Tidigt på morgonen

Ibland är det skönt att dra på sig kläderna tidigt på morgonen och vandra ut i staden innan gemene man vaknat ur sin nattdvala. Idag, när hösten gör sig allt mer påmind, är det också en chans att föreviga vår stad innan solen värmt upp marken.
 
 
Kroppen har väl inte riktigt vant sig vid morgonkylan, men vill man föreviga Nyköping under arla morgon är det värt frusna fingrar och kinder som sakta färgas röda.
 
 
Dagar som dessa är jag också glad över att inte äga en bil. Bilägarna vet vad som nu väntar under ett stort antal månader.
 
 

Photoshop

Photoshop är ett komplext och inte alltid så enkelt program att lära sig, men helt underbart när man kommit underfund med hur funktionerna fungerar och vad man kan använda dem till.
 
Riktiga experter kan framställa helt underbara bilder och förvandla tråkiga fotografier till makalösa konstverk. Till dessa experters nivåer kommer jag aldrig, men visst är det magiskt roligt att sitta framför datorn med de kunskaper man ändå tagit till sig och förvandla vänner till något de inte är...både till glädje och förtret.
 
Nu vill jag inte publicera omgjorda bilder på nära och kära, så det får bli på mig själv. Jodå, även jag kan göras om..till mångas glädje, men knappast förtret.
 
 
Jo, frugan får trots allt vara med på ett litet hörn.
 

Bryggeriet

Bryggeriets historia sträcker sig tillbaks så långt som till 1280 då ett franciskanerkloster uppfördes på platsen och bedrev sin verksamhet till mitten av 1500-talet.
 
 
Från det att klostret revs fram till mitten av 1700-talet låg området ganska tyst, men då startade en yllefabrik och ett stärkelsebruk sin verksamhet. Byggnaden på bilden ovan uppfördes 1829 och är tämligen orörd på utsidan. Bryggeriet som gett området sitt namn började bedriva sin verksamhet på 1880-talet och höll på till slutet av 1960-talet. Nyköpings bryggeri slogs på sin tid ihop med Gribergs bryggeri och Linderbergs ångbryggeri och hade vid starten 20 anställda. Som mest jobbade här drygt 40 personer.
 
 
När verksamheten upphörde stod området i det närmaste tomt, men 1996 satsade kommunen på att låta Bryggeriet bli till ett kulturcentrum och området anpassades till de nya verksamheterna. Utvändigt har dock byggnaderna förblivit näst intill kontakta i sitt uppförande.
 
 
Idag är området som sagt vikt för kultur och här finns gallerier, här har konstnärer, teatersällskap, musikföreningar och hantverkare sin verksamhet. Det sjuder av liv i de gamla Bryggeriet och här kan man också på sommaren se olika föreställningar och marknader.
 
 
 
 
 
Läs mer om det moderna Bryggeriet och dess verksamheter här.

Kul med dryck

Det är inte bara gott, det ger lite inspiration till lek också.
 
 
 

Skiathos del 2

Är du ute efter sevärdheter på din resa, är inte Skiathos en plats du ska resa till. Här råder lugnet och här handlar det om sol, bad och avkoppling.
Några tips vill jag ändå ge.
 
Längs med kusten finns åtskilliga stränder, den ena finare än den andra. Att ta sig dit gör man bäst med bil, moped, eller som vi, med buss. Den finaste och mest rekommenderade är Koukounaries.
 
Stranden som är en dryg kilometer lång räknas till en av Europas finaste och längs med stranden sträcker sig pinjeträd som också gett stranden sitt namn, "pinjenötsstranden".
 
 
En annan av våra utflykter gick till den lilla ön Tsougria. Här finns inga hotell, bara fyra stränder utspridda på varje sida. En liten restaurang är det utbud som finns och det räcker långt för turister som bara vill sola, bada och njuta. Ön hade ännu vitare sand än huvudön Skiathos och vattnet var om möjligt ännu klarare. En parentes är att Beatles försökte köpa ön på 60-talet, men lyckades aldrig förhandla fram ett tillräckligt bra pris.
 
 
Den sista turen jag tänker tipsa om är "Mama Mia-turen" som byggde på filmen Mama Mia som till stora delar spelades in i Skiathos stad, men framför allt ute på ön Skopelos. Skopelos är en större ö än Skiathos, men inte lika bebyggd och besökt av turister. Kastanistranden där vårt första stopp gjordes och där strandscenerna i filmen spelades in. Från stranden tog vi taxi i ett svindlande landskap där man ena stunden höll hårt i bilsätet för att inte ramla över medpassagerarna i de tvära kruvorna, för att i nästa stund blicka ut över tvärbranta slänter och en bedårande utsikt över havet.
 
Målet med taxiresan var den berömda kyrkan högt uppe på sin branta klippa. Här stod Meryl Streep och sjöng "The Winner Takes It All" och efter att har tagit alla branta och smala trappsteg upp till kyrkan, så måste man beundra hennes för att ens få fram en ton...men i filmens värld är allt möjligt. Även härifrån var utsikten magnifik.
 
Dagen avslutades med lunch och bad på den stenbelagda stranden, inna båten tog oss hem till Skiathos igen. Dagen började med lite moln på himmelen (enda dagen solen inte sken från morgon till kväll), men avslutades med klarblå himmel.
 
 
  
 
 
Sammanfattningsvis kan man inte säga annat än att Skiathos är en ö man gärna återvänder till. Dock finns det kvar så mycket att utforska och se och önskemålen är alldeles för många...men vi får se. Vi gav ett halvt löfte till hotellägaren Maria om att återvända.

Skiathos

Den efterlängtade resan gick till den lilla grekiska ön Skiathos.
 
 
 


Skiathos, den lilla ön i ögruppen Sporaderna i Egiska havet, är inte stor. Från flygplanet såg det ut som man kunde cykla runt hela ön på 20 minuter, men riktigt så var det inte. Med sina 47 km² var terrängen så kuperad och ibland otillgänglig att bil eller moped var de egentliga alternativen om man vill ta sig runt och vissa områden av ön nådde man inte utan båt. De cirka 6 000 invånarna som mestadels bor på den sydöstra delen av ön får under högsäsong sällskap av cirka 80 000 turister som då besöker de 60 stränder som finns och de förvånansvärt många barer och restauranger som ligger som på pärlband i huvudorten.

Vi bodde på ett litet hotell, som med sina 16 rum låg på behagligt avstånd från både centrum och badstrand. Palmyra hette det och ägdes av en ung och oerhört trevlig familj som ständigt mötte oss med ett leende och dukade upp med gratis tilltugg och fruktskålar till dryckerna vi beställde vid poolen.

Själva staden Skiathos klättrar uppför kullar, så också hotellet som trots att det låg i en svacka, hade en imponerande brant backe till entrén och drygt 60 imponerande branta trappsteg innan man kom upp till rummen. Från vår balkong hade vi en mäktig utsikt över havet och på baksidan av hotellet reste sig de höga bergen med sin grönska.

  

Från balkongen hade man också utsikt över de båtar som passerade på sin väg till och från hamnen. Allt från små segel- och motorbåtar, till stora passagerarfartyg och ibland farkoster man inte ser så ofta och hade vi tur så hade flygplanen från den närliggande flygplatsen sin kurs åt vårt håll.



Mäktigast var nog ändå fyrmastaren som lade till bara 100 meter utanför "vår" strand och lika mäktig som den var på dagtid, var den på natten.



Jag och mitt resesällskap tillhör de som väljer stranden framför poolen. Stranden var några hundra meter lång, men väldigt smal. Mellan solstolarna och vattnet var det cirka 2 meter på den smalaste delen och när större vågor slog in mot stranden såg man nästan hur sanden sjönk undan lite till. Barer och restauranger kantade stranden, så det gick ingen nöd på hungriga och törstiga turister. Dock tillbringade vi en del tid vid poolen, mest för att svalka av oss efter den branta promenaden från stranden till hotellet, men också för att gynna den trevliga familjen som med glada leenden blandade ihop drinkar och gav oss tilltugg. Inte bara till vår glädje ska sägas, utan också till getingarnas. Vet inte om 2013 är ett getingår på Skiathos, eller om de är så vanligt förekommande? Många var de i alla fall och de försökte ständigt få sig en bit av det vi intog.



Staden Skiathos klättrar som sagt uppför kullar och är väl ingen drömplats för handikappade och personer med dålig kondis. För oss andra är det en upplevelse att gå genom smala, ibland mycket smala, gränder och titta in i folks vardagsrum och plötsligt stå framför en restaurang mitt inne i gyttret. Gatorna i de trånga gränderna är inte de vi är vana vid från Sverige, utan här var det gropar i vägbanan och nivåskillnaden mellan höger och vänster var ibland någon decimeter och på sina ställen stack stenar upp. Jag nämnde förut att bil och moped var lämpliga färdmedel om man vill ta sig runt på ön. Så också i gränderna, där både mopeder, vespor, motorcyklar vrålade förbi och ibland fick man tränga upp sig mot väggen när en bil kom skuttande på gatan.

Charmigt, mycket charmigt, men jag tror att myndighets-Sverige tagit sig för pannan om de rest hit i sitt arbete.



Uppifrån de högst belägna gränderna hade man också en fin utsikt över havet och de små grönklädda öar som låg på pärlband i det klarblå vattnet.

 

Nere vid hamnen, både den gamla och nya, var kommersen i ständig rörelse. Båtar som tog ut turister på andra öar och på rundturer runt själva ön Skiathos, låg sida vid sida med lite större båtar som åkte fram och tillbaka till fastlandet. Restauranger och barer kantade hela hamnen och i passagen mellan gamla och nya hamnen, kunde man svänga upp på den smala huvudgatan Papadiamantis som också den kantades av restauranger, barer och butiker. "Gågatan" är inte den gågata vi är vana vid från Sverige, för här dundrade mopeder och vespor förbi utan att sakta in och ibland kom en mindre lastbil som knappt fick plats på den smala gatan.
Måste säga att de var väldigt skönt att ibland bara sätta sig ned, titta på folkvimlet och ta en kall Mythos.


En liten bit utanför stadskärnan fanns en sevärdhet som drog många besökare. Jag och frugan valde att traska dit en dag. Vi följde skyltarna och gick cirka 3 kilometer i 30-gradig värme, men väl framme förstod vi att det gick en betydligt närmare väg längs med vattnet. Vad var det då för sevärdhet som lockade så mycket folk?


Precis, flygplatsen. Skiathos har en väldigt liten flygplats, en väldigt liten terminal och en av Europas absolut kortaste landningsbanor. Det var den sistnämnda som drog folk, för här kunde man sitta på stranden och se planen lyfta och landa bara några meter ovanför huvudena. Dagen vi var där blåste vindarna så att planen lyfte åt det hållet där vi stod med våra kameror.


Skam vore om inte fina dagar också hade fina kvällar. När solen gick ned och ersattes av månen tändes staden upp och uteställena fylldes av människor. En prisbelönt bar kan Skiathos ståta med, Rock'n'Roll Bar som anses vara en av Europas trevligaste. Vår favorit tillbringade vi den sista kvällen på. Windmill heter den och är en gammal kvarn man gjort om till restaurang och den ligger på den högsta punkten i centrala stan och har en vidunderlig utsikt åt alla håll, förutom den suveränt goda mat som bjuds. Här är en förbokning nödvändig, vilket en av reseledarna hjälpte oss med.


Sedan var det lite kul att fotografera djuren på hotellet, men jag hann aldrig få med de små gecko-ödlorna som pilade runt på väggarna. En trevlig familj från Tranås vi blev bekanta med, hade lite mer tur. De upptäckte en av de små gynnarna bakom porslinet och försökte ta ut den i svansen, men följd att den pilade iväg utan.


Sammanfattningsvis vill jag rekommendera Skiathos. Man behöver inte dra iväg till Thailand när pärlor som Skiathos finns på betydligt närmare håll. Vattnet är kristallklart och håller en temperatur på 23-25 grader och värmen står inte Thailand långt efter.

Staden Skiathos är både mysig och charmig med sina små gränder, små mysiga restauranger och många stränder. Söker du ännu finare stränder och lite lugnare tempo tar du en båt ut till grannöarna där antalet personer begränsas och vattnet är ännu klarare än på huvudön.
Ett tips bara. Res gärna under perioden september-oktober. Inte bara därför att temperaturen är mer behaglig, utan därför att du också slipper den stora anhopningen av turister som enligt reseledarna gör gågatorna nästan oframkomliga och fyller barer med mer partysugna ungdomsgäng. Du bör också ha god kondition om du ska ta dig fram i staden och till dess begivenheter.

Vill också tipsa om hotellet, Palmyra. Som sagt, lagom långt från strand och de centrala delarna, samt ägd av en mycket trevlig familj i 40-årsåldern.

Se fler bilder från Skiathos på min resesida

Fakta om Skiathos
Fakta om hotell Palmyra

Fortsättning följer...


En bit på väg

Fredagen den 6:e september bar det iväg med bilen packad av resväskor och handbagage. Nu väntade en tid med sol, bad och annat som hör resor till.
 
Resan Nyköping - Arlanda tog 3 timmar, varav 1 timme tillbringades på Essingeleden. Essingeleden är en känd propp för de som vill ta sig igenom Stockholm och inte minst i rusningstrafik. Ständiga vägarbeten, människor som stressar till plats B från plats A och så en och annan trafikolycka utanpå detta.
 
Tidpunkten 15.00 - 17.00 kanske heller inte är den bäst utvalda, men med god tid på sig är det bara att bita ihop och acceptera fakta.
 
Snart svängde vi äntligen in på Arlandas område och tog riktning mot hotell Ibis där natten skulle tillbringas innan den tidiga avgången på lördagsmorgonen.
 
 
 
Trötta efter den tre timmar långa bilturen satt det fint med en måltid som avslutades på rummet i sällskap med en kall öl och en lika kall Jägermeister. Glad i hågen efter att bevittnat Anders Svenssons fina avgörande mot Irland, var det bara att dra upp täcket till hakan, krypa till kojs och sova ut med tankarna på den stundande resan till...
 
...Ja, vart då?
 
Fortsättning följer....

Höst

Hösten är kommen, den är lång och oftast mycket dyster, men...
 
...visst medför den både vackra färger och mysiga hemmakvällar.
 
 
 

Varmare breddgrader

När du läser detta befinner jag mig på varmare breddgrader (som om det skulle behövas efter denna sommar). Under tiden får du nöja dig med lite sensommarbilder från det vackra Nyköping. Återkommer om någon dag med bilder och lite text från resan.
 
 
 
 
 

Fåglarna på taket

Där sitter de och förbereder resan till varmare breddgrader.
 
 
 

En slemmig typ

Det är inte bara en gång man får ta ett extra långt steg på motionsrundan för att inte trampa på dessa små, långsamma och slemmiga typer. Tänk att de finns de som äter dem...ja, kanske inte denna art, men ändå. Hur mycket vitlök restaurangerna än kan erbjuda skulle jag aldrig äta eländet.
 
 

Tre arter

Vad man kan finna på en badstrand nära dig.
 

Gripsholmsparken

Gripsholmsparken i Nyköping, denna lilla oas som alltför många bara passerar på sin väg från hemmet till jobbet eller city.
 
 
Förutom populära musikuppträdanden under Nyköpings festdagar är aktiviteten dålig i denna lilla centralt belägna park. På gott och ont givetvis, för här ska pensionärer kunna sitta och njuta av lugnet, här ska barnfamiljerna kunna ha sin picnic och här ska hobbyfotografer kunna röra sig bland blommor och djur.
 
Vi som bor i närheten vet att höstens intåg också innebär en färgprakt av sällan skådat slag, när sommarens grönska övergår till höstens gul/röda färger. Vintertid ligger snön ofta orörd, förutom spåren av en och annan fågel som satt sig ned för att vila eller äta. En oas mitt i stadsvimlet och låt denna park förbli en park och tänk inte ens tanken på att bebygga området.
 

3-kamp

Vad kan bli bättre än att avsluta sommaren ute i naturen tillsammans med trevliga vänner? Ja, möjligtvis att bloggägaren hade haft en bättre kamera med sig och haft möjlighet att förmedla dagen på ett bättre sätt.
 
3-kamp på Ekensberg
 
Ett gäng vänner samlades vid Ekenbergs lilla fotbollsplan för en tuff och spännande 3-kamp där både träffsäkerhet, taktik och en smula kondition krävdes. Låt mig säga så här. Det var både si och så med dessa faktorer, men som det heter. Vi hade i alla fall kul och t.o.m. meterologerna som lovat regn måste haft kul åt sig själva och den felaktiga prognos de basunerade ut i media.
 
De fem lottade lagen klarade i alla fall samtliga grenar med godkänt resultat, även om de genomfördes på olika sätt och med en rik variation av stilar.
 
 
Efter uträttat ärende bar det av till en av stans många nedlagda panncentraler där dusch, bastu och god mat väntade...Jodå, även en del god dryck som idrottsmän/kvinnor kräver efter en hård dag på idrottsplatsen.
 
 
Efter maten väntade lite fler tävlingar, där alla tvingades visa prov på både kreativt tänkande och god sugförmåga. Som ni säkert redan räknat ut var det si och så också med dessa förmågor.
 
Därefter väntade ett dignande prisbord på de tävlande lagen...
 
 
...och om jag lägger bilderna i den ordning lagen placerade sig så behöver jag inte orda så mycket.
 
  
 
Ja visst ja...
 
 
Den sköna kvällen närmade sig sitt slut och det börjades fnissa som ett bevis på att den goda sportdrycken gjort susen. Dags för alla att bege sig hem i natten för att inte vakna morgonen efter och förbanna den sista ölen eller glaset vin...förlåt sportdrycken... man alltid måste ta.
 
 
Vi som arrangerade hoppas och tror att alla hade det trevligt och att fortsättning följer...

Nyköping genom kameran och lite till.

Bloggen kan förhoppningsvis sprida lite information om Nyköping och vad som finns att se och göra. Mina intressen för Photoshop kommer också att synas emellanåt.

RSS 2.0