Nyköpings bästa sida
En tur med cykeln jag gärna tar, är ned till Linudden. Naturreservatet och området bjuder på både lugn, avkoppling och vackra vyer.
Det gäller att passa på, för nya bostadsområden poppar upp längs med hela sträckan från Nyköping. Redan har delar av Sörmlandsleden fått ge efter för människor som gärna vill se vatten från sin tomt, om än på avstånd. Idag ses nya villor bara ett par hundra meter från själva naturreservatet.
En ny asfalterad cykelväg sträcker sig ända fram till Örstig och den har till stora delar ersatt den i mina tycken mysiga stig som drog fram genom lummig skog och öppna landskap, men visst går det fortare på den nya vägen...om man nu nödvändigtvis måste ha bråttom.
Vid Karlslunds gård kunde man dagen till ära se något som många förknippar med Sverige. Gula rapsfält, blå himmel och röda stugor, i detta fall en ladugårdsbyggnad.
Naturreservatet Linudden är inte stort till ytan, men är rik på både växter och djur. Här kan man uppleva tystnaden och bara njuta av fåglars kvittrande inne bland snåren. För alla som älskar vitsippor måste Linudden vara ett Eldorado, men det finns betydligt mer att se för de som vill utforska vår flora och fauna.
Precis intill naturreservatet ligger Örstigsnäs ridskola. Här är det inga problem att komma nära inpå hästarna och man fascineras över hur dessa muskelpaket kan se så förtvivlat snälla ut, för det gör de.
Fortsätter man sedan vägen fram mot själva Linudden, kan man via en sträcka av Sörmlandsleden ta sig ut mot Näslandet.
Udden längst ut är en populär plats för naturälskare som vill njuta av utsikten och medhavd matsäck. Ett bord är uppsatt, men här borde ansvariga lägga ned lite tid på att upprusta eller byta ut.
Nåja, det fungerar än så länge. Här åkte den tunna jackan av trots den lite kyliga vinden och med kaffet i muggen och nyköpta wienerbröd, var det bara att luta sig bekvämt tillbaks och skåda över fjärden där båtar av alla de slag passerade revy.
Efter lite näring är det inte helt fel att motionera bort lite kalorier. Fortsätter man stigen genom skogen kommer man så småningom fram till Örstigsnäs havsbad och vill man kan man komma vidare ända till Strandstugeviken.
Det var inte aktuellt idag, då jag hade cykeln stod och väntade, men sträckan är ganska trevlig att promenara och vid ett par tillfällen har jag faktiskt gått runt hela området, en sträcka på några kilometer, mestadels genom lummig grönska.
Nej, idag tog jag cykeln och trampade ned till Strandstugeviken. Säsongen har inte börjat än, så den fina stranden var tom på folk och campingen var än så länge bara halvtom.
Det har blivit allt populärare att flytta ut från stan och bosätta sig vid Strandstugeviken året om. Jag har en f.d. arbetskamrat som flyttade ut med sin familj för några år sedan. Huruvida de valt att bo kvar vet jag inte, men de syntes inte till när jag cyklade förbi.
Strandstugeviken är tveklöst Nyköpings bästa badplats, om man inte vill bege sig några mil till Oxelösund eller utmed kusten, alternativ till något av insjöbaden. Bästa badplats innefattar dock inte bästa bad. Trots en lång och fin sandstrand, lämnar badet i sig mycket att önska. Långgrunt, med en till stora delar dyig botten och sjöväxter som slingrar sig runt benen. Bra för barnfamiljer, men annars...?
På bilden nedan ser det helt underbart ut, men som sagt...det kunde vara bättre.
Fortsätter man till bortre änden av campingplatsen, kommer man till träbron som tar en till fågelskyddsområdet vid Våmskogen.
Det var aldrig aktuellt att skåda några fåglar idag, men det finns ett utkikstorn med bra utsikt över området och de hundratals fåglar som brukar hålla till här. Fortsätter man vägen kommer man fram till Lill-Tallaren där det på vägen finns alla möjligheter att se intressanta djur och kvarlämningar av gammal bebyggelse.
Detta var inte målet idag, utan efter att ha försökt fånga lite fjärilar på bild, bar det hemåt igen. Även denna korta sträcka fram till huvudvägen visar att modern bebyggelse kryper allt närmare inpå den natur som i hundratals år varit vikt för djur och vackra växter. En tråkig, men säkert nödvändig utveckling.
Kommentarer
Robex Lundgren
finna bider
Lasse Jansson
Välformulerad rubrik som understöds av fina, varma bilder och intressant text. Vägen till området du beskriver har verkligen förändrats de senaste 40 åren. I allt högre takt. Arnö känns gammalt nu men oj så ödsligt det var i mitten av 70-talet då skolbussen stannade till på ett par platser för att lämpa av någon förvirrad skolunge. Fortfarande står Linudden, Örstigsnäs och naturen där ute på udden stark och oexploaterad vilket vi ska vara glada för. Det är vackert där!
Svar:
Stefan
Trackback
