Den här dagen skulle ägnas åt en tur i de två nationalparkerna Trossachs och Loch Lomond. På en resa när naturen spelar stor roll, vill man givetvis att det ska vara molnfritt och vindstilla, så att de vackra vyerna kan framstå i all sin prakt.

 

Så blev det nu inte. Förutom några få droppar regn, klarade vi oss från väta, men molnen hängde grå och tunga genom hela resan. Kanske det också har sin charm?

 

Nåväl, det bar av på smala och slingriga vägar och redan efter någon mil gjorde vi ett "japanskt fotostopp" vid en utsiktplats i ena änden av sjön Loch Lomond. Just här hade man hoppats på blå himmel och stiltje, så att omgivningarna kunde spegla all sin prakt i vattnet. Det blev väl i.o.f.s. en spännade bild.

 

 

Vägen vi for vidare på gick längs med den stora sjön och var såväl vacker som slingrig och smal. Vid ett tillfälle var det inte mycket mer än någon centimeter mellan bussens backspegel och en mötande lastbils och inte sällan fick bussen krypa fram i kurvor och backar. På höger sida glittrade vattnet i Loch Lomond och på höger sida färggranna rhododendron som växer vilt i Skottland. Mycket vackert!

 

Vi stannade för en lunch på ett av alla dessa stopp som främst riktar sig till turister. Förutom mat, kunde man handla souvenirer av alla de slag, samtliga på temat Skottland. Utanför kunde man också bekanta sig närmare med de två djur som kanske kännetecknar Skottland mer än andra, fåret och Highhland cattle. Med hjälp av objektivet kunde jag också zooma in på en av alla de ståtliga herrgårdar som ligger spridda i denna delen av landet. Närmare en timme stannade vi här och kanske det blev lite för länge för min smak. Någon shopping var det inte tal om, även om några väldigt små whiskyflaskor tilldrog sig mitt intresse.

 

 

Färden fortsatte i mycket vacker natur, både genom lummiga skogar, höga berg och djupa dalar. Det här var anledningen till att jag personligen hade önskat ett kortare lunchstopp så att det hade funnits tid till att göra några japanska fotostopp (ut ur bussen, ta några bilder och in i bussen) på främst de platser som erbjöd magiska vyer. Tyvärr är man lite begränsad när man gör dessa resor och man har av förståeliga skäl inte samma utrymme till egna önskemål.

 

Man får leva på minnena istället, för att föreviga detta på bild genom fönstren i en skakig buss, låter sig inte göras...åtminstone inte om man har lite högre krav på kvaliteten när man fotograferar.

 

Under resans gång gav reseledaren oss intressanta fakta om nationalparken och kända personer som verkat i trakten. Sir Walter Scott levde här under en tid och skrev bl.a. poemet The Lady Of The Lake och romanen Rob Roy som grundar sig på den lokale upprorsmakaren Raibert Ruadh som levde i trakten under sent 1600 och tidigt 1700-tal. Filmen Rob Roy med Liam Neeson i huvudrollen är förstås romatiserad precis som Braveheart, men innehåller en hel del historiska fakta om Ruadhs liv och verksamhet.

 

Bussturen tog oss till den lilla staden Balloch, där vi skulle byta buss mot båt. Nu skulle det bära ut på Loch Lomond. Båten var väl utrustad, så man behövde varken vara hungrig eller törstig på färden.

 

 

Resan inleddes på floden Leven som snart nog övergår i Loch Lomond. Vi satt inomhus bakom fönster, så ville man ta bilder gjorde man det bäst på fördäck och där var det trängsel och en kvartett från Spanien hade fått för sig att de hade prenumererat på de bästa platserna. Tur man har zoom...

 

 

Det var en mycket vacker båtfärd. Återigen, visst hade man hoppats på en klarblå himmel och spegelblankt vatten, men man får inte alltid som man vill...

 

Sjön som är Skottlands största är djup (200 meter som mest), 37 km lång och 8 km bred och den är kall (12-13º som högst).

 

På vägen passerade vi både intressanta och historiska byggnader. Det gigantiska besökscentret Loch Lomond Shores som är menat att dra fler besökare till trakten. 1700-talsbyggnaden Cameron House som idag är ett 5-stjärnigt hotell där kändisar som Arnold Scharzenegger, Clint Eastwood, Michael Jackson, Pavarotti och många fler övernattat. Auchendennan House, Arden House och Auchenhaglish House, alla från slutet av 1800-talet och idag omvandlade till lyxbostäder.

 

 

Sjön och dess öar är också djurrika. Över 200 fågelarter häckar här, vildkatter och rådjur rör sig runt sjön och på en av de små öarna finns den australiensiska vallabyn, som inplanterades här på 1950-talet. Det finns cirka 50 stycken av dem, men även om vi passerade ön både nära och sakta, så såg vi ingen.

 

Färden tog cirka en timme och snart var vi framme vid ändhållplatsen Luss.

 

 

En väldigt liten by, men oj vilka fina hus och vackra trädgårdar. Enligt reseledaren pågick det årligen en lokal tävling om vilka som kunde visa upp de finaste planteringarna. Vackert, men säkert svårskött.

 

 

Så bar det åter till Arrochar där vi skulle tillbringa ännu en natt. Är det något jag hade önskat med denna turen, var det fler stopp på vägen där de fantastiska vyerna kunde förevigas med kamerans hjälp och kanske en liten promenad i nationalparkens vackraste delar. Som sagt, man hinner inte allt och skulle man tillmötesgå samtliga resenärers önskemål, skulle det säkert behövas ytterligare dagar. Det var trots allt en trevlig liten tur.

 

Läs mer om Trossachs och Loch Lomond här.

 

Fortsättning följer...