Visst lönar det sig att kliva upp tidigt och ta en längre promenad, inte minst när vädret är fint och morgonen ljuvlig. Den här morgonen skulle visa sig bli extra lönsam. Jag återkommer till orsaken.
Som sagt. Jag vaknade tidigt, såg genom fönstret att himmelen var ganska blå och vinden tämligen svag. Att promenera denna tid på dygnet är något helt annat än att vandra samma sträcka under senare klockslag. Trafiken är begränsad, fåglarnas kvitter dränks inte av motorbuller och de få människor man möter är motionärer, hundägare och en o annan som föredrar tidiga morgnar framför sena kvällar.
Är man dessutom fotoentusiast på hobbynivå är tidiga morgnar att föredra framför tidig eftermiddag. För er som inte förstå varför, kan jag berätta att ljuset är behagligare och skapar en helt annan atmosfär i bilderna.
Den tidiga promenaden tog sin början intill ån vid Nicolaiskolan där Forsythian intagit sin vackert gula färg.
Går man några meter ytterligare dyker de välkända svalorna upp och med ett motljus från en lågt stående sol får man en helt annan känsla i bilden än när solen står högt och man har den i ryggen.
I den lilla parken vid Storhusfallet har Kungsliljor planterats även detta år, fast nu i gult och inte i fjolårets orange färg. De börjar nu visa upp sig i all sin prakt.
Bronsstatyn Pilten var dagen till ära iklädd dagg som liknade svettdroppar på hans kind och när jag såg bilden på datorn upptäckte jag ett spindelnät som sträckte sig från hans nacke.
Parkens berömda Magnoliaträd har nu fått sällskap av nyplanterade, men det lär dröja innan de växer upp och blir lika ståtliga som sin föregångare. Kanske tidpunkten fick blommorna att sluta sig, eller så gör de ganska skuggiga platsen att de inte riktigt slagit ut. Vilket vet jag inte...
Jag fortsatte å-promenaden och var på väg mot Bryggeriets konstnärsområde, när jag såg den...
I flera år har jag rört mig längre uppåt Nyköpingsån för att få syn på en av de bävrar som håller till där, men aldrig lyckats få se något annat än spåren efter dem...
...men nu kom en traskande på stigen mitt i stan och särskilt rädd av min närvaro var den inte. Kanske den kände att jag aldrig skulle komma på tanken att skada eller skrämma ett djur.
Japp, nu har sett en bäver och defintivt inte på en plats jag förväntat mig. Det var den här upplevelsen som gjorde att den tidiga promenaden lönade sig extra mycket.
Lyckligt lottad fortsatte jag min väg framåt och glömde i lyckoruset att ta någon bild vid slottet och NK-villan. Inte förrän jag kom till hamnbodarna åkte kameran upp och där stod stans egen OS-medaljör Gert Fredriksson och inlapade morgonens tidiga solstrålar.
Strax innan kanotstadion har man planterat påskliljor och andra vackert lysande blommor. Inte särskilt exotiska förvisso, men väl värda att titta på.
När jag vände blicken för att bege mig hem, lade jag märke till denna lite komiska bild. Visste man inte bättre kunde man tro att det är värmeverket som spyr ut ovanligt mycket skit i atmosfären, men icke... Naturen spelar oss spratt ibland.
Om det är människans föroreningar som gjort att denna abborre såg döende ut, eller om det är naturliga orsaker som fick den att kippa efter andan vet jag inte. Den torde dock vara ett enkelt byte för de fåglar som kretsade i området.
Vid hamnkajen byggs det (säg var i Nyköping det inte byggs? Möjligen på landsbygden...) och silohuset får nu sällskap av ett stort antal lägre byggnader som kommer att kanta den nybyggda gång o cykelbanan.
Den här busken växer vid bron nedanför IOGT:s byggnad. Jag vet inte vad den heter (någon?), men den är vacker och ser väldigt oskuldsfull ut.
Promenaden led mot sitt slut och snart var jag tillbaks vid utgångspunkten, fast på andra sidan ån.
Har ni inte provat det, ge er ut på en tidig morgonpromenad och insup staden/naturen när den visar sig från sin bättre sida. Fast ta inte vägen genom de centrala delarna där spåren efter kvällens och nattens nöjesliv förfular gator och fasader.
Morgonens och dagens höjdpunkt var ändå bävern. Jag vet att den inte går upp mot synen av björn, varg, lo, kungsörn och andra mer häftiga djur i vår natur, men jag gläds åt det lilla. Vi stadsbor ni vet. Jo, jag vet. Jag har tidigare skrivit att jag föredrar landsbygden framför staden och den hållningen har jag fortfarande kvar.
