Efter sommarens bussresa till Gardasjön, där tiden ägnades åt utflykter, hade vi bestämt att resan till Kroatien skulle ägnas åt sol, bad och allmänt slappande. Det var dock en sak vi bestämde redan när resan bokades i vintras. Vi skulle följa med på turen till Duvbrovnik.

 

Nu blev det så, men inte på det sätt vi tänkt oss. När vi skulle boka resan hos Vingguiderna fick vi beskedet att det var fullbokat och ett par dagar senare fick vi ett telefonsamtal att man hade satt in en extrabuss, men att också den var fullbokad, men att man hade en annan utflykt att erbjuda istället.

 

Det här är första gången under våra utlandsresor med olika bolag som vi känner oss besvikna, då informationen var väldigt bristfällig och detta tillsammans med det faktum att Vingkontoret i Baska Voda inte var öppet på de tider man sagt vid ankomstmötet och att telefonnumret som stod angivet inte fungerade, så blev betyget ganska ljumt på det formulär vi fyllde i under den gångna helgen.

 

Nej, det blev att försöka ta sig till Duvbrovnik på egen hand, närmare bestämt med lokalbussar. Tyvärr hade informationen var tämligen bristfällig också i detta avseende, både från Vingvärdarna och hotellets receptionist. Det var väl därför inte med större förhoppningar vi klev upp vid fem-tiden på morgonen för att ta oss till Baska Voda, varifrån en lokalbuss skulle ta oss till Makarska, för byte till en större buss till Duvbrovnik.

 

Vi stod på byns enda busshållplats strax efter 06:00 med informationen att den första bussen skulle komma förbi strax innan 06:30. Det gjorde den inte, men vi väntade då informationen vi fått sade att bussarna gick varje halvtimme. Det gjorde de inte.

 

Runt 07:15 kom en buss från det aktuella bussbolaget, men den passerade förbi hållplatsen utan att stanna. Vid 07:40 kom en buss som stannade, men den var inte från det bolag som vi skulle åka med enligt Vingguiden, så vi hoppade inte på. Ytterligare en buss stannade efter en kvart, men också den från fel bolag. En dryg halvtimme senare stannade ännu en buss från ett annat bolag än det vi skulle åka med, men nu var vi lite frustrerade så vi hoppade på ändå...och det blev på en skolbuss...igen.

 

Nåväl, vi kom fram till bussterminalen i Makarska och köpte våra biljetter till Duvbrovnik. Vi hann med varsin cappuchino på ett närbeläget café innan vi äntrade bussen för vidare färd.

 

Det var en lång resa på dryga tre timmar, men det var en resa som var värd varje krona. Vägen till Duvbrovnik passerade mellan höga berg som kantade vägbanan och det vackra grönblå hav som kännetecknar området. Utmed sluttningarna klättrade också små byar och stränderna bakom dessa lyste lockande. Oerhört vackert, så vackert att man ville gå av vid varje hållplats och föreviga allt med kameran. Det få kilometer när vägen gick längre in mot land, syntes inte havet och bergen skymtades en bra bit bort, men här var det nästan lika vackert, då vägen kantades av några mindre sjöar och gigantiska odlingar som skiftade i olika göna nyanser.

 

Den absolut ända plumpen på bussresan, var staden Plocé som passerades och där bussen gjorde ett kortare stopp. Plocé är en hamnstad och det första som möter en när man kommer åkandes på vägen är 10-våningshus som ser precis lika fyrkantiga, gråa, trista och nedslitna ut, som man sett på svartvita bilder från förorterna i de forna Sovjetstaterna. De bitar av staden vi passerade var nedslitna, det var klotter som vi inte såg i andra orter, smutsigt, skräpigt och banne mig om inte människorna såg lika trista ut. Ingen bra reklam för Kroatien och en gigantisk skillnad från övriga orter vi besökte och åkte igenom på resan.

 

Nåja, vi stannade inte i Plocé någon längre stund och snart var vi ute på den oerhört vackra kustvägen igen.

 

På resan till Duvbrovnik får man ytterligare ett land på köpet, nämligen Bosnien-Hercegovina. Landet delar Kroatien på en kuststräcka av cirka en mil. Eftersom Bosnien-Hercegovina ännu inte är medlem av EU, var det passkontroll. Polisen som gick genom passen var dock måttligt intresserad och våra pass kollades inte ens.

 

 

Kustvägen mellan Makarska och Duvbrovnik är kurvig och slingrar sig längs med bergväggarna och när jag skriver kurvig och slingrande, så menar jag det. Ju närmare Duvbrovnik man kom, ju mer krokigt och kuperat blev det. Emellanåt kom man på sig själv när man tittade ut genom bussfönstret, för att se...ingenting. Utanför fönstret stupade berget nämligen rätt ned i havet och den smala vägen kantades bara av låga räcken som knappt hade stoppat en stor buss eller långtradare. På vissa ställen längs den krokiga och smala vägen fanns det inte ens vägräcken, så jag förstår den svenska dam som på hemresan till flygplatsen i Split, sade att hon absolut inte ville sitta på den sida av bussen som vätte mot havet. Inget för höjdrädda och människor som lätt får svindel m.a.o.

 

Några bilvrak nere i ravinerna och en mängd minnesmärken längs med vägbanan, talar också om att vägsträckan är allt annat än ofarlig.

 

Snart skymtades halvön som Duvbrovnik ligger på och strax efteråt passerade vi över den bro som tar en till staden.

 

 

Duvbrovnik med sina 50 000 invånare är en turistmagnet som årligen lockar miljontals besökare. Sedan 1979 återfinns också det gamla Duvbrovnik med på Unescos världsarvslista.

 

Tyvärr är turistmagneter sig lika och det spelar ingen roll var i världen man befinner sig. Mycket förstörs av kommersen som pågår utanför och även bland turistattraktionerna och trängseln av människor blir ibland övermäktig. Nu besökte vi Kroatien och Duvbrovnik under en period där den riktiga turistsäsongen var över och därmed var det inte lika frekvent med turister och försäljare som annars. Skönt!

 

Staden i sig grundades av romarna 300 år f.Kr, men hade sin storhetstid på 1500-talet då Duvbrovniks handelsflotta var en av de mäktigaste i Medelhavet och handelsutbyte gjordes med länder både i Amerika och Asien.

 

Det stora jordskalvet 1667 ödelade stora delar av staden. Mycket återuppbyggdes, men flertalet av de ståtliga palats och andra byggnader som kännetecknade Duvbrovniks storhet var för alltid borta. Det stora inbördeskriget runt 1990-talet satte också sina spår och på en del byggnader kan fortfarande kulhål och märken från granatsplitter skådas.

 

Man märker ganska snart att staden var en pärla och visst känns det historiskt att gå genom de mycket smala gränder som binder samman torgen i den gamla staden. Gamla stan i Stockholm är känt för sina smala gränder, men här var de ett strå vassare. Några pampiga byggnader står kvar, liksom merparten av de slottsvallar som skyddade staden mot inkräktare.

 

Ni som följer världens bästa serie, Games Of Thrones, kanske skulle känna igen er. Delar av serien är nämligen inspelade här. Sevärt, men tyvärr hade vi lite för kort om tid för att hinna njuta ordentligt. Har ni inte varit i Duvbrovnik, så rekommenderar jag staden och då menar jag den gamla delen. Åk dock gärna under en period när turistströmmarna ännu inte hittat dit eller börjat klinga av.

 

 

  

 

  

 

Det tog ungefär 40 minuter att gå från bussterminalen till den gamla staden och cirka 30 minuter tillbaks. Dagen till ära var det runt 27 grader i skuggan, så jag ljuger inte när jag skriver att svetten bokstavligen dröp på bloggägarens kropp. Inte så fräscht, jag vet...men måste man vara det som turist i främmande land?

 

På vägen tillbaks passerade vi en skylt som skulle få svenska myndigheter att gräva febrilt bland paragraferna och ett namnbyte skulle nog med omedelbar verkan genomdrivas.