Övning
Jag traskade ned till hamnen, där man märkligt nog alltid hamnar på sina fotorundor, för att föreviga ett visst motiv (kommer i senare inlägg), när en röd/gul brandbil svängde runt hörnet vid sjömacken.
Jag misstänkte att vi flanörer skulle få se en liten dykövning och det fick vi. Det var fler som stannade upp och bevittnade dykarnas uppvisning. Ett par stannade till och undrade förskräckt om någon gått ned sig i vattnet, men så var det tack o lov inte.
Särskilt skön var inte denna söndagsförmiddag, snarare lite gråkall och ruskig. Av den anledningen blev min vistelse intil kajkanten inte särskilt lång. Jag hann dock bevittna hur två dykare kastade sig i det inte alltför sköna vattnet och deras utrustning till trots, skulle jag ljuga mig blå om jag förklarade mig avundsjuk.
Några bilder blev det dock, men då mitt mål denna förmiddag var planerat, hade jag inte med mig det mest lämpade objektivet för bilder som de nedan. En liten stilstudie av räddningstjänstens vardag blev det i alla fall.
Mer i svart och vitt
Omgivningen fungerar också bra i svart och vitt, ibland t.o.m. bättre.
I tur och ordning är motiven; den mobila kranen i hamnen, uttjänta vägborstar i hamnen med utsikt mot silohuset, silohuset, Nyköpingshus, Nicolaikyrkan, hängbron vid Hållet, Perioden x 2.
Triss i...?
Ja, vadå?
Jag vet egentligen inte i vilken riktning drömmarna går och vilka som är att föredra?
Är det drömmarna om en svunnen ungdom, där hårsvallet inramade ett oförstört ansikte, där en vältränad kropp försökte locka till sig det motsatta könet, där ålderdomen var något man aldrig tänkte på och där hela livet och dess härligheter låg framför en...
...eller är det drömmarna om en kommande ålderdom, där hårsvallet lyser med sin frånvaro och blottar ett ärrat anlete, där en inte längre så vältränad kropp gör det motsatta könet oberörd (med något undantag), där ungdomen är något man ofta tänker på och där merparten av livets härligheter ligger bakom en...
...eller är det som det ska vara. Man accepterar originalet, det som varit, det som kommer, tar livet för vad det är och är lyckligare än på länge?
En studie av vintern
Kort och gott. En liten studie av den vinter som alltjämt pågår i olika skepnader. Blask, slask, kyla och t.o.m. regn.
När kvällen kryper på
Bilderna är inte dagsfärska, utan togs dagen innan trettondagen. Ni förstår det om ni betraktar en av dem lite mer noggrant.
Hur som helst, tog jag med mig stativet på promenad för att med hjälp av det föreviga lite av det som Nyköping kan erbjuda när dagens är på väg att övergå till kväll.
Månen var inte full (inte heller fotografen), därför inte helt perfekt och jag önskar att jag hade valt mitt 300 mm-objektiv istället för 200 mm-objektivet. Jag hade fångat objektet på ett betydligt närmare håll och fått med kratrar och berg på ett helt annat sätt. Nu var inte månen prioritet denna kväll, utan kom bara med på köpet.
Den brusande ån vid Storhusqvarn är ett populärt motiv att fånga, såväl dag som natt. Tanken var att fånga ån med en lång slutartid, för att göra vattnet silkeslent och mjölkigt på ett sätt som förgyller. Denna tiden på perioden brusar inte vattnet vid fallet som under årets varmare perioder och det är därför svårt att få till det man vill få till. Tittar man lite noga ser man ändå att det lilla vatten som strilar nedför fallet är så lent som det var tänkt.
Lite mer liv och rörelse var det vid Nyköpings södra infart. Egentligen var tanken att från bron vid infarten fånga strålkastarna från de bilar som passerade på Järnvägsgatan nedanför. Vinkeln blev dock inte lyckad, så jag vände stativet och fotade ned mot Storgatan istället. Jag tror inte jag ångrar mig.
På vägen hem tog jag ett sista kort bort mot Silohuset som speglade sig så fint i Slottsdammen. Träden som sträcker sina spöklika grenar framför motivet, hade jag gärna varit utan vid det här tillfället. På sommaren kan de dock skapa en fin inramning, oavsett om man tar en bild på Silohuset, dammen eller slottet.
Lite av det Nyköping kan erbjuda och så är det det här med nytta och nöje. Det blev en lång promenad, så även kroppen fick sitt denna lite kylslagna vinterkväll i vår lilla stad.
Lokalsporten
Som sportintresserad, uppvuxen på landsbygden och med ett förflutet som fotbollsspelare i en landsbygdsklubb, vet jag att behovet av stöd för dessa är stort.
Därför vill jag passa på att göra lite reklam för "min" klubb, Tystberga GIF och ni "giffare" som läser detta och som ännu inte gör det...Stöd föreningen genom att ansluta dig till Svenska Spels "Gräsroten". Det kostar inget, utan allt du behöver göra är att gå in där och kryssa i att du vill stödja föreningen och sedan går automatiskt en liten summa till klubben varje gång du spelar med ditt tipskort.
Enkelt och givande m.a.o. Passa också på att besöka Tystberga GIF:s hemsida och ta del av både historia, bilder från då och nu och lite annat smått och gott.
Bilden är inte min, utan den har jag hämtat på nätet.
Solen går upp
Solen går sakta upp över Nyköpings hamn...
...och detta ackompanjeras av denna låt.
Den lilla världen
När vädret är som allra tråkigast och knappt något kan få mig utanför dörren, är makroobjektivet en god vän. Lite experiment och bilder på motiv man annars aldrig skulle föreviga, fick stå på programmet denna vädervidriga dag.
Ni får väl själva gissa vad motiven föreställer. Vissa är väl enklare och andra lite knepigare.
Under broarna
Under broarna, inte i Gamla Stan, men väl i Nyköping, finns mycket att fånga för den som söker annat än de sedvanliga motiven.
Passerar man Nyköpings kanske vackraste fastigheter och då syftar jag inte på Culturum till vänster, utan bostäderna på höger sida och fortsätter till vänster, tar man trapporna ned och passerar under bron vid Östra Rundgatan
Så här års när isen lagt sig på Nyköpingsån, kanske den inte inringas av prunkande grönska, utan kala grenar som sträcker sig ut över vattnet. En och annan avbruten gren gör också sitt bästa för att hålla sig över ytan och fåglarna söker till synes förgäves efter mat vid strandkanten
Utsikten från promenaden under bron är vacker, kanske inte lika ståtlig som på sommaren, men väl värd att avnjuta. Klottret som fyller betongväggarna kan man vara utan och så här års slipper man se samhällets olycksbarn som ibland söker skydd i skuggan av bron och lämnar avtryck i form av tomburkar, tompavor, matkartonger och filtar. Jo, det sägs att avsatsen under bron är sovplats för människor under årets varmare tidpunkter. Jag har inte sett dem, bara spåren de lämnat efter sig.
Vattentornet
Nyköpings bästa utsikt har man från Kråkberget. Här ligger stan under ens fötter och man ser under klara dagar ända bort till grannstaden Oxelösund. Att stå på berget och se solen sänka sig ned är många Nyköpingsbors kvällsnöje. Den här tidiga kvällen var jag inte ensam.
Nu var inte syftet med denna kyliga kvällspromenad att föreviga solnedgången över Nyköping, utan ett besök till denna byggnad...
...Vattentornet, som i ärlighetens namn har stans bästa utsikt, men numera är inte byggnaden öppen för allmänheten. 1967 stod tornet klart och nådde då en höjd av 32 meter. Under många år fanns här en restaurang och en platå där man kunde stå och beundra staden som sakta växte. Som barn var jag och mina syskon här med våra förlädrar ett flertal gånger och det var alltid lika spännade att ta hissen upp och alltid lika hissnande att titta ut över kanten.
Det är synd att restauangen inte längre finns, men i dagens konkurrens kanske den skulle ha svårt att överleva?
Under kvällen tog jag många turer till tornet för att fånga det i olika ljusförhållanden. Fingrarna frös och kinderna blev allt rödare när graderna kröp allt längre under nollan, men vad gör man inte...? Motion fick jag.
Några av bilderna blev väl ändå skapligt lyckade, men visst önskar jag att man kunde ha fått chansen att fånga Nyköpings ljus från toppen av tornet.
Idag finns en annan attraktion i Vattentornets närhet. Sedan något år tillbaks kan man besöka ledningscentralen som ringlar sig i långa tunnlar i berget. Anläggningen tillkom under det kalla kriget i händelse av att Sverige skulle dras in. Här fanns plats för 90 personer som skulle leda arbetet med att hålla Nyköping igång. Länk
Har själv inte besökt anläggningen, men får kanske chans att göra det så småningom.
Öl
Jag beställde visserligen en stor stark, men...
En hobbyfotografs tankar
Jag har sedan unga år haft ett aldrig sinande intresse för att skapa. Till mina föräldrars förtret användes både kritor och pennor till att försköna/förfula personer i de inköpta dagstidningarna.
I skolan fick historiskt kända personer och berömda platser en touch av mitt skapande i de skolböcker vi hade till låns.
De började med kritor och blyertspennor, har sedan passerat vattenfärger och oljepenslar, för att i datorns tidevarv hamna i Photoshop. Hela tiden, åtminstone en stor del av den, har kameran funnits med. Jag fick ärva en gammal kamera från 60-talet, en stor och ganska otymplig pjäs som tog fantastiska bilder i svartvitt. Jag köpte sedan en liten fickkamera för några tior på en bensinmack i den lilla ort där jag växte upp. Den fanns alltid med i fickan, på såväl promenader i naturen, på fester, på badstranden och t.o.m. under lumpartiden. Kvalitén på bilderna som togs var inte de bästa, men tar man fram albumen idag så förmedlar de ändå känslor och minnen från tiden det begav sig.
Idag finns både en nätt och smidig digitalkamera som ryms i fickan i min ägo, så också en spegelreflex med ett antal objektiv som tillbehör och sedan några veckor tillbaks används också en mobilkamera för att lägga ut enklare bilder på Instagram.
Mitt fotograferande är på hobbynivå, det ska erkännas, men ändå finns strävan efter att fånga bilder som väcker intresse och kanske förhoppningsvis inspirerar andra att ta efter. Ett tag närmade sig inspirationen nollpunkten, men tack vare en arbetskamrat (bloggägaren till Kontraster ni ser bland länkarna) som uppmanade mig att starta en blogg, återfanns intresset igen. De bilder som förut visades för nära och kära kan nu ses av andra och därför spirar också inspirationen att göra något bra.
Behöver därmed bilderna hålla en hög kvalitét? Självklart inte och i mitt fall förenar jag lika gärna nytta med nöje, som jag försöker fånga dn perfekta bilden.
På en promenad i ett lite kylslaget Nyköping försökte jag fånga lite av de orsaker som får mig att vandra i och omkring Nyköping med kameran på axeln. (det var innan snön äntligen kom)
Nyköpingshus har jag fångat på bild vid hundratals tillfällen. Turister, andra hobbyfotografer och proffs, har gjort det ännu fler gånger och förmodligen finns det gentligen inget att tillägga i detta fall.
Utmaningen består nu i att hitta vinklar och detaljer man aldrig skulle finna eller bry sig om, ifall nu inte denna bloggen var startad. Slottet passerar jag näst intill varje dag, men denna vinkel har jag tidigare aldrig fångat byggnaden i och hade säkert inte gjort det om jag nu inte inspirerats att hitta något nytt.
Inte denna heller denna vy hade förevigats av mig om denna blogg inte sett dagens ljus. Inget märkvärdigt, ingen högre kvalité, utan bara ett exempel på vad man kan hitta om fantasin bara finns.
Den här fotbollen som frusit fast i Slottsdammens blanka nyis har säkert sin historia och den är nog mer intressant än bilden i sig...
...och detsamma gäller detta hål. Vem tar en bild av ett hål i ett träd? Ja, motivet i sig är tämligen ointressant, men historien bakom desto mer. Varför finns hålet, hur har det skapats, finns det liv därinne...?
En bil täckt av morgonens kyla och ett industriområde i stans utkant. Låt fantasin flöda som sagt...
På den långa vandringen passerades bron till Arnö. Motivet med Vattensportens hus i bakgrunden har jag tagit vid flera tillfällen. Kvalitén är inte den bästa och den känns lite platt och fadd. Det jag vill visa med denna är att linjer i fotografier kan spela roll. Hade Kilaån runnit i en rak linje mot Östersjön vore bilden mer ointressant än denna där den slingrar sig mellan vassruggarna. Linjer i bilderna är ofta mer intressanta och viktiga för slutresultatet än många tror.
Historiskt intressanta platser har sin givna plats i mina album. Fotomässigt finns det mer intressanta och natursköna platser än naturreservatet Lindbacke i Nyköping. Som ägare till en blogg vill man också berätta historien om platsen ifråga, självklart illustrerad med bilder man själv tagit. Detta gjorde jag i augusti 2013 och genom att googla, fann jag uppgifter om området jag tidigare inte känt till. Att ha en blogg kan m.a.o. vara lärorikt, både för en själv och för besökarna.
Självklart finns det också kända personer i en kommun, både de i livet och de som förevigats av konstnärer. I fallet nedan är det dansöse och koreografen Birgit Cullberg (född i Nyköping 1908), vars byst står utanför teatern i Nyköping. Tar man dessa bilder av personer som gjort ens egen kommun känd, vill man gärna läsa mer om dem. Wikipedia är ett bra forum för sådant.
Såja.
Bilderna ovan är inga mästerverk, vilket inte heller är mitt hobbyfotograferandes syfte. Jag förenar gärna nytta med nöje (långa promenader med kameran på axeln) och försöker hitta vinklar och historier jag aldrig mött om inte denna blogg sett dagens ljus för exakt två år sedan.
Med detta inlägg försöker jag också inspirera dig som ännu inte börjat, dig som har mängder av bilder ligger på hårddisken bara du ser och även dig som behöver lite inspiration för att börja motionera. Har du tur kanske du också träffar likasinnande i bloggarnas värld och kanske också på din promenad med kameran.
En kylig morgon
Bilderna nedan är inte särskilt unika, inte särskilt märkvärdiga och motiv som dessa finns säkerligen i var mans fotoalbum.
Eftersom jag gärna förenar nytta med nöje (motion och fotografering), så är det ändå ett motiv som jag ständigt försöker förbättra. Vill man föreviga vackra soluppgångar måste man upp tidigt och så här på vintern får man räkna med stela fingrar och rosiga kinder. Det var bitande kallt i Nyköpings hamn denna morgon, jag lovar.
Vill man sedan fotografera spontant, så lägger man stativet kvar hemma...tyvärr. Det går inte förneka att ett stativ är ovärderligt när man ska ta bilder under mörka förhållanden. Låt vara att dagens kameror tillåter höga iso-värden utan att bruset gör sig alltför påmint, men visst finns det där när man ser bilderna i förstoring. Nåväl, ibland är inte kvalitén det mest väsentliga, utan känslan att vara ute i den friska och kyliga luften är ofta mer värt.
Nyår 2014
Nyårsafton 2014 kännetecknades av mildväder, en grå och trist himmel och ett inte så stämningsfullt väder.
Stämningsfullt var det dock på den nya tradition vi deltar i för andra året, Nyårspromenaden i de centrala delarna av Nyköping. Med start på Stora Torget följde vi de marshaller som kantade sträckan som gick längs med ån. Första anhalten var Nicolaikyrkan där vi och många med oss njöt av stillheten och den oerhört vackra interiören. Jag är ingen kyrklig person, inte ens troende, men medger att kyrkor är vackra och spännande byggnader.
Från Nicolaikyrkan bar det ned mot konstnärskvarteret Bryggeriet, där många konstnärer visade upp sina verk. Här var det så mycket folk att jag avstod att gå in i ateljéerna och valde istället att föreviga lite av det som fanns utanför.
Ned mot slottet stannade vi till vid ån och tittade en stund på de kanotister som iförda sina lampförsedda hjälmar paddlade fram och tillbaks i det isfria vattnet. Det såg så kallt ut, men kanotisterna verkade glada och vinkade glatt till de åskådare som gav dem glada tillrop.
Nu var det dags för en paus. Medhavd glögg pch pepparkakor. Kan man ha en trevligare och mer passande picnic en kväll som denna? Mycket vackrare utsikt kan man väl knappast ha i vår lilla stad.
Lite varmare i kroppen begav vi oss till andra sidan ån och upp mot slottet. Här möttes vi av en historisk person som satt på en pall och läste poesi i kylan. Vet ej vem personen föreställde, men ni som gått med på sommarens musikaliska rundturer, känner personen bakom masken. En välkänd profil i stan.
På borggården hördes musik av äldre årtal. Vi klev in på den stenbelagda gården och såg där eldslukare utföra sin show till tonerna av en mycket passande och mäktig musik. Ett mäktigt skådespel kort sagt.
Jag tjatar om stativ, men i lägen som denna önskar man att man hade sitt med sig. De tre bilderna nedan blev egentligen rejält misslyckade, men ändå lite intressanta. Lång slutartid fångade rörelsen i eldslukarens stav, men gjorde honom suddig. Nåja, lite effektfullt kanske det ändå blev?
En lång och trevlig promenad var så över och nu samlades vi hemma hos makarna Karlsson för en trevlig fortsättning på kvällen.
En 3-rätters middag intogs med välbehag och till den medhavd dryck.
En kavringsmörgås med lax, löjrom och annat gott, inledde måltiden. Till huvudrätt bjöds det fläskfilé efter ett recept ur Dogge Doggelitos grillbok och efterrätten ser ni på bild ovan. Allt sköljdes ned med öl, vin och banne mig om det inte slank ned en whisky till desserten. Jag tror det... :)
Mellan huvudrätt och efterrätt plockades spelet Trivial Persuit fram. Ett trevligt spel, men tidsödande och här stod bloggägaren och hans syster som ohotade segrare. Fan vet hur det gick till, men vann gjorde vi och det tämligen överlägset.
Tolvslaget närmade sig, det mousserande vinet öppnades och innehållet hälldes i glasen. Nedräkningen började och från fönstret i vår lägenhet såg vi ut över takåsarna och raketerna som lyste upp himmelen. Någon gång har jag gett mig sjutton på att ta mig upp på något av bergen i stan, för att med stativ och riktig utrustning föreviga fyrverkeriet på mer allvar.
När så 2014 övergick i 2015 höjdes glasen och det mousserande vinet rann ned i törstiga strupar och Ett Gott Nytt år ekade ut över innergården.
Normalt är jag numera en morgonmänniska, men när man går och lägger sig vid en tidpunkt då jag normalt går upp, kanske suget efter en tidigt frukost inte finns. De få timmarna av sömn känns faktiskt av i skrivandets stund, så det är tur att jag bara jobbade en dag för att nu gå in i en ny helg. Tänk de åren när man orkade fira både midsommar och andra högtider utan att sova på några dygn. Börjar man bli gammal,eller...?
Antalet flaskor på bordet tyder på att vi hade det festligt och det är huvudsaken. Nyårspromenaden är en trevlig tradition som i år samlade hundratals vandrare. Hoppas den lever vidare och samlar ännu fler Nyköpingsbor kommande år.
