På vårpromenad
Vasaloppet, Skidskytte-vm och Friidrotts-em. Som gjort för en dag framför tv:n. Dock inte idag, då solen sken från en klarblå himmel och temperaturmätaren utanför köksfönstret visade +12º.
Starten på ett sjöblött Vasalopp och täten som drog iväg efter en mils åkning hann vi se, men sedan packades ryggsäckarna med kaffe, mackor, fikabröd och så bar det iväg.
Stegen styrde mot Lindbacke, ett av de mer spännande och natursköna områdena i utkanten av Nyköpings tätort.
Redan vid första fikapausen såg vi något som vittnade om vårens snara ankomst. En myrstack där det minst sagt sjöd av liv. Visst önskar man att makro-objektivet var nedpackat i väskan, men icke...
Några av områdets växtarter hade uppenbart gjort sitt och andra bara väntade på att få visa upp sig.
Många Nyköpingsbor är dåligt bekanta med Lindbacke och dess historia. Att området har anor från så långt tillbaks i tiden som järnåldern kanske många vet och fornlämningarna berättar en minst sagt spännande historia. Att det stått mer moderna byggnader kanske många inte känner till, men husgrunder och andra fasciliteter berättar att så är fallet.
Det jag är övertygad om är att få känner till att det vid Lindbacke hållits både speedway och motorcross-tävlingar. Jodå, det skedde på 40 och 50-talen. Bergshammars hembygdsförening har en del fina bilder från tiden det begav sig och banne mig om vi inte hittar en känd profil från min uppväxtort Tystberga i full aktion. Länk
Idag är det varken motortävlingar eller fornlämningar som lockar besökare, utan Lindbackes natur. Undrar förresten varför namnet fått Lindbacke och inte Enbacken? Det är främst enar som ståtar runt hela området, men så kanske det i.o.f.s. inte var på den tiden när platsen fick sitt namn. Ett fortfarande snöklätt Ryssbergen skymtar också i bakgrunden.
Intill Lindbacke ligger Svanviken och dagen till ära var den översvämmade våtmarken full av fåglar av alla de arter. När vi vandrade längs med stigen flög det ena fågelsträcket efter det andra över våra huvuden, med riktning från Svanviken. Vart de var på väg förstod när vi svängde runt kröken och fick se gärdet intill Stora Kungsladugården full av svanar och gäss. Säkerligen ett par hundra svanar och dubbelt så många gäss stod där ute och vilade.
Med blicken vänd bort mot Svanviken såg vi molnen sakta torna upp vid kusten och de två vindpinade och kala träd som stod ensamma längs stigen utgjorde ett ganska spännande motiv.
Dags att gå hem över ett vindpinat gärde och vi följde stigen upp mot Stora Kungsladugården där vi skydd av höga träd och buskar intog fikapaus nummer två. Även denna plats har en historia från långt bakåt i tiden. Själva Kungsgården tros ha anor från 1200-talet och i dess närhet finns ett gravfält från icke daterad tid. Länk
I dikeskanten på vägen förbi McDonalds såg vi något som kanske kännetecknar våren mer än något annat. Det är på gång nu...
Kommentarer
Lasse Jansson
Tussilago, det var värst. Nu måste jag ge mig ut och leta :-)
Lindbacke är ett fint utflyktsmål och precis som du berättar med en lång och tidvis intressant historik.
Jag gillar din större bild med de två träden mot en spännande himmel. Det är något med enstaka träd som tornar upp sig framför kameran!
Svar:
Stefan
Trackback
