Fölet
Jag berättade i förra blogginlägget att det fanns andra skäl än Svärta gård som fick mig att vika av vägen. Här är orsaken.
Jag såg från vägen hur det lilla fölet skuttade runt i hagen på lite vingliga ben och tänkte att det här måste jag föreviga. Det var inte många sekunder han stod still, annat än när han tog några tuggor av det allt grönare gräset. Skillnad mot föräldrarna som aldrig ville sluta äta.
Svärta gård
Svärta gård är ytterligare en av de platser i Nyköpings kommun med en spännande historia många inte känner till.
Med anor från 1646 är Svärta en av Nyköpings kommuns äldsta industriområden. Nyköpings dåvarande borgmästare, Joachim Danckwarth, startade då ett stångjärnsbruk som tillverkade kanoner till den svenska armén. Närbelägna Förola gruvor försåg bruket med järnmalm.
Ända fram till 1854 bedrev man verksamhet här.
I området som tillhör Svärta gård finns också en gammal brandstation med tillhörande vagnstallar, samt en gammal skola och arbetarbostäder.
Mer om Svärta socken (Ånga, Sjösa, Svärta) med sina cirka 800 invånare finns mer att läsa på Wikipedia.
Den verkliga orsaken till att jag svängde in vid Svärta gård får ni se i nästa blogginlägg.
Den sörmländska landsbygden
Att cykla på smala grusvägar genom det sörmländska landskapet är livsglädje för mig. Att komma bort från stadens asfalt, betong och larm är för mig livslust. Tystnaden, naturen, den rena luften och sällskapet av fåglars kvitter och vinden som susar i trädkronorna gör mig till en annan människa. Borta är stressen, borta är alla måsten och borta är alla de tråkiga nyheter man matas med i media varje dag.
Att cykla på smala grusvägar på den sörmländska landsbygden för också med sig något som närmast kan liknas vid vemod.
Via bilderna nedan tror jag ni förstår vad jag menar.
Det finns något defintivt med dessa tomma ödehus och skyltar som visar att någons bostad är till salu. Möter man överhuvdtaget någon på dessa smala grusvägar är det oftast människor med ett hårt yrkesliv bakom sig, pensionärer. Sällan ser man yngre par, sällan hör man barns skratt och sällan ser man ungdomar som rör sig mellan gårdarna.
En och annan bostad ser åtminstone ut att inhysa sommargäster och visst stöter man ibland på något som vittnar om att någon eller några har sin hemvist på den sörmländska landsbygden...
...men när ån sakta ringlar sig genom landskapet, inser man att människan valt staden framför landsbygden och att djuren är det som håller naturen vid liv. Tillfälligt eller förevigt?
Namnet på den här gården symboliserar ganska bra vad allt handlar om.
Trots den tråkiga utvecklingen med urbanisering, döende glesbygd och politikernas lögner om "Hela Sverige ska leva" vid varje valrörelse, så har jag min åsikt helt klar.
Jag föredrar naturen före staden, gräset före asfalten och fåglars kvitter framför bilmotorer.
En liten låt som avslutning på min cykeltur på den sörmländska landsbygden.
Oväder
Veckorna som passerat har väl inte gått till historien som de vackraste och varmaste av dagar. Jag tycker synd om de som just påbörjat sin semester och gläds åt att jag själv har fyra veckor kvara att jobba.
Lite spännande motiv kan man dock fånga när tunga skyar drar in över stan och marken känns väldigt mättad på vatten.
Midsommarafton 2015
Midsommarafton 2015 kännetecknades av regn, regn och tro det eller ej...ännu mera regn.
En mångårig tradition fick i år ställas in, nämligen cykelturen till havet där vi brukar inta en sillunch och vissa år har även årets badpremiär skett denna dag.
Dock inte i år, då inte bara regnet, utan också kylan grusade våra planer. Sillunchen intogs istället i carporten hos dagens värdpar, under ackompanjemang av regn som smattrade mot taket.
P.g.a. den blöta som omgav oss i Nyköping, så lämnades min stora Nikon hemma, ersatt av min lilla digitala variant från samma tillverkare. Ingen kan förneka att bildkvalitén skiljer sig markant, men en dag som Midsommarafton är inte kvalitén det viktigaste, utan detta är ett försök att sammanfatta dagen som den blev.
Sillunchen fick smältas ned innan den traditionella jordgubbstårtan bars fram.
Efter kaffe och tårta var det meningen att utomhustävlingar som kubb och pilkastning skulle ta vid, men av det blev intet. För att åtminstone utnyttja dagen och tiden innan nästa måltid, arrangerade värdparet en tipspromenad runt villaområdet. Regnet strilade, men som klyschan säger...det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Här hade det myckna regnandet skapat en ny sevärdhet mitt i stan. En av naturen skapad bäck som ringlade sig nedför sluttningen intill en av gångvägarna.
Grillen tändes vid hemkomsten och maten slank ned goda dryckers sällskap.
Som avslutning på kvällen hade vi en musikquiz där musik i olika genrer fick illustrera de varierade frågorna. Precis som i tipspromenaden var jag också här en hårsmån från att ta hem segern.
När Midsommarafton sedan övergick till Midsommardagen, vandrade vi sakta hem. Regnet hade upphört och det blev en riktigt skön och välbehövlig promenad genom Nyköpings centrala delar.
Trots allt blev dagen både lyckad och trevlig, men nästa år hoppas vi på sol och värme, så att traditionen med sillunch intill havet och badpremiär kan fortsätta.
Barnvakt
Jag tillbringade nästan en timme vid dammen framför Nyköpingshus, fascinerad av andmamman och hennes ungar. Det fina vädret gjorde förstås att jag ville utnyttja timmarna till både nytta och nöje.
De små liven hade sitt eget liv, till den nervösa mamman förtret. En var ute och sprang på gångvägen...
...en simmade iväg längs med vattenbrynet...
...och en hade stuckit iväg ut på djupare vatten.
Mamman hade fullt sjå med att kolla ungarna...
...och när de stack ut i dammen genom att smita under det uppbyggda staketet fick hon problem. Till slut insåg hon att fåglar kan flyga och flaxade över för att tillrättavisa de små busfröna som lekte ute i vattnet.
Lite förtvivlad såg hon ut när en av ungarna hade tagit sin tillflykt under en av buskarna där den stod och såg på sina syskon som simmade runt ute i dammen.
De är onekligen gulliga de små liven...
...och till allas lättnad kan jag berätta att ungarna och mamman vaggade bort i solljuset, trygga och tillfreds med livet.
...men frågan är var pappa and befann sig? Här snackar vi inte om kvoterade pappadagar och jämlikhet mellan könen. Av pappa and syntes inga spår.
Våra vänner djuren
De finns intill oss, ibland lite väl närgånget...
...och även de mest irriterande djuren fyller sin funktion...
...så det är tur att de finns, våra vänner djuren.
Sakta jag går genom stan
När det inte regnar och blåser är kvällspromenaden mellan jobbet och hemmet ganska angenäm. Lugnt, tyst, en behaglig temperatur och givetvis ett vackert ljus.
Redan utanför jobbet börjar himmelen visa sig från sin färgglada sida, sedan börjar den "blå timmen" att ta över och nere i hamnen är det öde, tyst och denna båt som konverterats til svartvitt skapar en viss harmoni.
Rapsfälten
Visst är det något visst med rapsfältens gula mattor som tränger genom det svenska landskapet. Här syns de intill vägen mellan Nyköping och Oxelösund. Det var här jag nästan klev på huggormen ni kunde se i tidigare inlägg.
NM i forspaddling
Efter några år i träda, valde Nyköpings forspaddlare att ta initiativet till att arrangera ett Nordiskt mästerskap i forspaddling och detta i de centrala delarna av stan.
På Nationaldagen var det kvaltävlingar för de cirka 50-talet anmälda. Så mycket nordiskt var det nu inte, för i startlistan återfanns endats svenska deltagare.
Efter loppen var det lite vila. Vissa valde att paddla av sig mjölksyran, andra tog kanoten på ryggen och vandrade vägen upp.
På söndagen var det finaler och lite tid för lek. Forspaddling är en publiksport, inte minst när tävlingarna avgörs centralt i städerna och man greppat reglerna lite bättre. Man kan inte annat än beundra killarna och tjejerna som kastar sig ut i forsen i syfte att både paddla fort och undvika käpparna som hänger ned. Finaldagen var blåsig, mycket blåsig och jag som novis vet inte om det påverkar de tävlande nämnvärt, men jag misstänker att armstyrkan kommer till pass när vinden ligger mot och vattnet skall passera uppströms.
Nästa gång hoppas jag att fler tar tillfället i akt och besöker tävlingarna. Nyköping är av tradition en kanotstad, även om just forspaddling inte nått samma nivåer som vanlig kanot, men vem vet...i framtiden kanske Nyköping kan ståta med en forspaddlare av samma dignitet som Gert Fredriksson och Henrik Nilsson.
6:e juni
Jag blir glad när jag ser hur vi svenskar firar vår Nationaldag, precis som man gör i andra länder.
Hur vi firar är var man och kvinnas sak, men att förneka det som enar ett folk på samma sätt som en vm-match i fotboll gör är något jag har svårt att ty mig till.
I Nyköping vajade den svenska flaggan under en himmel som växlade i blått och gråmulet. Den starka blåsten fick stundtals sällskap av regnskurar som tack o lov var både få och kortvariga.
Många balkonger var klädda med svenska flaggor, gula och blå ballonger var uppsatta här och var i stan och många förbipasserande fordon hade dagen till ära klätts med flaggor som vajade fint för vinden.
I hamnen hade Kustbevakningen uppvisning i en av sina båtar, line-dansarna förberedde sin uppvisning, Nyköpings modellklubb visade upp både bilar, båtar och flyg, Nyköpings automobilsällskap hade sin Gästabudsrunda i gamla bilmodelller av olika märken.
Det fanns något för de flesta att avnjuta och delta i vid stans mest turistbesökta platser som Stora torget, Nyköpingshus, Tovastugan och hamnen.
Andra passade på att ha möhippa dagen till ära..
...och varför inte ställa upp och visa att Nationaldagen betyder något nästa år. Bara de negativa sitter hemma och är frustrerade en dag som denna och till dem tillhör säkert inte du?
Själv drog jag runt med kameran på magen efter en titt på pågående NM i forspaddling (kommer i senare inlägg) och en god rabarberpaj på Tovastugan. När frugan vände hem för att piffa upp sig inför eftermiddagens besök på Rökeriet, fortsatte jag leta motiv att symbolisera Sverige nationaldfag med, men fastnade vid den lilla dammen framför slottet där en andmamma hade fullt sjå med att hålla reda på sina ungar (kommer i ett senare inlägg).
Eftermiddagen kom och med den en god middag i glada änners lag. Laxhamburgare nedsköljt med kall öl och till efterrätt en fruktomgärdad kladdkaka med jordgubbar och grädde...och ett glas vin som krydda på det. Mums!
Trots lite mörka moln och några korta regnskurar på förmiddagen, förvandlades dagen till en riktigt härlig kväll, precis som det ska vara på en Nationaldag. Glada och trevliga människor förgyller alltid vardagen och så borde det vara varje dag om året, men...
Vikingafighten
Drakbåtspaddlingar var en populär tilldragelse i Sverige för några år sedan, så också i Nyköping. Jag var själv med vid tre tillfällen med blandat resultat, ibland i vanlig klädsel, ibland utklädd till både stjärngosse och raggare.
Som så mycket annat tappade tävlingen i intresse och dog så småningom ut. I torsdags arrangerades något som kanske kan bli en ny tradition, Vikingafighten, arrangerad av Nyköpings forspaddlare.
30 lag var anmälda och tävlingen avgjordes inte i kanotstadion som falet var under drakbåtstävlingarna, utan i den mer publikvänliga hamnbassängen.
Här bjöds på mycket glädje, mycket skratt, mycket lek och en del mat som tävlande företag höll med. Segrande lag blev Nyköpings eget hockeylag, Gripen, som säkert roades på efterfesten i en av hamnens restauranger.
Ja, mitt företag var inte anmält, så jag satt jämte och tog några kort och....några öl på en av uteserveringarna tillsammans med några vänner.
En liten reflexion av tävlingen...
Tema svenskt
Automobilsällskapets traditionella onsdagsträffar i Nyköpings hamn fortsätter. Temat under en mycket blåsig gårdagskväll var "Svenskt".
Jag var själv stolt ägare till ett antal SAAB-modeller i min ungdom, så visst doftade det lite nostalgi blandat med matoset från restaurangerna. Efter en god glass intagen i lä så bar det av ut i folkvimlet och bland bilar av både nyare och äldre modeller.
Det är inte enkelt att fånga bilar när folk trängs kring dem, så fokuset låg denna kväll på detaljer. Nu var kvällen blåsig och inte särskilt skön, så besöket blev ganska kort. Några "intressanta" detaljer hanns dock med.
De svenska modellerna på hamnplan...
...och de utländska på grusparkeringen.
Det är notabelt hur det skiljer i omsorg av de gamla bilmodellerna. Vissa är välskötta och polerade så lacken nästan bländar, andra är matta i färgen och rostiga...men det är väl så det ska vara när nostalgin är viktigare är framförandet.
Plötsligt....kliver Lemmy fram bland bilarna....eller kanske inte...
...och bland bilarna ser jag en bekant äldre herre som intresserar sig för något. Är det flugor som fastnat i lacken, är mannen bara trött och lutar sig mot karossen för att vila eller är det "kontrasterna" i lacken som tilldrar sig hans nyfikenhet?
Fyren på Femöre
Man kanske inte ska göra jämförelser, men fyren på Femörehuvud är nog för Oxelösund vad Nyköpingshus är för Nyköping, ett landmärke och turistmål.
1867 byggdes fyren och var i drift fram till 1972. Fyren som ursprungligen var placerad i en utbyggnad av fyrbostaden var till en början utrustad med en rovoljelampa, men ersattes i slutet av 1800-talet med en av fotogen. 1955 byggdes fyren som ses på bild ovan och då utrustades den med en gaslampa. Fyren automatiserades samtidigt och därmed avbemannades verksamheten. Länk
Sedan 2004 drivs fyren av Föreningen Femörefortet som också ansvarar för den intilliggande fästningen som numera är öppen för allmänheten och ett populärt utflyktsmål.
Fyrvaktarbostaden kan idag hyras för 1 000 kronor dygnet och den intilliggande fyrbiträdesbostaden för 600 kronor dygnet. Länk
Området är inte bara intressant ur historiskt perspektiv. Klipporna utgör också en välbesökt plats för sommarens sol- och badgäster. Tyvärr är det här, precis som på många platser längs med Sörmlandskusten. När badtemperaturen är tillräckligt hög, har algblomningen precis tagit fart och svept in kusterna i sin gröna sörja.
Jag personligen tar gärna cykeln till denna kustens pärla, på sommaren utrustad med matsäck, badbyxor och sololja. På våren enbart utrustad med lite fika och kameran nedpackad. Dagen som var visade en blå himmel, lite blåsigt, men en temperatur som ändå var beghaglig. Dock längtar jag till sommaren när man kan ta ett svalkande dopp efter de dryga 15 kilometerna på cykel, dock inte i pölarna som ses bland bergsskrevorna efter det myckna regnandet.
Månadens bild maj 2015
Månadens bild är hämtad från ett besök på ett kallt, regnigt och blåsigt Skavsta. Frugans dotterdotter gjorde sitt första besök på en flygplats och var lika road av att hoppa i vattenpölarna som att se planen landa och lyfta.
Bilden är vald p.g.a. lekfullheten och det enkla i att roa små barn, men också för stövlarnas färgprakt och regnvattnet som fryst med en mycket kort slutartid.
