Jag berättade i förra blogginlägget att det fanns andra skäl än Svärta gård som fick mig att vika av vägen. Här är orsaken.
Jag såg från vägen hur det lilla fölet skuttade runt i hagen på lite vingliga ben och tänkte att det här måste jag föreviga. Det var inte många sekunder han stod still, annat än när han tog några tuggor av det allt grönare gräset. Skillnad mot föräldrarna som aldrig ville sluta äta.