En hobbyfotografs tankar

Jag har sedan unga år haft ett aldrig sinande intresse för att skapa. Till mina föräldrars förtret användes både kritor och pennor till att försköna/förfula personer i de inköpta dagstidningarna.

 

I skolan fick historiskt kända personer och berömda platser en touch av mitt skapande i de skolböcker vi hade till låns.

 

De började med kritor och blyertspennor, har sedan passerat vattenfärger och oljepenslar, för att i datorns tidevarv hamna i Photoshop. Hela tiden, åtminstone en stor del av den, har kameran funnits med. Jag fick ärva en gammal kamera från 60-talet, en stor och ganska otymplig pjäs som tog fantastiska bilder i svartvitt. Jag köpte sedan en liten fickkamera för några tior på en bensinmack i den lilla ort där jag växte upp. Den fanns alltid med i fickan, på såväl promenader i naturen, på fester, på badstranden och t.o.m. under lumpartiden. Kvalitén på bilderna som togs var inte de bästa, men tar man fram albumen idag så förmedlar de ändå känslor och minnen från tiden det begav sig.

 

Idag finns både en nätt och smidig digitalkamera som ryms i fickan i min ägo, så också en spegelreflex med ett antal objektiv som tillbehör och sedan några veckor tillbaks används också en mobilkamera för att lägga ut enklare bilder på Instagram.

 

Mitt fotograferande är på hobbynivå, det ska erkännas, men ändå finns strävan efter att fånga bilder som väcker intresse och kanske förhoppningsvis inspirerar andra att ta efter. Ett tag närmade sig inspirationen nollpunkten, men tack vare en arbetskamrat (bloggägaren till Kontraster ni ser bland länkarna) som uppmanade mig att starta en blogg, återfanns intresset igen. De bilder som förut visades för nära och kära kan nu ses av andra och därför spirar också inspirationen att göra något bra.

 

Behöver därmed bilderna hålla en hög kvalitét? Självklart inte och i mitt fall förenar jag lika gärna nytta med nöje, som jag försöker fånga dn perfekta bilden.

 

På en promenad i ett lite kylslaget Nyköping försökte jag fånga lite av de orsaker som får mig att vandra i och omkring Nyköping med kameran på axeln. (det var innan snön äntligen kom)

 

Nyköpingshus har jag fångat på bild vid hundratals tillfällen. Turister, andra hobbyfotografer och proffs, har gjort det ännu fler gånger och förmodligen finns det gentligen inget att tillägga i detta fall.

 

Utmaningen består nu i att hitta vinklar och detaljer man aldrig skulle finna eller bry sig om, ifall nu inte denna bloggen var startad. Slottet passerar jag näst intill varje dag, men denna vinkel har jag tidigare aldrig fångat byggnaden i och hade säkert inte gjort det om jag nu inte inspirerats att hitta något nytt.

 

 

Inte denna heller denna vy hade förevigats av mig om denna blogg inte sett dagens ljus. Inget märkvärdigt, ingen högre kvalité, utan bara ett exempel på vad man kan hitta om fantasin bara finns.

 

 

Den här fotbollen som frusit fast i Slottsdammens blanka nyis har säkert sin historia och den är nog mer intressant än bilden i sig...

 

 

...och detsamma gäller detta hål. Vem tar en bild av ett hål i ett träd? Ja, motivet i sig är tämligen ointressant, men historien bakom desto mer. Varför finns hålet, hur har det skapats, finns det liv därinne...?

 

 

En bil täckt av morgonens kyla och ett industriområde i stans utkant. Låt fantasin flöda som sagt...

 

 

 

På den långa vandringen passerades bron till Arnö. Motivet med Vattensportens hus i bakgrunden har jag tagit vid flera tillfällen. Kvalitén är inte den bästa och den känns lite platt och fadd. Det jag vill visa med denna är att linjer i fotografier kan spela roll. Hade Kilaån runnit i en rak linje mot Östersjön vore bilden mer ointressant än denna där den slingrar sig mellan vassruggarna. Linjer i bilderna är ofta mer intressanta och viktiga för slutresultatet än många tror.

 

 

Historiskt intressanta platser har sin givna plats i mina album. Fotomässigt finns det mer intressanta och natursköna platser än naturreservatet Lindbacke i Nyköping. Som ägare till en blogg vill man också berätta historien om platsen ifråga, självklart illustrerad med bilder man själv tagit. Detta gjorde jag i augusti 2013 och genom att googla, fann jag uppgifter om området jag tidigare inte känt till. Att ha en blogg kan m.a.o. vara lärorikt, både för en själv och för besökarna.

 

 

Självklart finns det också kända personer i en kommun, både de i livet och de som förevigats av konstnärer. I fallet nedan är det dansöse och koreografen Birgit Cullberg (född i Nyköping 1908), vars byst står utanför teatern i Nyköping. Tar man dessa bilder av personer som gjort ens egen kommun känd, vill man gärna läsa mer om dem. Wikipedia är ett bra forum för sådant.

 

 

Såja.

Bilderna ovan är inga mästerverk, vilket inte heller är mitt hobbyfotograferandes syfte. Jag förenar gärna nytta med nöje (långa promenader med kameran på axeln) och försöker hitta vinklar och historier jag aldrig mött om inte denna blogg sett dagens ljus för exakt två år sedan.

 

Med detta inlägg försöker jag också inspirera dig som ännu inte börjat, dig som har mängder av bilder ligger på hårddisken bara du ser och även dig som behöver lite inspiration för att börja motionera. Har du tur kanske du också träffar likasinnande i bloggarnas värld och kanske också på din promenad med kameran.

Jag håller med dig i mycket av det du skriver och delar din inställning. Nu är jag inte någon hejare på Photoshop och ambitionen stannar vid att till nöds klara av att bildbehandla så att bilderna optimeras för webbvisning. Inlägget bjuder utöver kloka ord på vinterkalla bilder från ett, trots allt, inbjudande Nyköping med andra ord fina tidsdokument!

Tack för omnämnandet och kul att du håller ångan och energin uppe på din blogg till skillnad från mig för tillfället... Men vetskapen om att någon annan följer och uppskattar ens ansträngningar gör ju att man orkar hålla i oavsett vilken inriktning man har! Uppmaningen att starta upp en blogg för den som inte gjort det redan skriver jag under på, och vem vet, vi kanske till och med tänker på samma person i nåt fall!? ;-)