Den sörmländska landsbygden
Att cykla på smala grusvägar genom det sörmländska landskapet är livsglädje för mig. Att komma bort från stadens asfalt, betong och larm är för mig livslust. Tystnaden, naturen, den rena luften och sällskapet av fåglars kvitter och vinden som susar i trädkronorna gör mig till en annan människa. Borta är stressen, borta är alla måsten och borta är alla de tråkiga nyheter man matas med i media varje dag.
Att cykla på smala grusvägar på den sörmländska landsbygden för också med sig något som närmast kan liknas vid vemod.
Via bilderna nedan tror jag ni förstår vad jag menar.
Det finns något defintivt med dessa tomma ödehus och skyltar som visar att någons bostad är till salu. Möter man överhuvdtaget någon på dessa smala grusvägar är det oftast människor med ett hårt yrkesliv bakom sig, pensionärer. Sällan ser man yngre par, sällan hör man barns skratt och sällan ser man ungdomar som rör sig mellan gårdarna.
En och annan bostad ser åtminstone ut att inhysa sommargäster och visst stöter man ibland på något som vittnar om att någon eller några har sin hemvist på den sörmländska landsbygden...
...men när ån sakta ringlar sig genom landskapet, inser man att människan valt staden framför landsbygden och att djuren är det som håller naturen vid liv. Tillfälligt eller förevigt?
Namnet på den här gården symboliserar ganska bra vad allt handlar om.
Trots den tråkiga utvecklingen med urbanisering, döende glesbygd och politikernas lögner om "Hela Sverige ska leva" vid varje valrörelse, så har jag min åsikt helt klar.
Jag föredrar naturen före staden, gräset före asfalten och fåglars kvitter framför bilmotorer.
En liten låt som avslutning på min cykeltur på den sörmländska landsbygden.
Kommentarer
Trackback
