Nytt objektiv
Då kunde jag inte hålla mig längre. I några månader har jag tittat på detta objektiv i fototidningar och läst om de positiva omdömen det fått.
Det kallas det perfekta reseobjektivet och det är av den anledningen jag köpte det. Vem har inte ledsnat på att byta objektiv när man ska fota olika objekt och vem har ite missat den perfekta bilden just medan man byter från det ena till det andra.
Detta objektiv mäter från vidvinkel 28mm till tele 300mm och lämpar sig därför för fotografering av allt från landskap, porträtt och djur. Med andra ord ett perfekt objetiv för hobbyfotogrefer på resande fot.
Objektivet i fråga heter AF-S NIKKOR 28-300mm f/3,5-5,6G ED VR
Självklart har helgen ägnats åt att prova, även om vädret inte varit det bästa. Så här ser man skillnaden mellan olika brännvidder...
28 mm
100 mm
200 mm
300 mm
...och i kameran Nikon D7100 finns en funktion som heter 1,3-läge som skapar en telefotoeffekt när bilden förstoras 1,3 gånger och då ser det ut så här vid den största brännvidden.
Det här objektivet lär jag få nytta av på kommande resor, men även under cykelturer när man inte vet vad man möter för objektiv och på badstranden när kvinnlig färgring byter om i vassen...aj, jag menar inte så.
Dunbollar
Vi satt en dag och intog lite dryck på en av resaturangerna utmed Nyköpingsån. En härligt varm dag där uteställena fylldes med folk.
Plötsligt såg vi några små dunbollar simma förbi strax under vårt bord.
I det lite strida vattnet fick de små liven kämpa och kämpade gjorde de. Dock såg vattnet ut att ta över och det såg mamman som lyfte från sin plats lite längre ned och pushade på de små in på lite lugnare vatten.
Det var inte bara vi som roades av de små gulliga liven. Många kameror åkte fram och många fascinerades av kraften i de små kropparna där de kämpade mot vattnets krafter.
Dock tycket någon så mycket om de söta ungarna att han började kasta ut bröd i vattnet. Plötsligt utbröt en kakafoni av skrän och vita fjädrar som plötsligt dök upp från ingenstans. Måsarna såg hur bröd kastades ut från restaurangen och som på en given signal dök de fram ur tomma intet och slukade varje liten brödsmula som flöt omkring på vattnet.
Dessa fåglar måste ha ett sjätte sinne.
Tidsfördriv
För någon vecka sedan satt frugan och jag på en bänk intill Bryggeriets mäktiga byggnad. Värmen och lugnet till trots, så åkte kameran fram. Ja, den är ofta med.
Ta bilderna därför för vad de är, ett tidsfördriv.
???
Är det F! som är på väg att sjunka?
Nej, vi ska inte diskutera politik så här långt före valet, men...
Sanning och säga vet jag inte varför detta åbäke ligger i Nyköpingsån framför restaurang Rökeriet, men någon funktion fyller den väl?
En mor och hennes barn
I centrala Nyköping ligger den lilla oasen Gripsholmsparken där gammal och ung kan koppla av i härlig grönska.
I parken står denna staty för föreställer en mor och henns barn.
Statyn restes på plats 1960 och skaparen heter Nils Möllerberg, eller rättare sagt hette. Möllerberg levde mellan 1892 och 1954.
Nu vet jag inte om statyn i Gripsholmsparken är en replik, eller originalet. I Stockholmsförorten Sköndal restes nämligen en liknande staty 1971 som samme skulptör är far till.
Strunt samma, för denna staty står i Gripsholmsparken i Nyköping. Hur många av er som bor i Nyköping har egentligen tänkt på att den står där och hur många av er som besöker parken under Nyköpings festdagar lägger märke till att ni förmodligen bara stått någon meter från mamman och hennes barn när ni lyssnat på musik och köat för en öl i plastmugg?
Spinn
Neeeej, hördes frugan utropa från köket och paniken var påtaglig.
En av köksblommorna visade sig ha fått spinn. Spinn, eller växthusspinnkvalster som det långa namnet lyder, är ett spindeldjur som lever på att suga ut växtsaft från växternas blad. Namnet spinn kommer från de trådfina väv som utsöndras från kvalsternas bakkroppar och som har ett syfte i att skydda spindeldjurens ägg.
Jag önskar jag haft mer tid att föreviga kvalstren med hjälp av makro-objektivet, men de små rackarna är både små och väldigt snabba när de rör sig bland växternas blad. Helt klart en utmaning som jag innerst inne hoppas slippa framöver.
Midsommar 2014
Så var det då äntligen Midsommar igen, den svenskaste av svenska helger.
Traditioner ska man hålla på och inte ens ett litet kylslaget Nyköping med tunga moln i horisonten fick oss att avstå denna. Åtta stycken var vi som på cyklar trampade iväg till Örstigsnäs för att inta den traditionella sillunchen med allt som hör en traditionell sillunch till.
Lite kylslaget var det som sagt och en envis blåst gjorde att förväntningarna kanske inte var de man alltid hoppas på denna dag. Väl framme vid Örstigsnäs möttes vi av en tom strand och ett närmast spegelblankt hav och banne mig om det inte också var lä. Över förväntan med andra ord.
När solen tittade fram bakom de tunga molnen var det faktiskt riktigt behagligt. Snart dukades de medhavda matsäckarna upp och inbjudande stod snart sillburkar, färsk potatis, gräddfil, kall öl och lika kall snaps på parad framför våra sugna ögon. Den här lille gynnaren var snabbt på plats och spann sitt nät mellan kortbyxor och bord. Vad arten heter vet jag inte, men visst har den vackra färger i motsats till de traditionellt mörka man annars ser hos dessa kryp.
Jag kan meddela att den inköpta och lokala snapsen från Nils Oscar var riktigt behaglig och gav en efterlängtad värme i kroppen...Rekommenderas av er som är sugna på något nytt.
Värmen inombords fick vissa att längta efter årets första dopp. Vissa var i det här fallet två, även om badkläder var nedpackade i fler ryggsäckar. Nej, något badsug hade inte undertecknad...trots både snaps och öl innanför västen. De övriga badkrukorna hittade också de ursäkter för att slippa ta stegen ut i det kyliga vattnet. Strongt jobbat av de två tjejer som ändå utmanade vädrets makter, men även om de inte ville erkänna det så såg man på minspelet och hörde på stönet att vattentemperaturen knappast var av den badvänliga arten. De bägge tjejerna var också mycket riktigt snabbare upp ur vattnet, än de var i. Dock, bra jobbat tjejer!
Sillen åts upp, snapsen rann ned och snart var stämningen lite ystrare. Samtidigt började molnen skingras och solens trålar värmde snart allt mer...
...och detta faktum livade upp lite frusna kroppar och kombinationen värme och alkohol i lagom mängder får även vuxna att bli ungdomar ibland. Lite spel, lite lek och lite skratt följde därav.
Färdas man på cykel är det svårt att bringa med sig en allt för stor packning, både av utrymmesskäl och vikt. Den medhavda drycken tog slut till vissas förtvivlan.
Kunde Jesus förvandla regn till vin redan för 2014 år sedan, borde väl en modern svensk midsommarfirare kunna beveka högre makter och önska sig lite ädlare drycker i aluminiumförpackning, tänkte denna medelålders man...
...och banne mig om han inte lyckades.
En härlig, men trots allt lite kylslagen, dag på stranden närmade sig sitt slut och med betydligt lättare packning tog vi cyklarna och trampade de cirka 7 kilometrarna till stan, där nästa tradition väntade. Jordgubbstårta, denna gången hemma hos undertecknad och fru.
Därefter hade vi cirka en timmes paus, där var och en fick tid att duscha, byta om och packa väskor för kvällens sista begivenhet. Lekar, tävlingar och grillning.
På kvällen utökades sällskapet med två personer och under tiden att grillen fick en lagom temperatur, utnyttjade vi tiden till lite frågesport och tävlingar där sällskapet delades upp i två lag
Grillen antog sin rätta värme och det var skönt att stå med grilltången intill glöden...
...för nu samlades molnen på himmelen och de tätnade allt mer, med följd att utetemperaturen sjönk betänkligt.
Maten åts upp, den medhavda drycken intogs med glada miner och utanför lokalen vi hyrt började solen gå ner och gav de täta molnen de otroliga färger man egentligen bara kan se på himmelen...och möjligen hos tropiska djur från fjärran länder.
Lekarna fortsatte, både inomhus och utomhus. Frågesporten, vars frågor kretsade kring dagens traditioner, avhandlades med väldigt olika resultat och ingen lyckades pricka in alla rätt. Lagtävlingen som innehöll så skilda aktiviteter som ringkastning, yatzy och Mölkky vanns av laget där alla tjejer lyckats lottas in. Återigen dessa tjejer...
Mölkky är förvrigt ett spel som få av oss spelat innan och få av oss hört talas om. Spelet som har sitt ursprung i Finland genomfördes på asfalten utanför lokalen, allt medan solens sista strålar gömde sig bakom horisonten. Ett kul spel som säkert kan ta upp kampen med kubb som en del av vår Midsommartradition.
Midsommaraftonen övergick så småningom till Midsommardagen och ibland rinner tiden iväg snabbare än man tror. Med en sista hyllning till denna av svenska folkets kanske mest älskade helg...
...var det dags att städa undan och bege sig hemåt i natten. Årets längsta dag var avslutad och nästa var påbörjad när vi kröp till kojs...nöjda och glada över dagen som trots allt blev den lyckade vi hoppats på. Så länge inte regnet står som spön i backen, är och förblir Midsommarafton en dag för alla och som även utländska turister rankat som en av de traditioner man mest förknippar med Sverige.
Låt det också så förbli!
Tema: Motorcyklar
I onsdags var det invigning av den "Nya hamnen" som efter vinterns renoveringar äntligen var klar.
Samma kväll hade Veteranträffen sin riktiga årspremiär och temat för kvällen var Motorcyklar & mopeder.
Midsommarsnaps
Snigelfart
Just nu känns det som att semestern närmar sig med snigelfart, men väl där går de fyra veckorna i racertempo. Ni vet hur det är...
Tingshuset
Det gamla Tingshuset i Nyköping byggdes åren 1909-1910 och invigdes 1911.
Byggnaden uppfördes för Jönåkers, Rönös och Hölebos häraders tingslag (domkrets). Tingshuset blev byggnadsminnesförklarat 1993.
Arkitekten Carl Westman har också ritat Beckomberga sjukhus, Gamla Djurshom i Danderyds kommun, Sankra Maria sjukhus i Helsingborg m.fl.
Vi som kan jämföra det gamla och det nya Tingshuset i Nyköping, kan lätt konstatera att det var bättre förr.
Här bevittnade jag min första och hittills enda rättegång...från åskadarbänk ska tilläggas. Detta som mycket ung och visst var det spännande att se en riktig "buse" framför sig. Minns jag inte fel behandlade rättegången ett fall där sonen hade stulit guld från föräldrarna och smugglat detta utomlands.
Idag är Tingshuset ett evenemangshus man kan hyra för konferenser och privata fester. Länk
Hacke Hackspett
Sist jag var ute på cykeltur med fika nedpackat i ryggsäcken, satt jag på en bänk vid skogsbrynet och njöt av vädret.
Plötsligt började det segla ned bitar av ett gammalt träd framför mig och jag trodde att trädet såg sina sista år. Tittade upp efter en stund och upptäckte denna lilla gynnare som lekte bland grenarna.
Med mina ornitologiska okunskaper gissar jag att detta är en Liten hackspett, men ni med lite kunskap får gärna rätta mig.
Tyvärr skrämdes den lilla rackaren av en dam som kom spatserande med bastanta kliv och gångstavar i nävarna. Hade kanske fått fler och något bättre bilder om fågeln och jag blivit lite mer tjenis med varandra.
Nya oväder
Timmen innan skolorna i vår del av Sverige skulle ha sina avslutningar i fredags, såg himmelen över Nyköping ut så här.
Lagom tills vallarna framför slottet fylldes med elever och deras föräldrar, kom de första dropparna, men det stannade vid några stänk.
Vädrets makter var ändå med eleverna denna dag. Vi stod på jobbet och såg himmelen bokstavligen öppna sig, men det var efter att grundskolorna haft sin avslutning och innan studenterna hade sitt traditionella utspring och den senare studentkortegen.
Kanotister
Har man inget bättre för sig på söndagarna, kan man ta vägen förbi Nyköpingshus och titta på kanotisterna som tränar kanotslalom. När det ska byggas bostäder och man tillfälligt stängt av vid deras egentliga tillhåll, är det här platsen de befinner sig på.
Stockholm i detalj
Som ni kanske tidigare läst besökte vi Stockholm den sista helgen i maj där vi bevittnade Stockholms maraton för första gången.
På söndagen hade vi ett antal timmar att slå ihjäl innan bussen/tåget (anslutningsbuss till Södertälje p.g.a. banarbete) skulle avgå. Vi strövade runt i Gamla stan, på Riddarholmen och i området kring Kungsträdgården.
Tveklöst är Stockholm en vacker stad och det finn otaliga vykortsliknande motiv att föreviga.
Jag har bilder på Slottet, Gamla stans små mysiga gränder och ståtliga byggnader, kyrkor och andra berömda sevärdheter. Därför tänkte jag koncentrera mig på detaljer man annars bara springer förbi, samt detaljer av kända besöksmål. Så fick det bli och lite ava resultatet ser ni här.
Hur många gånger man än är i Stockholm, upptäcker man alltid saker man aldrig tidigare mött eller lagt märke till. Vi var på jakt efter en bit mat och vandrade den stora gågatan Drottninggatan fram. Ni som varit där vet att det finns otaliga matställen alt välja mellan. Våra blickar föll på en oansenlig skylt som förkunnande att matstället innanför väggarna serverade enkel mat till billigt pris. Det passade oss bra denna söndag och vi klev in genom dörren och hamnade på en uteservering med underbar miljö.
Mitt i centrala Stockholm ligger denna lilla oas vi missat under alla år vi besökt stan. Det anrika Centralbadet.
Maten kanske inte var en kulinarisk upplevelse, utan ganska ordinär, men omgivningen och fåglarna som kvittrade i takt utan störande ljud från den täta trafiken, gjorde det hela till en trevlig paus.
Väl värt ett besök, precis som Stockholm är. Detta säger jag som avskyr storstäder och som trivs bäst nära naturen, men att vandra runt i vår huvudstad ett par dagar har hittills varit ett trevligt avbrott i vardagen, men visst är det skönt med insikten att man slipper bo här.
Paj?
Vet inte varför, men visst känns det som att registreringsskylten passar till detta fordon?
På cykel förbi spännande historik
Då var det dags för ännu en cykeltur i vårt vackra Södermanland.
Till skillnad från mardrömsturen Runtuna-Råby-Nyköping ni kunde läsa om för en dryg vecka sedan, visste jag denna gång var jag befann mig och var turen skulle sluta.
En tur som passerar historiska miljöer, men ändå okända för många, är sträckan Svärta-Åbro-Sjösa.
Förbi rapsfälten intill Svärta går turen på tråkig asfaltsväg och känns inte särskilt spännande. Vackert är det dock. Innan man svänger av den asfalterade huvudvägen passeras Svärta Gård, men en liten intressant historik och också en av de mysigaste caférna i kommunen, Åstugan.
Nu blev det inga stopp vid dessa platser denna gången, men jag kanske får skäl att återkomma med bilder i ett framtida blogginlägg.
Några hundra meter efter Åstugan svänger man äntligen av huvudvägen och fortsätter in på en mindre och oansenlig väg som kantas av vacker växtlighet...
...och fortsätter förbi många intressanta platser med en för många okänd historik.
Först passerar man Ullaberg som byggdes i slutet av 1700-talet. Ullaberg var bostad åt gruvfogden i Förola gruvor som passeras längre fram på vägen. Som mest bodde här 30 personer och var då hem för både gruv- och lantarbetare. Sedan 1968 är Ullaberg byggnadsminnesförklarad.
Strax efter Ullaberg passerar man resterna av en masugn som tillhörde Förola gruvor. Tyvärr sköts området dåligt och både masugnen och stigen dit är tämligen igenvuxna idag, men en viss känsla av historiens vingslag når en. Förola gruvor ligger någon kilometer bort och här bedrev man verksamhet mellan 1360 och 1966. Gruvan är 225 meter djup och gångarna sträcker sig nästan 600 meter.
Några bilder från masugnen och gruvområdet blir det inte denna gången. Man måste ju spara något till kommande inlägg. Tänk att här fanns en stor gruvanläggning under en tid när varken bilar eller stora vägar fanns och tänk att så många av dagens Nyköpingsbor är så omedvetna om denna plats.
Lite längre bort på vägen övergår asfalten i grus och vägen smalnar av betänkligt. Här passeras dock en annan histiorisk plats som många inte känner till. Svärta stationsområde. Tänk att tågen till och från Stockholm stannade här en gång i tiden, mitt ute i ödebygden. Det var tider det.
Idag är området ganska sunkigt med moderna och risiga maskiner ståendes över hela området. Ett alltför välkänt tecken över en landsbygd i förfall och en industriepok som aldrig lär återkomma.
Längre fram på den smala grusvägen öppnar sig landskapet och man omges av gårdar, stora som små. Flera är övergivna, med de flesta bebos och många ägnar sig fortfarande åt jordbruk och djurhållning. För mig som vuxit upp på landsbygden och som vill se den leva vidare, är det minst sagt kul att se hur människor fortfarande väljer landet före staden.
Visst, det lär aldrig bli som det var förr, men visst borde politikerna inse det faktum att många faktiskt vill bo nära naturen och att många gärna flyttar närmare den. Det är bara förutsättningar som måste till och inser de folkvalda detta, kanske vi får se en efterlängtad renässans och en svensk landsbygd som åter blommar.
Tyvärr är denna bostad något man allt oftare ser. Övergivna torp och nedgångna gårdar är en tragisk syn och därför avslutas detta inlägg i moll och en svartvit bild som passar stämningen lite mer.
Nationaldag
Årets Nationaldag inleddes med lite regn och en igenmulen himmel. Kanske inte det man önskar.
Tämligen vindstilla var det också, så man fick passa på att föreviga vår vackra flagga när det erbjöds en av få vindpustar.
Tyvärr är vi i Sverige ett bekvämt folk som inte gärna firar högtidsdagar och just vår Nationaldag anses tyvärr av många vara fult och fullt av fördomar. Tråkigt, tråkigt...
Visst borde vi se på Norges 17:e maj eller amerikanarnas 4:e juli med avund och visst borde vi i Sverige våga mer och visst borde vi väl kunna släpa oss upp ur soffan eller slita oss från den egna trädgården och samlas kring något som man gör i andra länder, men...
...någon gång kanske detta sker och tillåts på ett helt annat sätt än idag. Fast midsommar kanske ändå är vår egentliga Nationaldag, så passa på om två helger. Den helgen kanske snart också ses som "ful" av vissa.
Frugan och jag har de senaste åren besökt området kring hamnen och slottet där det arrangerats olika tillställningar för att fira denna dag. Det har faktiskt samlat mycket folk, såväl ung som gammal. I år hade vi dock andra åtaganden inbokade och firade Nationaldagen med syskon och respektive på lokal.
En Nationalbakelse slank dock ned tidigare under dagen.
Å-rensning
Här om dagen hade Nyköpingsån rensats på skräp och den som var ute efter att köpa en cykel, kunde finna en gratis.
Stockholm maraton...
...ur en åskådares synvinkel.
Årets maraton blev en succé. Deltagarrekord, tangerade rekord av flertalet elitlöpare, ännu fler av amatörerna och täta publikled längs med banan.
Två som sprang var min syster och svåger som debuterade i dessa sammanhang. Frugan och jag följde med upp för att agera moraliskt stöd och för att föreviga båd amatörer och proffs på bild.
Att få hotellrum visade sig vara vanskligt och trots den väldigt tidiga bokningen var det näst intill omöjligt att få tag i rum någorlunda centralt. Nu blev det väldigt centralt, nämligen hotell Esplanad på Strandvägen, ett gammalt, ganska litet, men trevligt hotell bara några meter från banans sträckning.
Vädret började lite i moll, med tunga och mörka skyar över Stockholm.
När vi befann oss i Kungsträdgården öppnade sig himmelen och vi drog oss hastigt in på ett café, där vi njöt av toast och öl. Utanför såg vi Karl XII peka ut vägen för löparna som skulle springa förbi på sin väg mot målet.
Snart skingrades molnen och precis när speakern förkunnade att starten gått lyste solen upp och värmde åskådarna. En helikopter i skyn förvarnade om att löparna närmade sig...
...och när de första motorcykelpoliserna dök upp bakom kröken, visste man att löparna närmade sig i rask takt.
Så kom de då. Först herrarna med slutsegraren Benjamin Bitok från Kenya i täten och någon minut senare kom de första damerna med segrarinnan Isabellah Andersson (dock skymd här).
Första gången vi såg löparna var strax nedanför Slottet och då hade man sprungit cirka 5 km. Nästan 22 000 löpare var anmälda och nästan 22 000 olika löpstilar skymtade förbi. Redan här sågs många med förvridna grimaser, märkbart plågade. Andra sprang förbi med leenden och vissa sprang t.o.m. och pratade med varandra, tillsynes oberörda. Här följer en kavalkad med bilder på de som precis passerat 5 av 42 km.
Vi hade redan innan loppet bestämt att se våra bekanta vid fem tillfällen längs med banan. Därför genade vi genom Gamla Stan för att möta löparna när de kom nedför Kungsholmen. Vi hann fram lagom för att se 3:45-gänget försvinna bakom huskropparna.
Nu hade många leenden förvandlats till grin, vissa stapplade fram med allt tyngre steg, andra sprang förbi med glada miner och allt framför applåderande åskådare och musik från ett lastbilsflak.
Nästa anhalt skulle bli Djurgården där vi såg löparna på två ställen. Vi hann också njuta av en glass i solen och den kändes så svalkande. Löparna som sprang förbi på vägen, bara några meter från glasskiosken, skulle nog längta efter en egen, men de hade dryga 14 kilometer kvar att löpa så glassen fick vänta.
Här började man också skönja allt fler krämpor och ett antal löpare sågs också kliva av för att ta sig till Stadion med hjälp av annat än de egna benen.
Nu hade vi bara ett ställe kvar att besöka och det var rakan kilometern innan målet inne i Stadion. Vi visste det skulle ta ett tag innan syster och svåger skulle dyka upp, så vi placerade våra trötta kroppar vid en uteservering utmed Strandvägen, där vi bl.a. kunde se det vackra folket som uppklädda var på väg till ett party ute på Djurgården.
Det fanns också lite tid för tankar där vi satt med öl och rosé och njöt av solen.
Det sista löparna sprang förbi bakom våra ryggar, tätt följda av uppsamlingsbilen. De stackarna hade då 12 kilometer kvar att löpa och vid den tidpunkten hade eliten gått i mål, duschat, fått massage, bytt om och satt förmodligen och åt en bit god mat.
Varför gör man då detta? Jag som altid avskytt att löpa utan en boll framför fötterna eller i handen ser inte tjusningen, men den finns säkert där.
Upp och iväg igen, med riktning Sturegatan och den sista kilometern. Vi måste nog ha gått över en mil den här dagen och bara detta kändes i kroppen.
Löparna kom i klungor ned längs Karlavägen, svängde upp på Sturegatan och såg Stadions torn på håll. Publikens jubel, speakerns glada tillrop och vetskapen att man bara hade en kort bit kvar, fick många att spricka upp i nöjda och välförtjänta leenden.
Man kan inte annat än beundra alla som tog sig i mål, oavsett när och hur. En prestation som vissa har som vardagssysselsättning och andra som en engångsföreteelse. Visst minns man tjejen som sprang med ena armen i mitella, killen som spelade banjo hela vägen runt, tjejen med ett äkta leende på läpparna var man än såg henne, killen med starkt nedsatt syn, farbrorn som gjorde sin 35:e Stockholm maraton, grabbarna i sina tigerdräkter och inte minst elva personer starka Team Nordmark, där pappan till en hjärnskadad son sprang med grabben i barnvagn hela sträckan. Detta som ett led i att uppmärksamma funktionsnedsatta barn. Heder!
Hur många av de cirka 22 000 löparna som tog sig i mål vet jag inte, inte heller hur många som vaknade på söndagen med stela ben, ömma fötter och värkande kroppar. Personligen hade jag lite ont i benen efter allt gående.
Hur det gick för min syster och svåger?
Jo, de kom i mål med tiden 5:27 respektive 5:33.
Whisky
Whisky, bara ordet för tankarna till en trevlig hemmakväll i finfåtöljen och gärna en bra fotbollsmatch eller film på tv:n. De ädla drycker ni ser på bild inhandlades på Systembolaget för 2 500:-
Tänk att man gnäller när tandläkarräkningen på 400:- ska betalas, eller när man tvingas inhandla ett par nya jeans för 800:-
Kan inte minnas att någonsin gnällt när man lämnat Systemet med sina kassar, oavsett kostnad för de inhandlade dryckerna.
Lite fakta om de ädla drycker ni ser ovan.
BenRiach 12-årig: Whiskyn är sherrylagrad, en lagring som blir alt ovanligare ute i världen. Sverige är ett av få länder utanför Skottland som fortfarande kan erbjuda whisky på detta lite dyrare vis. Smaken är en blandning av bl.a. sherry, russin och mörk choklad. Pris; 419:-
Jameson Gold Reserve: Började säljas som enbart en tax-frre produkt, men säljs numera på Systembolaget. Den 10-åriga basen hämtas från bourbon-fat. Smaken är en mix av vanilj, kola, choklad och ek. Pris; 631:-
Buffalo Trace: Amerikansk whisky från Kentucky som vunnit många priser de senaste åren. Har anor från sent 1700-tal och har fått namnet efter den buffelstig som passerade destilleriets ägor. Smakar lite karamell, kola och mint. Pris; 331:-
Highland Park 18-årig: Har blivit lite av en favorit efter en resa till Irland. Den flerfaldigt prisbelönade whiskyn är dock från Orkney-öarna och har en smak av honung, kola, valnötter och frukt. Pris; 399:-
