SM i kanotslalom

Redan i fredags eftermiddag uppmärksammade vi höga röster någonstans ifrån. Då ljuden studsar mellan väggarna där vi bor, var det svårt att lokalisera varifrån rösterna kom. Var det fest på någon av krogarna i närheten, en politisk manifestation eller något annat jippo?

 

Vi brydde oss inte så mycket när osten, kexen och vinet intogs med välbehag.

 

Redan vid frukostbordet på lördagen hördes åter de höga rösterna och nu blev vi lite nyfikna. När vi lite senare tog en promenad ned på stan för vår traditionella lördagsfika, tog vi en annan sväng än via Storgatan. Vi gick nedåt slottet, varifrån vi trodde att ljuden kom.

 

Redan vid Folkhögskolan började vi förstå vad som vankade bakom knuten.

 

  

 

Japp, där låg de. Kanoterna vars ägare deltog i 2014 års Fors-SM, med grenarna störtlopp, kanotslalom och kajakcross.

 

 

När vi anlände hade redan några lopp genomförts i herrarnas kanotslalom C1. Vissa av deltagarna lyste med leenden i sina ansikten efter förmodat lyckade åk, andra såg mer nedstämda ut och man får tro att det inte hade gått så bra som önskat.

 

 

Det var en tids paus mellan åken, så vi hann göra några ärenden uppe i centrala stan innan det var dags för åk nummer 2. Nedanför Bryggeriet var uppvärmningen i full gång och ett myller av kanotister sågs ivrigt vänta på sin tur...

 

 

...och i blickfånget hade de den lite tuffare delen av banan, där relativt lugnt å-vatten förbyts till rasade vattenmassor...

 

 

...och precis där de vilda virvlarna tog vid, satt funktionärerna och inväntade de tävlande.

 

 

Så kom de då, en efter en och tog portarna med olika teknik och framgång. Man inser snart att kanotslalom inte är en sport för män och kvinnor med spagettiarmar och ölmage. Det krävs kraft och styrka för att genomföra dessa tävlingar och det påminer mig om den tiden då jag tränade på gym för att stärka upp en trasig rygg.

 

En kväll när jag låg på bänken och kämpade med en skivstång på 80 kilo, lade sig en av tjejerna från stans kanotgymnasium på bänken jämte och hivade upp 100 kilo utan att stöna allt för mycket. Låt vara att jag gjorde tio lyft och hon bara tre, men där fanns det styrka minsann.

 

  

 

 

 

På bron mellan Bryggeriet och Nyköpingshus hade mycket folk samlats för att se tävlingarna och här hörde man både norrländska och småländska, så många var de som besökte vår vackra stad...kanske för första, men inte sista gången.

 

 

Efter bron dök den olycksaliga siffran upp och kanske många av de tävlande skulle möta sin överman just här?

 

 

Nej, den porten var en av de enklare, men ståendes på bron och tittandes ned på kanotisterna som passerade, insåg man att även de enklare passagerna krävde både styrka och precission.

 

 

Slutet gått, allting gott, heter det som bekant och med en historisk kuliss i bakgrunden tror jag att samtliga tävlande kände sig nöjda med sin insats. Alla kan inte vinna och någon måste alltid komma sist...

 

 

...och vi som själva tränat och tävlat, vet att även den bittraste motståndare kan bli din vän för livet...sade de två och gled sakta bort i skymningen med minnen från 2014 års Fors-SM i Nyköping.

 

 

Kul med alla runtomkringbilder! Ja, den passerade helgen fanns det att se och göra i Nyköping. Jag höll mig borta så när som 2 timmar på Folkungavallen under lördagen. Kanotslalom har jag tänkt försöka fota någon gång och detta hade varit ett gyllene tillfälle som jag försatte... (Var tvungen att vara iväg på andra saker och så är det med den saken. Men de paddlar säkert i ån någon mer gång, i alla fall våra lokala talanger.)