...till Oxelösund.

 

Staden och kommunen med sina dryga 10 000 invånare har i många år haft ett dåligt rykte, åtminstone om man bor i grannkommunen Nyköping. Till viss del förtjänas ryktet, men på det hela taget är stämpeln oförtjänt. Kommunen/staden har i flera år brottats med en stadigt vikande befolkningskurva (som mest bodde här 15 000 invånare), men de senaste åren har det vänt och framtidstron tror jag finns hos både politiker, näringsidkare och befolkning.

 

Oxelösund är en traditionell arbetarstad som lever kring sina två stora arbetsgivare, hamnen och SSAB. Som många arbetarstäder har man brottats med en del problem som också ligger bakom det dåliga rykte som klistrats på kommunen. Jag tänker inte gå in på dessa här, utan koncentrerar mig på det fina kommunen har att visa upp.

 

Kommunen är egentligen densamma som staden, då tätorten är den enda ort som finns här.

 

Oxelösund är en mer traditionell kuststad än storebror och grannen Nyköping. Förutom en livlig och stor hamn, finns här flera havsbad i direkt kontakt med staden och en väldigt stor småbåtshamn som skapar liv och rörelse under sommarhalvåret.

 

För att börja promenaden startar jag ute på Femöre.

 

 

Närmare kusten än så här kan man inte komma. Klipporna på Femöre erbjuder fina möjligheter till både bad, sol och chansen att se stora fartyg passera till och från hamnen.

 

På Femöre finns det också mer att se och göra, än sol och bad.

 

En attraktion är Femörehuvud där man möts av den gamla fyrvaktarbostaden från 1867. Denna kan man faktiskt hyra om man känner för att övernatta i fin sörmländsk havsmiljö.

 

 

Läs mer om fyrvaktarbostaden här.

 

På vägen till fyrvaktarbostaden passerar man en tämligen ny turistattraktion som lockar många besökare, Femörefortet. Femörefortet började byggas 1960 när läget i Europa åter var lite instabilt och den stora grannen i öst lade delar av kontinenten under sig. Fram till 1994 användes anläggningen, mest för utbildning och övning, men sedan några år tillbaks är den öppen för allmänheten och utgör ett spännade utflyktmål för både ortsbor och turister.

 

 

Läs mer om Femörefortet här.

 

Är du hungrig finns ett nyöppnat matställe på vägen till och från Femöre. Skärgårdsvåfflan heter det och erbjuder sina gäster härliga våfflor med både kända och mer ovanliga tillbehör. Stället är endast öppet under juli och därför missade vi denna nya attraktion på vår cykeltur.

 

Läs och se mer om Skärgårdsvåfflan här.

 

Cyklar man genom skogen från Femöre är man snart framme vid den stora Fiskehamnen. Här finns ett rökeri, den mycket populära restaurangen Sailor och den skulptur som skapade både positiva och negativa reaktioner när den uppfördes, Stoltheten. Vad den föreställer vet jag inte och särskilt vacker är den egentligen inte. Det jag ändå kan säga är att skaparen är en gammal bekant till mig, Jessica Fleetwood, numera verksam i Dalsland.

 

 

Vi fortsätter att trampa vidare och passerar snart gästhamnen vid Strandvägen, där man har en fantastisk utsikt över den stora hamnen och där ett annat populärt matställe väntar på sina gäster, Läget, där också mogendanser arrangeras under sommaren.

 

 

Nu trampar vi raskt förbi centrala Oxelösund, passerar förbi hamnen, ser Järnverket bakom trädkronorna och anländer till en annan av Oxelösunds pärlor, Gamla Oxelösund. 1920 började man bygga här och stadsdelen består idag av små, härliga skärgårdsbostäder, där den ena inte är den andra lik. Området var dock välbesökt redan på 1600-talet då en skärgårdskrog öppnade på berget intill vattnet. Den är i bruk än idag och serverar härligt god mat med fina bakverk till efterrätt om man orkar. Det finns också stigar och promenadstråk där man kan insupa fin skärgårdsmiljö och på tavlor ta del av den spännande historia denna del av Södermanland har att berätta. Det finns också i närheten av Oxelö krog ett museum som visar hur livet tedde sig på den tiden det begav sig. Ett mycket populärt ställe som lockar besökare från när och fjärran, inte minst från grannkommunen Nyköping.

 

 

Läs mer om Oxelö krog här.

Läs mer om Skärgårdsmuseet här.

 

Efter en god lunch och en kort promenad i Gamla Oxelösund, var det dags att tänka på hemfärden. På vägen stannade vi som hastigast till vid parken som ligger intill det "beryktade" torget. En vacker liten park man allt som oftast bara passerar på vägen till och från andra begivenheter. Här kan man förövrigt ta ett tuff tuff-tåg som numera verkar vara ett stående inslag i alla svenska städer, åtminstone de lite mindre.

 

 

Det sista vi ser av steden denna gång är Oxelösunds bekanta landmärke, S:t Botvids kyrka, som inte på något sätt ser ut som man förväntar sig att kyrkor gör. Kyrkan byggdes 1957 och var förutom att vara just en kyrka, menat som ett sjömärke för ankommande fartyg.

 

 

Läs mer om S:t Botvids kyrka här.

 

Strax innan man passerar kommungränsen ligger våtmarkerna vid Brannäs, ett annat utflyktsmål som är värt att besöka. Av tidsskäl stannade vi inte här, men ett tidigare blogginlägg om platsen finns att skåda här.

 

 

Självklart finns det mer att se, göra och berätta när det gäller vår lillebror, grannkommunen Oxelösund. Det låter sig inte göras nu, men vill du ta reda på mer finns kommunens webbsida att besöka här.

 

Jodå, visst kan och vill man göra reklam för sin närmaste och spännande granne.