En stilla morgon...
Den första veckan efter en helt sagolik semester är till ända. Redan i omklädningsrummet skämtades det om att vi nu är en vecka närmare nästa års semester.
Det rinner mycket vatten under Roms broar, brukar man säga. Innan nästa års semester står för dörren, lär inte bara mycket vatten rinna under Roms broar, utan mycket kan och kommer att hända.
Att börja första arbetsveckan med ett förmiddagsskift, kanske inte är opitimalt. Nu har jag tämligen lätt att ta mig upp tidigt på morgonen och med lite "inkörning" under några dagar sista semesterveckan gör omställningen inte så svår.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag klev upp ur sängen med ett leende på läpparna och att jag tog mig in i badrummet på lätta steg. Nej, med ganska tunga steg stapplade jag in och fick se ett allt annat än piggt ansikte i spegeln. Några snabba drag med tandborsten, lite raggardusch, på med kläderna, sedan tunga steg ut i trapphuset och iväg bar det. Första arbetsdagen efter en suveränt skön semester närmade sig utan pardon.
Det bästa man kan säga med tidiga morgnar är tystnaden. En sval och skön bris blåste genom kvarteret och tystnaden var så total att man nästan kunde höra ljuden av sovande människor genom öppna fönster som passerades på promenaden.
Så här mina vänner, ser Nyköping ut när ni ligger och sover.
Jag brukar ta med mig kameran ibland, ifall...
Många är de gånger jag promenerat till och från jobbet och sett motiv jag verkligen grämer mig över att inte kunnat föreviga. Å andra sidan har jag haft kameran med mig ibland och mött gråtrista skyar och en total avsaknad av intressanta och fotogenetiska motiv.
Hamnen i Nyköping passeras och få platser i stan erbjuder så mycket att fotografera och denna morgon var en morgon där man önskar att man hade mer tid att spendera.
En vindstilla, lite småkall morgon, skapar ofta en dimma över sjön som många gånger genererar en fantastisk bakgrund. Idag låg inte dimman så tät över Nyköpingsån, men väl lite längre utanför småbåtshamnen.
Jag klev över hamnbron med lite lättare steg än de som tog mig in i badrummet. Jag vände mig om och såg solen sakta stiga i horisonten. Gaveln på Hamnmagasinet lystes upp av det starka skenet och byggnaderna som kantar den nya hamnen speglade sig vackert i det lugna vattnet. Tanken på att stänga in sig i en tråkig fabriksbyggnad kändes nu ganska avlägsen, men obevekligt närmade sig klockan förmiddagsskiftets flexgräns.
Den korta promenaden mot jobbet tog mig vidare mellan det nybyggda bostadsområdet och Nyköpings främsta turistmål, Nyköpingshus. Nu mötte jag en och annan på väg till sina arbeten och ett antal fordon störde tystnaden som dittills legat som ett täcke över stan.
Ahhh, där skymtar jag konturerna av byggnaden där jag tillbringat många år, fler än jag egentligen velat. Nu känner jag att det inte finns någon återvändo och lite längre bort ser jag några av mina arbetskamrater parkera sina bilar.
En sista titt bort mot friheten, en djup suck och där drar jag passerkortet i terminalen.
En kort, men underbar semester har gjort sitt och ersatts av en lång, lång period av arbete innan 2015 års semester knackar på dörren med nya utmaningar och upplevelser...
...men visst är jag glad över att ändå ha ett jobb, en lön och bra arbetskamrater. Det finns ju faktiskt en fritid att utnyttja till något roligt, som att exempelvis fotografera och förlöjliga vänner i det underbara programmet Photoshop.
Sedan har jag arbetskamrater med någon vecka av semestern kvar. Jag vet att ni har era våndor kvar...mina är redan avklarade.
Kommentarer
Trackback
