Stadsvapnen
Så här illa är Nyköpings stadsvapen och välkända nyckel behandlade. Rost, rost och åter rost. Vädrets makter tär hårt nere vid hamnen, det är helt klart.
Ljusfabriken
I denna oansenliga byggnad vid Nyköpingshamn ligger Nyköpings ljusverkstad.
Verksamheten pågår hela året, men det är väl till hösten och vintern som besökarna blir fler. Det är nu som de levande ljusen tänds och det är nu som dofterna av stearin känns i hela bostaden och lågorna sken avspeglar sig på väggarna
Visst är det något speciellt när ljusen tänds och visst ger det en helt annan hemtrevnad än skenet från stela lampor och på Nyköpings ljusfabrik hittar du ljus i både vanliga och ovanliga former och i olika prisnivåer.
Så gör gärna ett besök. Hittar du inget till dig själv, så finns det förslag på presenter till nära och kära.
Man skulle väl egentligen vilja smyga runt och fotografera mer "konstnärligt" då rätt inställningar på kameran kan frammana riktigt fina bilder, men att smälla upp ett stativ bland besökare i den trånga lokalen är väl inte optimalt. Samtliga bilder ni ser är tagna med hög iso och handhållet. Man får istället nöja sig med bilderna på fabrikens egen webbsida. Gör gärna ett besök på den med, länk
Färglös höst
När de vackraste höstfärgerna gjort sitt för säsongen, gör sig hösten ganska bra i svart-vitt. En kortare promenad till hamnen och tillbaks, fångade detta. Inget märkvärdigt, men en bild av Nyköping under den tristaste av årstiderna.
Höst i parken
I Gripsholmsparken har hösten gjort entré på allvar. Löven är nu fler på marken än på parkens omgivande träd och de gröna buskarna har ändrat färg till gult, orange och rött. Gräsmattan håller dock en förvånansvärt fin grön nyans och visst kan man fortfarande se en och annan blomma som förgyller med sina vackra färger, men när desa bilder togs blåste en kylig vind över området och den förvarnade om vad som komma skall.
Det här blir de sista höstbilderna för året, så innan vintern kommer till Nyköping får jag väl hitta andra projekt att föreviga, kanske något i Photoshop.
Besökaren
När vi satt och åt frukost kände vi oss iakttagna. På fönsterblecket satt den där och tittade nyfiket på när vi intog vårt té och våra nyinköpta småbröd. Den kuttrade lite försiktigt, burrade upp fjädrarna mot den kyliga vinden som låg på och rörde huvudet fram och tillbaks som duvor gör.
Undrar vad den egentligen tänkte? Ibland vill man betala pengar för de tankar som far genom huvudet på våra vänner djuren. Är de rädda för oss, nyfikna, arga, undrar de vad vi är för fula figurer eller vill de bara vara våra vänner?
Den satt och blängde på oss under hela frukosten, helt ogenerat och inte ens när kameran åkte fram lättade han/hon på vingarna och flög iväg.
Frugans dotterdotter älskar att stå i vårt fönster och titta ut på fåglarna som kretsar över hustaken och sitter på stuprören på fastigheten mitt emot. Hon skulle verkligen älska denna duva och brista ut i sitt charmiga "fåågljarna", men se när hon senast var på besök, så lyste duvan med sin frånvaro. Typiskt...men vi väntar idogt på nästa tillfälle.
Höstprakt
Hösten är den årstid när naturen visar den palett av färger som är oslagbar. Det förgyller den tid på året som annars går i moll och är så grå att man man bara baxnar. Precis som många i bekantskapskretsen konstaterat, har årets höst förflutit utan att visa upp de tavlor vi annars vant oss vid. Sensommaren till all ära, men det känns som den blåst oss på den färgsprakande palett som nu ligger platt på den regnvåta marken. Nåja, lite av det hösten kan erbjuda har ändå gått att föreviga.
Kyrktornet
Nicolaikyrkan i Nyköping har fotograferats ur alla vinklar, under alla årstider, både utvändigt och invändigt. Denna vy från vardagsrumsfönstret har jag dock aldrig provat. Med det senaste 18-300 mm objektivet fungerar det, även handhållet.
Det är många kvällar man tittat ut och sett himlen skifta i både rött, gult och orange, men aldrig att kameran plockats fram. Nu kände jag ändå att jag måste. Så här på hösten ses ibland också fåglar i hundratals cirkulera ovanför kyrktornet, men just denna kvällen verkade de ha något annat för sig.
De trevliga tjejerna i grannfastigheten kanske tror att det är de jag fotograferar genom fönstret, men sånt gör inte jag.
Ensamt i hamnen
Det var ganska öde nere i småbåtshamnen idag. Lika öde var det ute till sjöss, där inte en båt syntes till bland vågorna.
De små bodarna som annars omges av båtägare som fejar, grejar och fikar stod där tomma och ensamma...
...så man undrar var båtägarna befann sig denna ganska arla söndagsmorgon i Nyköping. Trots den öde småbåtshamnen låg båtarna tätt intill varandra vid bryggorna, så om inte denna sensommarhelg var ett perfekt tillfälle att ta upp dem för vintern, så vet jag inte.
Dock insåg gässen att hösten nu är kommen, att den kalla vintern står för dörren och att vattnet snart fryser till is. Bäst att dra i tid tänkte de säkert. Bäst att dra upp i tid, verkade dock inte finnas i tankarna hos de vars båtar låg förtöjda i småbåtshamnen.
Kroatien: Sista dagen
Sista dagen på denna korta semester.
Det fanns lite likheter mellan denna resa och bussturen vi tog till italienska Gardasjön i somras. Dels strulet på nedresan, med en krånglande buss på autobahn respektive krånglande bagagelinor och flygplansmotorer. När vi i somras vaknade sista dagen på resan, så var himmelen mörk och grå och snart nog smattrade regnet på fönsterrutorna för att sedan övergå i skyfall, allt ackompanjerat av åskan som lät ljuda högt och ofta mellan bergen.
Precis likadant var det nu. Vi hade planerat att tilbringa några timmar på stranden innan bussen kom för att hämta oss. Himmelen som mötte våra trötta ögon på morgonen sade dock något annat. Strax efter frukosten började regnet smattra mot taket för att sedan övergå i en rejäl störtskur, ackompanjerat av åskan som lät ljuda högt och ofta mellan bergen. Ni känner igen beskrivningen?
Sagt och gjort. De sista timmarna fick tillbringas i hotellfoajén, lunchrestaurangen och baren. Timmen innan bussen kom, så upphörde regnet och vi fick en tid som kunde utnyttjas för en kortare promenad och lite fotografering.
Resan startade i moll, avslutades i moll, men där emellan var det väldigt mycket dur. Jag kan rekommendera Makarska rivieran om ni eftersöker lugn före stim, men ta er gärna hit innan eller efter den riktiga högsäsongen, då ungdomsgängen ockuperar stränderna och barerna.
Vill ni läsa lite mer om området kan ni göra detta på denna svenska webbsajt.
Lite fler bilder har jag lagt in på min Google-sida, tillsammans med andra resebilder.
Nu väntar en mörk och tråkig höst, en lång och kall vinter, men nästa resa är redan inplanerad. Det är inte vi som planerar denna resa, utan en jubilerande syster och förhoppningsvis blir vi ett antal vänner i resesällskapet.
Vart vi ska? Detta kanske ger en liten fingervisning...
Lite mystik
Jag tog med mig kameran till jobbet. Inte för att föreviga arbetskamrater eller arbetsplats, utan i fall...
Mötte dessa syner den tidiga morgonen då den fuktiga luften skapade en ganska mystisk inramning. Visst önskar man i dylika lägen att stativet var med, men vem släpar på ett sådant jämt?
Bilderna är tagna handhållet och med hög ISO, därav de lite oskarpa och brusiga bilderna. Även bilder som i vanliga fall åkt i papperskorgen, kan i vissa lägen ändå skapa något som eventuellt kan skapa intresse. Visst skapar bilderna en lite mystik atmosfär med en touch av hederlig skräckfilm?
Näckrosen
Det är svårt att dagligen passera Slottsdammen utan att någon gång om året, föreviga Södermanlands landskapsblomma. Sensommaren/tidiga hösten, kanske inite är den bästa av perioder, men näckroserna ståtar fortfarande med lite färg, charm och prakt.
Fruset vatten
Under dagtid är det oftast inte lönt att försöka fånga rinnande vatten med den silkeslena yta som långa slutartider skapar. ND-filter i all ära, men sådana bilder gör sig bättre under tidig morgon eller sen kväll, när ljuset inte är lika starkt.
Därför har korta slutar tider använts i dessa bilder och visst kan väl också fruset vatten skapa fina efekter.
En stund på perrongen
Nervöst biter hon på naglarna. Varför?
Det nya biljettsystemet sparar tid, inte minst för pendlare som åker till och från hemmet varje dag.
..och där kommer det...
...tåget alltså. I tid dessutom och ut strömmar folk som nått målet och in hoppar folk som startat mot målet.
I väntan på stinsens signal...
...försvinner de sista passagerarna nedför perrongen.
Andra passagerare tog en annan väg och kvinnan på bild hade problem att ta sig genom hindret.
Så var några minuter på Nyköpings station till ända.
Det sista vi ser är spåren från en förfluten tid.
Till sist en skön låt om just tåg.
In i dimman
"In i dimman" har olika betydelser och används ibland när sammanhanget tillåter det.
Man gå in i dimman när man befinner sig på festen med stort F. Man gå in i dimman när favoritlaget i fotboll inte presterar (kom igen United). Man kan också rent fysikst gå in i dimman på väg till jobbet och kombinationen kall luft och varmt vatten skapar denna effekt.
Anna Lindhs plats
Denna lilla minnesplats över Anna Lindh kanske inte gör sig bäst en tidig höstdag när regnet sakta strilar ned bland växterna, men en viss effekt får det väl i alla fall. Planteringen skiftar genom åren, från förra årens tulpaner till dessa...ja, vad det nu är för växter?
Anna Lindh mördades i Stockholm den 10:e september 2003 av den då okände Mijailo Mijailović. De sista åren bodde hon i Nyköping där hennes man, Bo Holmberg, ägnade sin tid som Landshövding.
2006 invigdes minneplatsen av Anna Lindh i den lilla parken intill Storhusqvarn. En vacker glasskulptur av konstnären Leif Bolter restes. Tyvärr är vår värld full av skitstövlar, så två gånger hann den vandaliseras innan man slutligen bestämde sig för att flytta den till Culturum.
Så här såg den ut då den stod på plats.
Idag är skulpturen ersatt av minnesplattan ni ser på bilden ovan. Blomsterarangemangen som omger den är även de en attraktion som tilldrar sig uppmärksamhet.
Regntunga skyar
Det var regntunga skyar som drog in över Nyköping igår. Jag har vid tidigare tillfällen skrivit att kameran ibland ligger nedpackad när jag går till jobbet. Man vet aldrig vad man ser och möter för motiv på vägen.
Jag är glad att kameran fanns med när jag tog stegen hem igår, för regntunga skyar som de igår ser man inte varje dag. Att välja färg eller svartvitt är en smaksak, men i detta fall kändes just svartvitt passa stämningen bäst.
Jag hann nästan ända hem innan de regntunga skyarna började släppa ned sitt innehåll över Nyköping.
Hertig Karls marknad
En av de årliga begivenheter Nyköping kan erbjuda när hösten börjar göra intrång, är hertig Karls marknad.
När det stora tåget med riddare på sina ståtliga hästar, soldater, gycklare, herrskap, tjänare och hertig Karl själv, marscherar genom Storgatan till tonerna av trummor, går det en liten rysning av välbehag genom kroppen.
Historiens vingslag sveper in över Nyköping och lockar gamma som ung.
Tyvärr hann vi inte besöka själva marknaden i år p.g.a. andra åtaganden, men förra året var anmärkningsvärt nog den första gången jag betalade entrë för att på nära håll bevittna riddarnas kamp, handla tidstypiska varor och supa in den spännande historia Nyköping kan erbjuda. Se det blogginlägget här.
Nej, i år fick det bli en liten hastig stilstudie av uppträdandet på torget när vi hastigt sprang förbi, men läs lite om marknaden här, men besök den gärna nästa år. Är du fotointresserad finns det många motiv att föreviga och gillar du svensk historia är det ett måste att någon gång göra ett besök.
En stilla morgon...
Den första veckan efter en helt sagolik semester är till ända. Redan i omklädningsrummet skämtades det om att vi nu är en vecka närmare nästa års semester.
Det rinner mycket vatten under Roms broar, brukar man säga. Innan nästa års semester står för dörren, lär inte bara mycket vatten rinna under Roms broar, utan mycket kan och kommer att hända.
Att börja första arbetsveckan med ett förmiddagsskift, kanske inte är opitimalt. Nu har jag tämligen lätt att ta mig upp tidigt på morgonen och med lite "inkörning" under några dagar sista semesterveckan gör omställningen inte så svår.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag klev upp ur sängen med ett leende på läpparna och att jag tog mig in i badrummet på lätta steg. Nej, med ganska tunga steg stapplade jag in och fick se ett allt annat än piggt ansikte i spegeln. Några snabba drag med tandborsten, lite raggardusch, på med kläderna, sedan tunga steg ut i trapphuset och iväg bar det. Första arbetsdagen efter en suveränt skön semester närmade sig utan pardon.
Det bästa man kan säga med tidiga morgnar är tystnaden. En sval och skön bris blåste genom kvarteret och tystnaden var så total att man nästan kunde höra ljuden av sovande människor genom öppna fönster som passerades på promenaden.
Så här mina vänner, ser Nyköping ut när ni ligger och sover.
Jag brukar ta med mig kameran ibland, ifall...
Många är de gånger jag promenerat till och från jobbet och sett motiv jag verkligen grämer mig över att inte kunnat föreviga. Å andra sidan har jag haft kameran med mig ibland och mött gråtrista skyar och en total avsaknad av intressanta och fotogenetiska motiv.
Hamnen i Nyköping passeras och få platser i stan erbjuder så mycket att fotografera och denna morgon var en morgon där man önskar att man hade mer tid att spendera.
En vindstilla, lite småkall morgon, skapar ofta en dimma över sjön som många gånger genererar en fantastisk bakgrund. Idag låg inte dimman så tät över Nyköpingsån, men väl lite längre utanför småbåtshamnen.
Jag klev över hamnbron med lite lättare steg än de som tog mig in i badrummet. Jag vände mig om och såg solen sakta stiga i horisonten. Gaveln på Hamnmagasinet lystes upp av det starka skenet och byggnaderna som kantar den nya hamnen speglade sig vackert i det lugna vattnet. Tanken på att stänga in sig i en tråkig fabriksbyggnad kändes nu ganska avlägsen, men obevekligt närmade sig klockan förmiddagsskiftets flexgräns.
Den korta promenaden mot jobbet tog mig vidare mellan det nybyggda bostadsområdet och Nyköpings främsta turistmål, Nyköpingshus. Nu mötte jag en och annan på väg till sina arbeten och ett antal fordon störde tystnaden som dittills legat som ett täcke över stan.
Ahhh, där skymtar jag konturerna av byggnaden där jag tillbringat många år, fler än jag egentligen velat. Nu känner jag att det inte finns någon återvändo och lite längre bort ser jag några av mina arbetskamrater parkera sina bilar.
En sista titt bort mot friheten, en djup suck och där drar jag passerkortet i terminalen.
En kort, men underbar semester har gjort sitt och ersatts av en lång, lång period av arbete innan 2015 års semester knackar på dörren med nya utmaningar och upplevelser...
...men visst är jag glad över att ändå ha ett jobb, en lön och bra arbetskamrater. Det finns ju faktiskt en fritid att utnyttja till något roligt, som att exempelvis fotografera och förlöjliga vänner i det underbara programmet Photoshop.
Sedan har jag arbetskamrater med någon vecka av semestern kvar. Jag vet att ni har era våndor kvar...mina är redan avklarade.
En tidig morgon
Jodå, allt trevligt brukar ha ett slut, så även semestern. När ni ser detta inlägg har jag jobbat i två dagar och längtar förmodligen redan efter nästa års fyra veckor.
För att anpassa sig efter nya tider och med tanke att första veckan startade med ett morgonskift, så passade jag att kliva upp tidigt några morgnar förra veckan och vad passade bättre än att ta med sig kameran på en promenad.
Stegen bar mot hamnen och där var det folktomt, så när som på mig själv och de passagerare som skulle bege sig ut med M/S Symfoni, som går rutten Nyköping - Söderköping.
...och med tanke på att fyra veckor går fort och hösten närmar sig, så passar väl inget bättre än en bild i samma färg som stämningen...
Grannen
Kan man verkligen göra reklam för grannkommunen? Ja, visst kan man det. Särskilt när grannen och lillebror har så mycket att erbjuda sina besökare.
Så...
...till Oxelösund.
Staden och kommunen med sina dryga 10 000 invånare har i många år haft ett dåligt rykte, åtminstone om man bor i grannkommunen Nyköping. Till viss del förtjänas ryktet, men på det hela taget är stämpeln oförtjänt. Kommunen/staden har i flera år brottats med en stadigt vikande befolkningskurva (som mest bodde här 15 000 invånare), men de senaste åren har det vänt och framtidstron tror jag finns hos både politiker, näringsidkare och befolkning.
Oxelösund är en traditionell arbetarstad som lever kring sina två stora arbetsgivare, hamnen och SSAB. Som många arbetarstäder har man brottats med en del problem som också ligger bakom det dåliga rykte som klistrats på kommunen. Jag tänker inte gå in på dessa här, utan koncentrerar mig på det fina kommunen har att visa upp.
Kommunen är egentligen densamma som staden, då tätorten är den enda ort som finns här.
Oxelösund är en mer traditionell kuststad än storebror och grannen Nyköping. Förutom en livlig och stor hamn, finns här flera havsbad i direkt kontakt med staden och en väldigt stor småbåtshamn som skapar liv och rörelse under sommarhalvåret.
För att börja promenaden startar jag ute på Femöre.
Närmare kusten än så här kan man inte komma. Klipporna på Femöre erbjuder fina möjligheter till både bad, sol och chansen att se stora fartyg passera till och från hamnen.
På Femöre finns det också mer att se och göra, än sol och bad.
En attraktion är Femörehuvud där man möts av den gamla fyrvaktarbostaden från 1867. Denna kan man faktiskt hyra om man känner för att övernatta i fin sörmländsk havsmiljö.
Läs mer om fyrvaktarbostaden här.
På vägen till fyrvaktarbostaden passerar man en tämligen ny turistattraktion som lockar många besökare, Femörefortet. Femörefortet började byggas 1960 när läget i Europa åter var lite instabilt och den stora grannen i öst lade delar av kontinenten under sig. Fram till 1994 användes anläggningen, mest för utbildning och övning, men sedan några år tillbaks är den öppen för allmänheten och utgör ett spännade utflyktmål för både ortsbor och turister.
Läs mer om Femörefortet här.
Är du hungrig finns ett nyöppnat matställe på vägen till och från Femöre. Skärgårdsvåfflan heter det och erbjuder sina gäster härliga våfflor med både kända och mer ovanliga tillbehör. Stället är endast öppet under juli och därför missade vi denna nya attraktion på vår cykeltur.
Läs och se mer om Skärgårdsvåfflan här.
Cyklar man genom skogen från Femöre är man snart framme vid den stora Fiskehamnen. Här finns ett rökeri, den mycket populära restaurangen Sailor och den skulptur som skapade både positiva och negativa reaktioner när den uppfördes, Stoltheten. Vad den föreställer vet jag inte och särskilt vacker är den egentligen inte. Det jag ändå kan säga är att skaparen är en gammal bekant till mig, Jessica Fleetwood, numera verksam i Dalsland.
Vi fortsätter att trampa vidare och passerar snart gästhamnen vid Strandvägen, där man har en fantastisk utsikt över den stora hamnen och där ett annat populärt matställe väntar på sina gäster, Läget, där också mogendanser arrangeras under sommaren.
Nu trampar vi raskt förbi centrala Oxelösund, passerar förbi hamnen, ser Järnverket bakom trädkronorna och anländer till en annan av Oxelösunds pärlor, Gamla Oxelösund. 1920 började man bygga här och stadsdelen består idag av små, härliga skärgårdsbostäder, där den ena inte är den andra lik. Området var dock välbesökt redan på 1600-talet då en skärgårdskrog öppnade på berget intill vattnet. Den är i bruk än idag och serverar härligt god mat med fina bakverk till efterrätt om man orkar. Det finns också stigar och promenadstråk där man kan insupa fin skärgårdsmiljö och på tavlor ta del av den spännande historia denna del av Södermanland har att berätta. Det finns också i närheten av Oxelö krog ett museum som visar hur livet tedde sig på den tiden det begav sig. Ett mycket populärt ställe som lockar besökare från när och fjärran, inte minst från grannkommunen Nyköping.
Läs mer om Oxelö krog här.
Läs mer om Skärgårdsmuseet här.
Efter en god lunch och en kort promenad i Gamla Oxelösund, var det dags att tänka på hemfärden. På vägen stannade vi som hastigast till vid parken som ligger intill det "beryktade" torget. En vacker liten park man allt som oftast bara passerar på vägen till och från andra begivenheter. Här kan man förövrigt ta ett tuff tuff-tåg som numera verkar vara ett stående inslag i alla svenska städer, åtminstone de lite mindre.
Det sista vi ser av steden denna gång är Oxelösunds bekanta landmärke, S:t Botvids kyrka, som inte på något sätt ser ut som man förväntar sig att kyrkor gör. Kyrkan byggdes 1957 och var förutom att vara just en kyrka, menat som ett sjömärke för ankommande fartyg.
Läs mer om S:t Botvids kyrka här.
Strax innan man passerar kommungränsen ligger våtmarkerna vid Brannäs, ett annat utflyktsmål som är värt att besöka. Av tidsskäl stannade vi inte här, men ett tidigare blogginlägg om platsen finns att skåda här.
Självklart finns det mer att se, göra och berätta när det gäller vår lillebror, grannkommunen Oxelösund. Det låter sig inte göras nu, men vill du ta reda på mer finns kommunens webbsida att besöka här.
Jodå, visst kan och vill man göra reklam för sin närmaste och spännande granne.
