av, men tack vare en ryggskada har jag numera lite mer kunskap om personen ifråga och varför minnestavlan sitter där den sitter.
Trots denna lite småtrevliga rekreationspromenad i lite gråtrist och typiskt svenskt höstväder, så hade jag nog hellre suttit i en solstol på varmare breddgrader och sörplat färggranna drinkar. Också detta är en form av rekreation.
Dimman som försvann
För exakt en vecka sedan, den 11:e november, lägrades Nyköping av en mycket kraftfull dimma. För allmänheten och i synnerhet bilister, är dimma inte ett särskilt önskvärt inslag i vardagen. En stor bilolycka med dödlig utgång inträffade också strax utanför stan.
Som fotograf är dock dimma raka motsatsen, då dimman kan skapa magiska bilder som verkligen har förmågan att fånga uppmärksamhet.
På min väg från jobbet (kvällsskiftet) såg jag just dessa magiska bilder runt både slottet, i hamnen och på kyrkogården runt Alla helgona kyrka. Dimman i sig, det magiska ljus som dimman skapar, atmosfären och gatlampornas dova sken som nästan såg ut att rida på dimridåerna....en fotografs dröm m.a.o.
Tror ni att hobbyfotografen Stefan hade kameran med sig till jobbet? Nej, just det...den låg hemma.
Skam den som ger sig. Dagen efter packades både kamera och stativ ned i väskan, för nu skulle det fångas magiska motiv på bild. Under hela kvällen tittade jag ut genom företagets fönster för att se om dimman återvänt, men icke, det var så klart ute som det bara kan bli. Lite fukt hängde dock i luften, så förhoppningen fanns.
När jag vid 21:45 klev ut genom porten till arbetsplatsen var det bara att inse fakta. Någon dimma syntes inte till och egentligen är jag inte förvånad. Jag vet inte i vilken ordning jag kommer hem sent efter jobbet, svärandes över att kameran låg hemma och inte i väskan jag hade med mig. Nåväl, naturen styr man inte över, naturen styr över oss.
När jag nu ändå hade släpat med mig utrustningen, kunde man väl ändå använda den, tänkte jag och ställde upp stativet vid slottet. Lite fina bilder kan man väl ändå få till utan dimmans hjälp.
Det blev också ett stopp vid Allahelgona kyrka. Undrar ni vad det röda strecket mitt i bilden är, så är det från bakljusen från en bil som ofint nog passerade under exponeringen.
En paus i molnen
Helgen som gick var i vår del av Sverige grå, trist och stundtals blöt. Söndagspromenaden startade därför i moll, men under en kort stund skingrades molnen helt och då visade den svenska hösten att den fortfarande biter fast delar av den färgprakt den besitter. Glädjen var dock kortvarig och promenaden avslutades precis som den började, i moll.
Vernissage
I lördags var vi på vernissage, vilket inte hör till vanligheten. Det var en vän till oss som visade sin konst i Fiskhuset som ligger i konstnärskvarteret Bryggeriet.
Lea som konstnärinnan heter har tidigare visat sina verk i NK-villan och i Galleri Sjöhästen vid Stora torget. Hennes utställningar är de enda konstnärsutställningar jag besökt, förutom då jag och frugan följde med Lea till just Galleri Sjöhästen för att se en utställning av konstnärinnan och skådespelerskan Birgitte Söndergaard.
Länkar:
Det ska i sanningens namn sägas att jag inte alltid förstår det som visas. Så var det exempelvis i fallet med Söndergaards konst. Många fina och lättförståeliga verk, men också att stort antal där fantasin fick flöda för att åtminstone jag skulle kunna gissa mig till vad verket föreställde och syftet med det. Jag begriper att just det kanske är syftet med modern konst. Man ska bara snudda vid verkligheten och låta fantasin avgöra resten. Vem förstår sig på Picassos verk?
Själv har jag sedan unga år lekt med pennor, kritor och vattenfärg, inte sällan till förtret för föräldrar och syskon som fick se både köksbord, tidningar och skolböcker färgläggas och förändras. Under en kortare tid ägnade jag mig också åt oljemålning i liten skala, dock inte på samma nivåer som vår vän Lea.
Numera gör jag konst i Photoshop och tavlor i verkligheten och det räcker för mig.
Nedan ett axplock av de tavlor som visades på vernissaget.
Väl värt ett besök och gästboken visade att många besökare uppskattade det som visades.
Utnyttja tidiga morgnar
Att fånga solnedgångar är populärt bland hobbyfotografer som jag själv. Inte konstigt då denna tid på dygnet ofta fångar himmelen från sin bästa sida och sprider ett härligt ljus i omgivningen. Tidpunkten är ofta lämplig, då det bara är att invänta solens nedgång, inte minst på vintern när den försvinner tidigt på eftermiddagen.
Soluppgångar är precis lika vackra, men inte lika populära hos hobbyfotografer. Kanske förståeligt då en varm, skön säng och en djup sömn ofta prioriteras, även under vintern när man trots allt besitter större möjligheter då solen stiger upp lite senare än under årets varma perioder.
Tipset är att ändå kravla upp ur sängen. Många gånger är det värt det. En fördel har man förvisso när man jobbar skift och tvingas gå upp när de flesta ligger och sover. Ställer man klockan lite tidigare än normalt, så får man tid att föreviga omgivningen under arla morgon och visst är det värt det?
I ottan
Kanske ingen märkvärdig bild, men ljuset i den tidiga ottan tycker åtminstone jag ger en härlig färg till de små träd som står framför Alla Helgona kyrka i centrala Nyköping.
Livat i Nyköpingsån
Det var livat i och omkring Nyköpingsån, när jag igår tog en promenad innan jobbet.
Nere vid hamnen stod några fiskare och drog upp en och annan liten fisk. Ovanför dem seglade måsar och trutar i förhoppningen att männen med spö skulle förbarma sig och kasta till den något av det fångade bytet.
På promenaden upp längs med ån sågs en äldre herre stå vid å-kanten med en brödpåse i högsta hugg. Detta märkte änderna på andra sidan, som plötsligt satte fart mot mannen och de brödsmulor som flöt omkring bland vissna löv, grenar och sådant som människan får för sig att kasta i vattnet.
En av änderna visade sin tacksamhet mot mannen med brödsmulorna och saluterade honom på sitt eget och änders vis.
Nedanför Bryggeriet sägs en hermelin hålla till. Det berättade en man för mig för några helger sedan. Hermelinen har setts fånga fisk som han/hon tar med sig upp på stenarna. I dess närhet sa mannen att en mås alltid brukar sitta och inte sällan snor den fisken från hermelinen som med möda fångat den i det brusande vattnet.
Hermelinen har jag inte sett, men måsen...eller om det är en trut...sitter dock på pass varje gång man passerar. Jag hoppas få se hermelinen någon gång och inte minst dess kamp mot denna mås/trut som slött sitter och inväntar maten som bärs fram.
Nästan framme vid Storgatan prasslade det till bland löven och kameran sökte målet i förhoppning om att en ekorre eller möjligen en stor råtta skulle göra sig synlig. Icke, det var en duva som tittade fram och kanske han/hon (svårt det här med könsbestämning, vilket borde passa Feministiskt Initiativ som handsken) precis upplevt lite kuttrasju där i lövhögen. Lite full i fan och oborstad såg den ut.
