En ensam promenad
Det har inte varit så många lägen att ta en promenad runt hela 5-kilometersslingan vid Ekensberg i år. Förkylningar, rygg- och fotproblem har satt stopp...givetvis tillsammans med årstidernas nyckfulla väder.
I helgen blev det ändå av och kameran hängde över axeln i förhoppning om att få föreviga något intressant. Sanning o säga är denna period av året inte mycket att hurra över när det gäller vacker och frodig växtlighet. Årstidens mest välkända blommor fanns det gott om...
...annars var det tunt. Slingan kantas annars av täta buskage, blommor i olika färger, svampar, frodig grönska och inte minst djur och insekter som håller till i lagom fotohöjd. Nej, några djur syntes inte till, inte ens de fåglar som åtminstone hördes kvittra inne bland träden. Spindlarna har ännu inte börjat spinna sina vackra nät, de färggranna fjärilarna lyser ännu med sin frånvaro, ormarna som ibland ses ringla över motionsspåret har väl inte riktigt nåtts av tillräckligt höga temperaturer och de större djuren som älgar och rådjur verkar bli allt mer sällsynta åskådare i detta område...kanske bortskrämda av all den nybyggnation som sker i närheten.
Nej, så mycket att föreviga för en hobbyfotograf fanns inte, så det fick bli några naturbilder som väl knappast väcker sensation, men som ändå beskriver Ekensberg av idag.
I de djupare delarna av skogen som spåret passerar går det att få till lite spännande bilder om ljuset ligger rätt Den här blev jag mest nöjd med.
Annars ses spåren av vintern i form av de översvämmade gölarna i den mer låglänta och sunkiga terrängen. De borde vara tillhåll för djur i alla dess former och storlekar, men ej idag.
Lite intressanta växter och träd kan man ändå hitta, men som man förmodligen aldrig lagt märke till om inte kameran hängt runt axeln. Hur många av de tusentals motionärer som använder spåret har exempelvis lagt märke till denna ovanligt formade trädstam som står bara någon meter från spåret?
Ur fotosynpunkt blev väl inte promenaden särskilt lyckad, men jag har sagt det så många gånger. Finns det något bättre än att kunna förena nytta med nöje och framför allt när detta kan ske i en natur som bara störs av fåglars kvitter och vinden som susar i trädkronorna...å så en och annan motionär som stönade och flåsande passerar i sina olika stilar.
Det är något annat med naturen än med staden, det går inte att komma från. Det är märkligt hur naturen påverkar och det är nog inte bara jag som känner sig mer positiv, glad, lugn och harmonisk i denna omgivning än vad man gör i staden där asfalt, betong, klotter, krossat glas, bilar och onaturligt ljud omger en.
Till sist måste jag visa denna skylt. Är den uppsatt med glimten i ögat efter vintrarnas ständiga debatt om folk som går i skidspåren, eller är det en freudiansk felskrivning?
Kommentarer
Trackback
