Heldag i Stockholm
En heldag i Stockholm innebär att man ställer klockan på ringning vid 07:00 för att i lugn och ro äta frukost, göra sig i ordning och knalla ned till tågstation.
Min Nikon D7100 lät jag stanna hemma och istället tog jag med mig min lilla Nikon Coolpix. I vissa lägen passar det inte att springa runt med en tung spegelreflex på axeln, men en liten och behändig digitalkamera som får plats i jackfickan är aldrig i vägen.
Denna tidiga lördagsmorgon anlände vi till en dimmig och nästan öde perrong.
SJ passar aldrig tiden heter det i folkmun, men det är en lögn. Nu åker jag inte tåg lika ofta som andra, men de gånger jag nyttjat SJ:s tjänster har tåget anlänt i tid och tagit mig/oss till slutmålet utan större förseningar.
Resan togs med ett av de lite äldre tågen och inte någon av de moderna dubbeldäckarna.
Säga vad man vill, men tåg är i mitt tycke det bästa transportsättet. Rymligt, bekvämt, snabbt och behagligt...förutom ett fåtal gånger när vi tvingats stå några stationer.
Dock vet alla att det pågår ständiga arbeten på våra järnvägssträckor. Så är fallet också nu och därför stannade tåget i Södertälje, där vi fick vänta i cirka en kvart på nästa tåg som tog oss vidare in mot huvudstaden. Fortfarande lite fuktig dimma i luften och lite småruggigt, men det gick ändå bra att vänta.
Förväntansfulla inför dagen och lite småtrötta lutade vi oss bakåt i de bekväma sätena och tittade ut på den färgglada naturen som svischade förbi kupéfönstret, innan Stockholm skymtade i fjärran.
Dagen i Stockholm var egentligen inte vår. Vi skulle sammanträffa med svåger och syster, där den sistnämnda skulle utnyttja den fördelsedagspresent hon fick i somras. De två valde att ta bussen upp av någon anledning, för vi var uppe ungefär samtidigt, med några tiotalet minuter tillgodo för vår del.
Nu var vi i huvudstaden och vi hann inte ens lämna Centralstation innan folk sprang förbi oss i rulltrappan. Jäktade storstadsmänniskor, irriterade bilister, trängsel på trottoarerna och mängder av kufiska personer som vandrare förbi. Välkommen till Stockholm!
En samlingsplats vi alltid nyttjar är Kafferepet strax nedanför Klara kyrka. Ett trevligt litet ställe med rimliga priser och goda bakverk. Mycket populärt, som i stort sätt alltid är fullsatt.
Innan vi mötes upp på fiket tog frugan och jag en promenad upp till kyrkan som ligger några trappsteg upp. Kyrkan i sig är ståtlig och gör sig än bättre när höstens färger färglägger rankorna som klättrar upp för fasaden. Många var vi som stod där med kameror av olika modell och ja....visst tusan fanns där en grupp med japaner. Var man än befinner sig i världen tänker man på Sven Jerrings klassiska ord om "japaner, japaner..."
Sagt o gjort. Vi mötte vårt sällskap inne på fiket och intog lite gott, men onyttigt, att äta.
Min syster hade några timmar kvar tills det möte hon bokat in med en personlig modespecialist, som skulle hjälpa henne att välja ut kläder för den summa hon fick i 50-årspresent. Detta skulle ske på Åhléns, tvärs över gatan från Kafferepet. Fram tills dess blev det lite ströshopping och sedan bar det av ned till närliggande Kungsträdgråden.
Kungsträdgården är inte bara en vacker oas i vår huvudstad. Här pågår alltid olika aktiviteter. Dagens evenemang gick under temat "Vintersport" och hela området var uppbyggt med tält, stånd och aktiviteter där kända sportmärken och vintersportorter gjorde sitt bästa för att locka till sig folk.
Bl.a. hade man byggt upp en liten backe av snö där olika tävlingar genomfördes för yngre entusiaster och kanske blivande stjärnor.
Mycket folk i rörelse men sanning å säga, så infann sig ingen vinterstämning hos undertecknad. Vädret var nämligen ljuvligt, med en strålande sol som värmde från en klarblå och vindstilla himmel.
Entusiasterna var dock många och köerna långa framför de olika utställarna.
Märkligt, eller kanske inte, men varje gång vi är i Stockholm möter vi någon kändis. Det är idrottare, musiker, skådisar, tv-personligheter och författare. Dagens kändis kanske inte var förvånande att man hittade framför Tärnabys utställningstält...
...Stig Strand, några år äldre och några kilo rundare än under glansdagarna.
Vi fick nog av trängseln i Kungsan och tog oss istället ned till Nybroviken. Här stod vi ett tag och njöt av värmen samtidigt som fullsatta turistbåtar lämnade av och släppte på turister.
Det brummade till bakom ryggen på oss och detta spektakulära ekipage kom glidande fram på gatan.
Här skilldes sedan våra vägar. Det kvinnliga sällskapet skulle nu ut på shoppingtur och då passade jag och svågern på att ägna timmarna åt något trevligare. Längs med Strandvägen ligger många båtar, framför allt nöjes- och restaurangbåtar som kanske ser sommaren som sin bästa säsong.
Sommaren är väl också högsäsong för de uteserveringar som ligger längs med kajen. Två av dem hade öppet, köerna var redan långa och här tänkte vi slå oss ned. Det tog sin lilla tid, men med varsin kall öl i handen letade vi oss ut bland borden och hittade ett som precis blivit ledigt.
Det är inte ofta man kan sitta på en uteservering i Sverige mitt i oktober och njuta av värmen med en kall öl framför sig. Jag kan i alla fall inte påminna mig när. Här satt alltså folk i t-shirt, med ansikten vända upp mot solen och bara njöt. Njöt av ölen gjorde man också för vår favoritöl tog slut och vi fick nöja oss med en sort av mindre känt märke, men den rann ned lika lätt som vår favorit.
Tiden gick och snart var det dags att möta upp frugan som befunnit sig på en egen liten shoppingrunda. Ni vet väl att kvinnor shoppar för shoppandets skull och vi män när vi behöver? Eller har jag fel? Ja, enligt vårt kvinnliga sällskap.
Vi möttes upp vid Högtorgsskraporna, som väl inte tillhör Stockholms vackraste byggnader och platsen i sig är bara en kakafoni av asfalt, betong, trängsel och avgaser. En bra samlingspunkt dock.
Nu hade vi en dryg timme kvar till dess att syrran var klar med sin personliga modespecialist. Den timmen tillbringade vi på en av alla de hundratals restauranger man varken hört talas om eller besökt. Skulle visa sig vara en höjdare och här intogs lite enklare rätter och den självklara ölen.
Vi gick sedan till Åhléns och inväntade syrran. Jag som får gåshud av att trängas med människor i lilla Nyköping på helgerna, ser inte trängseln på Stockholms stora varuhus som en höjdare i mitt liv, så jag väntade utanför.
Utanför började solen sakta gå ned och kylan trängde sig nu på. Likt förb..at knallade det förbi personer i kortbyxor och tunna t-shirts. Varför kan man undra, men det är givetvis deras ensak.
Syrran kom snart gående med en kasse av modell större, fylld med kläder som modespecialisten valt ut. Eftersom hon och svågern skulle övernatta i stan, så gick vi till hotellet som ligger bara ett stenkast från Åhléns och här blev det visning av kläder innan vi tog varsin drink i hotellbaren.
Från hotellfönstret var det förövrigt en magnifik utsikt över Stockholm och just när jag skulle föreviga denna, visade displayen på kameran att batteriet var slut. Snopet, men nu hade jag mobilen med mig och även om batterinivån var nere under 10% så fanns det plats för ytterligare ett par kort...bl.a. utsikten.
På kvällen skulle vi möta upp ytterligare fyra personer för en tre-rätters middag på ett av alla de ställen vi tidigare inte kände till. Tyvärr fanns inte plats för några bilder av kvällens sista två timmar, men jag kan meddela att både förrätten, varmrätten och desserten var god, liksom dryckerna till.
Tyvärr fick frugan och jag lite bråttom på slutet för att hinna med sista tåget hem och det blev en rask promenad uppför Sveavägen och vidare bort mot Centralstation, där jag kramade ut det sista ur mobilbatteriet.
Nöjda, belåtna, mätta och lite trötta for vi så vidare ned mot Nyköping igen.
Jag måste säga att ett kort besök i Stockholm nästan alltid är en höjdare. Fast lika belåten som man är, lika skönt är det att pusta ut när man ser stadens ljus bakom sig. Lagom är bäst.
Kommentarer
Trackback
